Ibland önskar jag verkligen att jag var ett av de stora svinen till män. Ni vet den typiska personen i en historia som BARA vill ha sex och inte bryr sig om annat. En sån som många tjejer berättar nästan lurat dem i säng och sen aldrig brytt sig det minsta. En sån jag fick länkar och utskällningar för att folk tyckte jag skulle bli i somras. Då jag fick en kurs i hur man hittar, avverkar och dumpar en tjej på under 8 timmar. Det vore lättare.
Jag har försökt tänka i de banorna, men det går inte. Jag finner inte vitsen med att "leka" med folks känslor. Jag finner heller ingen vits att hoppa i säng med så många som möjligt på kortast tid. Var finns nyttan? Risken är att någon kommer må dåligt av det vid något tillfälle. Är det då värt att riskera andras och ens eget psyke för att leka lite? För alla som säger att man kan göra ditt och datt och dutt utan att det påverkar något, sluta ljuga för er själva.
Men om jag inte är det där svinet, vad är jag då? Jag är långt från perfekt, det är ingen som är. Jag vet inte ens om jag är en vettig person, men det är upp till alla andra att bedöma. Allt jag vet om mig själv är att jag bryr mig för mycket om allt och alla. Och jag är en komplett hopplös romantiker. Två saker som inte går bra ihop. Det gör att jag vill ha allt perfekt och samtidigt bryr mig för mycket om vad den andra tycker, vilket ofta slutar med att jag inte vågar ta något steg alls. Detta i sin tur leder till att jag funderar på varför det gick snett och hur det skulle gått om jag gjort på andra sätt, vilket får mig att gräva ner mig själv i påhittade tankar. Mindre bra...
Sen när jag pratar med, eller läser t.ex. bloggar från tjejer så söker de nån utopi. Men de flesta väljer sedan folk som slår, utnyttjar eller roar sig med flera samtidigt. Vad gör att de/ni väljer det? Är jag knäpp som vill ha göra allt så bra som möjligt? Panikstädar lägenheten om jag får höra att någon ska komma, bara för att det ska vara trevligare? Jag skäms inte för att det finns damm i lägenheten, strumpor ligger överallt och diverse verktyg ligger i vardagsrummet då jag ofta skruvar med bildelar inne i lägenheten. Men jag anser att den lilla uppskattningen att göra det lite finare bör ordnas vid besök, speciellt om det är en vettig person av motsatt kön. Tänker jag fel?
Sen behöver min skalle hjälp. Hur ska jag övertyga mig själv att våga satsa när jag ser en vettig person. Som en tjej jag pratat en del med senaste tiden - vi kan kalla henne Askungen (jupp, jag är hopplös, sa ju det) - en tjej jag vill lära känna mer och som jag enligt allt jag vet idag gärna inleder en relation med. Men problemet jag får är att jag fegar ur mentalt och vågar inte göra det jag vill. Vågar inte skicka meddelanden och förklara vad jag tycker och tänker. Detta brukar sluta med att jag blir kompis med personer jag har känslor för, känslorna avtar efter hand och efter ett par månader blir det att jag får ge råd hur de ska göra i andra kärleksbekymmer och man dör en aning. Efter varje tillfälle som går åt skogen så backar man mer och senaste året har slutat med att jag drar ett streck redan innan jag försökt och ser det som hopplöst.
Men jag vill inte ha det så. Nu börjar alla andra problem reda ut sig. Nu vill jag se hopp igen, så jag vänder mig till alla som läser detta och frågan om råd. Hur ska jag lyckas få Askungen att känna sig så speciell att jag får bjuda ut henne och visa det mitt inre försöker säga? Hur lär man sig att våga gå tillbaka till ruta noll och våga satsa ordentligt på ett relativt okänt kort? Speciellt efter att man tidigare satsat och fått svåra skador av det? Och hur ska man lyckas nollställa hjärnan? Jag hittar ingen kontakt att koppla in datorn i. Men det är snart jul. Den tid av året då jag tror på mirakel. Då vad som helst kan hända, så det kanske finns hopp för mig med, vem vet? Men att jag behöver en putt i rätt riktning är tydligt, och alla som känner att de kan putta mig åt rätt håll får gärna göra det. Och skulle personen jag kallar Askungen ha orkat läsa detta och känner igen sig så hör gärna av dig så gör jag vad du vill. Om någon tror sig vara bättre än askungen och vill bevisa det för ni vill ha mig kan ni ju också höra av er, men tvivlar på att det blir så många svar där. Hjälp mig hellre att våga leva livet och bli glad.
Nu har jag släppt en del tankar till ytan, precis som de kom utan rättning av stavfel eller utformning av texten. Inte korrekturläst och troligen skrivet så ingen förstår, men det är ett försök till nytt hopp om ett mirakel. Miraklet att ge mig glädjen i livet tillbaka.