Ja i onsdags fick jag reda på att killen som skulle flytta in i lägenheten ovanför dragit sig ur, och dom nuvarande hyresgästerna frågade om jag visste nån som ville ha den. Efter en snabb uträkning insåg jag att jag inte skulle ha råd att ha kvar min 3a så nu ska jag flytta till en 1a.... Vill verkligen inte behöva göra det här! Jag vill inte flytta!!!! Har antagligen gjort ett stort misstag men nu är det för sent att ändra. Jävla arbetsbrist och jävla försäkringskassan som inte kan komma med besked om bostadsbidrag....
Tvättade firmabilen igår i dom lokaler där jag en gång jobbat. Medan jag väntade på att bilen skulle bli färdig i tvätten tittade jag ut över den plats där jag spenderat 1½ år av mitt liv. Jag kände inte igen mig. Dom har inte ändrat så mycket så det var inte därför men jag kunde helt enkelt inte fatta det! Att jag en gång hade jobbat där. Att jag en gång trivts där och sett fram emot att gå dit. Det enda man kommer ihåg är dom sista jobbiga månaderna innan konkursen.
Jag har många vänner och jag är tacksam för att dom finns men jag går varje dag och känner mig ensam och förvirrad... Varför?
Man kan inte bli annat än deprimerad när det är såhär...