Ska löda i SMD-dioder i mitt mätarhus. När jag pillade sönder en köpt lampa med sockel såg jag att det satt 2st 235 ohm motstånd, en på plus och en på minus.

Finns det någon speciell anledning till detta eller går det lika bra att lösa dit en 470 ohm?

Går precis lika bra med ett på 470Ω. Att det är två beror antagligen på att man vill sprida ut effektutvecklingen, blir säkert för mycket värme för ett ensamt motstånd.

Trekmeister skrev:

Går precis lika bra med ett på 470Ω. Att det är två beror antagligen på att man vill sprida ut effektutvecklingen, blir säkert för mycket värme för ett ensamt motstånd.

Stämmer bra!

Ju högre motstånd, desto mera begränsning på strömmen och det leder till högre effektförbrukning över motståndet som ger högre värmeutveckling.

Mike_87 skrev:

Stämmer bra!

Ju högre motstånd, desto mera begränsning på strömmen och det leder till högre effektförbrukning över motståndet som ger högre värmeutveckling.

Nej så enkelt är det tyvärr inte. Konstant spänning och större motstånd ger lägre ström genom motståndet och mindre effektutveckling. Konstants ström och större motstånd ger högre spänning över motståndet och större effektutveckling. Men eftersom det är vanligare med spänningskällor (som exempelvis ett batteri) än strömkällor blir det oftast det första fallet.

I detta fallet är den totala effektutvecklingen oförändrad (oförändrad resistans i kretsen), men istället för att fördelas på två motstånd utvecklas all effekt i ett motstånd. Byts de två motstånden ut mot ett så måste trådstartaren se till att det klarar den högre effekten.

Sådär, ännu ett avsnitt av grundkursen i ellära!