En uppenbarelse har vi alla haft, den fina känslan de flesta kallar 'aha-upplevelse'. I bibeln talas det om änglar som kom ner och disney skapade en syrsa som skötte allt samvete.
Gemensamt för alla dessa är att ingenting av det har betydelse om den som får denna uppenbarelse inte lyssnar på den.
Tänk hur religionen skulle sett ut om ingen lyssnat på uppenbarelser av Gud, änglar och alla de sakerna - det skulle inte funnits alls.
Och tänk efter på alla de uppenbarelser som folk ignorerat. Och hur bra det hade kunnat bli om de litat på den röst som talade med dem. Som rösten som säger 'Ta inte den där extra ölen', 'ta inte det där pillret', 'reta inte det där anabolamonstret' eller 'du har ett värde, lämna svinet'.
Tänk om alla som fått dessa tankar följt dem. Tänk hur mycket våld vi sluppit. Tänk hur mycket sorg som samhället sluppit se. Och tänk hur mycket glädje och kärlek vi hade kunnat ersätta sorgen med.
Ingen vill se andra må dåligt, men alla vill se sig själv må bra. Oftast tycker folk att det är viktigare att de mår bra, vilket gör att de inte räds att få andra att må dåligt. Det är då våldet kommer in, och alla dessa ord som trycker ner människor, orden som gör att folk känner sig fast.
Jag var med om en dag för dryga två år sedan då jag formligen blev utkastad ur det 'fängelse' jag levde i. Mitt hem var ett fängelse då jag inte kunde göra som jag ville, träffa de jag ville, tala om vad jag ville med vem jag ville. Min telefon granskades och alla filer som fanns i datorn var noga granskade. Jag fick bl.a. en utskällning på tre fyra timmar för en video på tio sekunder där jag och ett ex hade roligt, en video som låg så långt in i datorns orörda delar så jag själv inte hittade in dit, i ett filformat jag inte lyckades spela upp (fångvaktaren visade snällt hur det skulle göras). Det är vad jag kallar övervakning och fängelse. När man behöver ringa föräldrar och låtsas att det är en telefonförsäljare som vill sänka elkostnaden så är det galet.
Så varför stannar man? Och varför grät jag när nästan alla bojor släpptes? När jag fick göra vad jag ville igen, så ville jag tillbaka. Varför?
P s y k i s k m i s s h a n d e l.
Bland det värsta som finns. Det bryter ner folk till den grad att den som bryter ner dem är den enda som behövs, och som ingen klarar sig utan. Men det är ju inte så. Det är ju den som trycker ner den andra som egentligen är den svaga som inte klarar sig själv.
Så varför?
Varför stannar folk där man vet själv att man mår dåligt?
Pengar? (Här bör ni säga ja, annars ljuger ni.)
MEN VAD ÄR PENGAR MOT LYCKA?
Hur mycket vill DU ha för att jag ska köpa all din lycka? (Här där ni säger att det inte är till salu - tänk för h-e.)
Jag anser att lyckan är ovärderlig, och utan lyckan är livet inte värt att leva. Livet är på tok för kort oavsett, att då vara olycklig gör allt bortkastat.
Så hur ska jag, en kille från det gnälligaste område som finns, en jobbig idiot som tjatar hål i huvuden på folk med frågan 'Varför då?', en person som folk älskar att hata - hur ska jag lyckas få er alla att våga vara lyckliga?
Hur ska jag få er underbara människor att våga ta steget och leva det liv ni vill?
Hur ska jag få er att sluta acceptera att folk misshandlar er fysisk och psykist?
Jag har själv testat alla dessa former av känslor. Jag har kommit ifrån nästan allt och lever ganska stabilt. Jag kom ut ur fängelset, och jag vågar nu må bra.
Snälla - gör det du med. Du är värd det.