Alla har vi en gång i livet stått som singlar. En fas i livet man kan älska eller hata, men alla har en egen åsikt om det och förutsätter att ingen annan vet hur de känner. Men hur är det att vara singel i Sverige?
Det är ju faktiskt ett rent helvete.
Inte på grund av att man inte har närhet eller någon att strö pengar över med bio, blommor och allt sånt - utan man blir ju mobbad av matbutikerna.
Saker finns ju bara i megaförpackningar som ska frysas eller börja mögla då det inte finns en chans att äta 50skivor skinka på en vecka ensam. Och att 50packet är billigare än 10packet gör att man väljer 50packet och får kasta 30skivor... Köttfärs kostar 50kr/kg för 2.5kg och 80kr/kg för 400g.
Då ska jag stå och frysa in saker eller kasta det. Och jag är kille... Jag vet att saker ska in i frysen för att frysa, men jag har lärt mig den hårda vägen att man ska dela saker innan - folk gnäller när man tar fogsvansen och delar frusen köttfärs med... ;)
Och inte nog med handlarnas utstuderade mobbing mot oss singlar, pizzabagarna gör samma sak. Jag får inte beställa pizza med hemkörning på vissa ställen om jag inte beställer minst 2st...
Och då handlar det om personer med 1 inkomstkälla, man har ju mer pengar över om man har någon att dela kostnaderna med...
Hur kan de få hålla på med denna mobbing utan att någon gör något?
Eller är handelns strategi att vi inte ska vara singlar utan skaffa en sambo, tillverka barn och konsumera mer mat? Kanske är det en slump, men troligast är att de tjänar mer på att man handlar mycket, men det gör att det blir som ett straff att vara singel, borde det vara på det sättet?