Bloggfunktionen på Garaget är inte längre aktiv, men alla tidigare inlägg finns kvar att läsa på respektive användares sida. Nya inlägg hänvisas till forumet.
Helg ute på "landet"
20 juli 2009
317
Det var bestämt, intressant. Haha :)
Kom ut på fredagen efter en skumpig resa, åt lite mat, pojkarna skruvade lite o sen gick vi och la oss tidigt.
Lördagen - mat, skumpiga resor, ännu mer mat, pojkarna skruvade för fullt och jag låg bara bredvid och solade :D
På kvällen kom det massvis av regn och det var inte kul. Tur att vi hann komma tillbaka och middagen var klar då det regnade som mest.
På kvällen skulle pojkarna snickra lite hyllor för att få bort skiten i ladan :P (skiten = reservdelar i massor!)
Jag hade då riktigt kul när jag satt på en däcktrave, käkade godis och kollade på pojkarna som var onyktra och snubblade på det ena och andra planket. *skadeglad*
"Jag slår vad om att du kommer glömma bort att du ställde ölen där!"
Efter ett par minuter: Minns du vars du ställde ölen?
"Jag vet, men jag hittar den inte just nu" (eller nåt sånt lät det)
På söndagen åkte vi hem efter lunchen.
Jag konstaterade att det spelar ingen roll vad min pojkvän kör för bil, jag mår illa vad det än är när han kör (och jag sitter bredvid).
Jag mumlade något om en tjejkompis förut, som trodde att vår vänskap kvittade för mig.
Hon har tagit upp kontakten igen, hon vill tydligen träffas och prata iallafall. Fine för mig.
Vi kom fram till att en dag under min lunch får hon väl äta med mig, eller jag skippa den.
(Jag jobbar 7-16 och hon 16-22, så lite svårt där när båda är upptagna på annat håll på helgerna.)
Jag ringer och säger att vi måste flytta upp lunchen för jag har fått ledigt (yaaaay, äntligen!) Troligtvis resten av veckan, och då hade jag planer på att fara till Sthlm igen, alltså tänker inte jag åka tillbaka till uppsala bara för att träffa henne.
Jag ber henne att ta lite rast från jobbet för att träffa mig idag redan. Men NEJNEJ!
Jag erbjuder mig att vara uppe tills hon slutar för att ge henne följe hem från jobbet, men nejnej då ska hennes pojkvän hämta henne.
Varför är det alltid jag som ska ge upp allt för att få saker att funka?
(är inte bara detta fallet, kan räkna upp massa saker men det tänker jag inte.)
"I äm zhe initiativtagare!", som jag kom på en flummig natt med scouterna.
Fan vad jag ska gymma nu när jag är ledig.
Pusshejs.
Kom ut på fredagen efter en skumpig resa, åt lite mat, pojkarna skruvade lite o sen gick vi och la oss tidigt.
Lördagen - mat, skumpiga resor, ännu mer mat, pojkarna skruvade för fullt och jag låg bara bredvid och solade :D
På kvällen kom det massvis av regn och det var inte kul. Tur att vi hann komma tillbaka och middagen var klar då det regnade som mest.
På kvällen skulle pojkarna snickra lite hyllor för att få bort skiten i ladan :P (skiten = reservdelar i massor!)
Jag hade då riktigt kul när jag satt på en däcktrave, käkade godis och kollade på pojkarna som var onyktra och snubblade på det ena och andra planket. *skadeglad*
"Jag slår vad om att du kommer glömma bort att du ställde ölen där!"
Efter ett par minuter: Minns du vars du ställde ölen?
"Jag vet, men jag hittar den inte just nu" (eller nåt sånt lät det)
På söndagen åkte vi hem efter lunchen.
Jag konstaterade att det spelar ingen roll vad min pojkvän kör för bil, jag mår illa vad det än är när han kör (och jag sitter bredvid).
Jag mumlade något om en tjejkompis förut, som trodde att vår vänskap kvittade för mig.
Hon har tagit upp kontakten igen, hon vill tydligen träffas och prata iallafall. Fine för mig.
Vi kom fram till att en dag under min lunch får hon väl äta med mig, eller jag skippa den.
(Jag jobbar 7-16 och hon 16-22, så lite svårt där när båda är upptagna på annat håll på helgerna.)
Jag ringer och säger att vi måste flytta upp lunchen för jag har fått ledigt (yaaaay, äntligen!) Troligtvis resten av veckan, och då hade jag planer på att fara till Sthlm igen, alltså tänker inte jag åka tillbaka till uppsala bara för att träffa henne.
Jag ber henne att ta lite rast från jobbet för att träffa mig idag redan. Men NEJNEJ!
Jag erbjuder mig att vara uppe tills hon slutar för att ge henne följe hem från jobbet, men nejnej då ska hennes pojkvän hämta henne.
Varför är det alltid jag som ska ge upp allt för att få saker att funka?
(är inte bara detta fallet, kan räkna upp massa saker men det tänker jag inte.)
"I äm zhe initiativtagare!", som jag kom på en flummig natt med scouterna.
Fan vad jag ska gymma nu när jag är ledig.
Pusshejs.
Rapportera