Varför förlåter vi så lätt när vi senare inser att vi inte kan glömma? Mina vänner brukar säga till mig att tiden läker alla sår, men jag är inte så säker. Jag väntar fortfarande på att kunna andas igen. Vi fortsätter att betala av våra misstag som egentligen inte ens är våra. Alla säger att det inte finns något bra sätt att göra slut på, men det finns bättre sätt än att bara sticka! Det är detta som gör er till dåliga, det är därför vi inte kan lita på er. Mina fingrar räcker inte till om jag ska räkna upp alla som någonsin har sagt att "du kan lita på mig, jag kommer aldrig att såra dig!". Det är lättare sagt än gjort och jag tror att jag börjar lära mig nu.
Alla dessa som nedvärderar oss och objektifierar oss är orsaken till att alla nästkommande förhållanden går åt helvete. Vi lär oss att älska och skaffa tillit som sedan bara rasar samman.
Har alla dessa misstag verkligen undgått vårat öde?