Jag suckar, kan inte hjälpa det. Jag har allt jag kan önska mig. Inga bekymmer borde finnas på min himmel egentligen men det gör det. Det tynger ner mig. Borde inte bry mig egentligen men det gör jag. För små problem. En människa som inte finns i min närhet som ändå kan ställa till så mycket. Som får mig att grubbla grubbla och åter grubbla. Han finns inte i mitt liv längre, det är något båda valt. Han väljer att inte höra av sig eller något sen den dagen. I lördags dök han upp mitt framför mig. Stod där och psykade ut mig med värsta smilet. Inget sött. Hade han bara gått förbi, sagt hej eller vad som helst hade det varit fine. Överallt där jag är dyker han upp känns det som, man hinner inte med mer än tänka så får man en reminder. Det finns inget "oss" längre. Vi har gått igenom hemskt mycket genom åren. Vi har varit så här nära (så nära nära nära) att ha något som band oss för alltid ihop. Nu finns det inget. Det är inte att jag saknar tiden som varit men man har alltid minnena kvar och på något korkat sätt vänder min hjärna alltid så jag minns det bra mycket mycket tydligare än det dåliga. Det är jag liksom. Jag skulle vilja få berätta hur allt varit, vad som har skett så du kunde förstå. Så du kunde förstå varför tårarna rullar ner på min kind när jag skriver detta. Vi kommer aldrig mer vara ett par, vi kommer inte ens kunna vara bästa vänner eller vänner. Men vi skulle ändå behövt tala om det som varit för att lättare kunna lämna allt bakom oss och gå vidare, båda vet vad som än finns kvar och vad som för länge sen är försent, det kan ingen förneka. Men det går inte att tala med någon som vägrar svara. Jag har bett dig och gör det igen. Jag ber inte om förlåtelse eller försoning. Jag ber om ett slut.
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Pust. Nu har jag sagt det jag velat iaf oavsett vad folk tycker. Bilfronten har ändrats lite här hemma nu. Satte ut Firebirden lite på skämt och hade sålt den morgonen efter, så nu är lilla Birdie skåning... Känns som det var fönuftigt att sälja den trots allt och nja jag dubblade pengarna:) 855an fick rulla en tur till SBP idag, omtest, men nja är man förvirrad, heter Martina och jobbar konstant så kan ju alla inse att 2orna inte var lagade. Hann laga hälften idag på fm så nu är det bara två kvar till nästa återbesök. Vore väl tusan om jag glömde det då. I morgon är det dags, NERVÖS NERVÖS NERVÖS!!!
Håll tummarna för mig.
Puss&kram