Jag har börjat hata alla nätter numera.
Massor av tid att tänka på saker man inte vill tänka på. Jag vill inte tänka på att jag är arbetslös, att sommaren kommer fort som fan utan att jag har råd att åka på det jag vill. Jag vill inte tänka på hur människor i min närhet ser mig och vad olika saker en människa säger ska betyda.
Jag vill ha det som självklarheter.
Jag vill veta när jag ska upp varje morgon och var jag ska vara minst 4-6timmar per dag - för att få rutin.
Jag vill veta hur ekonomin kommer se ut - så jag kan planera och prioritera livet.
Jag vill veta vad folk tycker om mig - jag tar hellre ett "negativt" svar än att inte veta.
Och alla dessa nätters tänkande har fått mig att inse att något jag kräver av alla jag umgås med är ärlighet. Och jag tänker fortsätta kräva det, och ge detsamma till alla runt mig.
Jag vet att detta skaffat mig många ovänner - många kan inte ta att man inte ställer sig i ett led och säger "fint" eller "den ser jättebra ut älskling". Jag kan inte det spelet till 100%% (vilket ingen kan men många låtsas) så jag är ärlig istället. Det innebär att jag kan svara "ja" på frågan "tycker du jag blivit fet".
Jag lyssnar med andra ord inte på undertoner i det folk säger. Jag hör en del av dem, men alla människor har sitt eget system när det kommer till antydningar och undertoner. Därför tycker jag att man säger det man vill rakt ut, vilket BARA fungerar om man håller sig generell. Börjar man specificera vad som ska göras går det åt skogen.
Exempel:
1) "Kan du laga mat?"
- Ger en tydlig anvisning om vad som behöver göras, men frihet till den som ska göra det att själv bestämma tillvägagångssätt.
2) "Kan du göra mat? Jag har tagit fram kött och det ska marineras i 34minuter för att sedan stekas ytterst ljusbrunt på ytan och sen ska det vara rosa inuti och du får inte glömma att börja med riset så allt blir klart samtidigt och att du sedan behöver rengöra spisen då det kommer skvätta när du steker"
- Denna anvisning gör att ingen människa känner sig lockad att göra något alls om det är det första som sägs, vill man ha något på ett speciellt sätt så gör man det själv, annars accepterar man sättet andra gör det på.
3) "Städar du badrummet?" ("ja", städning påbörjas) "MEN VAD GÖR DU? Så kan du ju inte städa!"
- Nej, fråga inte nästa gång, för gör jag en sak gör jag det på mitt sätt.
Dvs ber man om något så måste det vara generellt och få utföras på valfritt sätt, annars går det åt skogen.
Samma sak med att man säger "jag ska åka" och inte "jag ska åka hem" om man inte ska just hem, bara för att undvika eventuella konflikter om man inte åkte just hem...
Detta är grunden i hur jag tänker om saker.
Och jag lägger ut detta för att folk ska ha lättare att förstå att jag menar det jag säger, oavsett hur galet det är.
Kan jag inte göra en sak så säger jag inte heller att jag ska göra den, och jag förväntar mig att andra gör likadant. Jag hör hellre ett "Nej, jag gillar inte motorsport." än "Du får bestämma vad vi ska göra i helgen." Det är troligen ärligare...
Nu vet allt för många hur jag är. Men att få skit av någon och dela med sig av allt för mycket av sina tankar får det vara värt om jag kan få raka besked av folk. =)