AIC
12 januari 2012
· 185 Inlägg
Jimmylainen skrev:
AIC skrev:
Det är sjukt alltså det här. I Norrland, som har ett av de mesta karga vinterklimat i världen, saltas inte ett endaste korn. Men här, där vi har varken snö eller minusgrader, ska det banne mig saltas oavsett... Inte bara sliter det på naturen, det är också förödande för våra bilar. I Norrland använder man som bilist huvudet, man känner av väglaget och anpassar körsätt och hastighet; man håller avstånd och kör defensivt... Om man kunde ändra detta beteende på förare i de sydligare breddgraderna kanske man kunde minska antalet olyckor till följd av så kallat "halt väglag" och så småningom få förare som kör medvetet - som inte behöver salt för att hålla sig på vägen. Det skulle i sin tur spara miljontals kronor per år...
Folk är redan sinnessjuka i storstäder och kan inte hålla riktigt avstånd. Det måste du ha förstått eller?
Och på vilket sätt skadar saltet naturen?
Sen är det så att man använder inte salt när tempen visar över ~ -3 grader, man använder endast saltet under ~ -3 grader. Över -3 är det rekommendation att använda varm finkornig sand.
Busgrabb skrev:
Det saltas ju fan i tid och otid, igår var väl en dag man tycker att det var ok med saltandet men typ inte alla andra dagar som dom öser ut skiten.
Tror du det saltas för skoj skull? En halka kan ske även i 4-5 plusgrader.
Det saltas ibland i förebyggande syfte då rapporter kommer in via radar m.m då det är risk för halka därför saltas motorvägen oftast tidigt på morgonen då det är prio ett.
/En som vet.
Här är en sammanfattning av en mycket intressant artikel jag läst, skriven av folk som vet lite mer än både dig och mig:
Vägverket sprider årligen 200.000-300.000 ton och kommunerna omkring 100.000 ton salt per år på de svenska vägarna. Varje ton vägsalt innehåller 200 gram kaliumferrocyanid, vilket innebär att totalt upp till 80.000 kg cyanid sprids på de svenska vägarna varje år. Cyanider, vilka är klassade som miljöfarligt avfall och skall omhändertas för destruktion i specialanläggningar, kan enligt danska undersökningar frigöras från vägsaltet. För att förstå hur saltet påverkar naturen, är det viktigt att veta hur det transporteras bort från vägen. Transporten sker huvudsakligen på fyra olika sätt. Stänk, Avrinning, Plogning och Atmosfärisk spridning. Vintervägsaltet hamnar förr eller senare i grundvattnet. Halten salt i grundvattnet är beroende av följande faktorer: Mängd utspritt salt, Avstånd från väg, Typ, Frekvens och mängd nederbörd, jordart, riktning och flöde av grundvattnet, dränering av vägen.
Saltet rör sig huvudsakligen i löst form, uppdelat i negativt laddade kloridjoner och positivt laddade natriumjoner. Markens lermineral är normalt negativt laddade. Vid vittring och nedbrytning sker en jonersättning vilket innebär att viktiga mineraler (positiva joner såsom aluminium, kalcium och magnesium) frigörs och transporteras bort. Jonbytet gör också att den hydrauliska konduktiviteten minskar. Kloridjonerna binds däremot inte utan följer vattnets rörelser. Dessa förändringar påverkar växtförhållandena negativt, vilket kan leda till att vissa arter missgynnas till förmån för andra, mer härdiga arter. Växterna tar också upp det salta vattnet genom rötterna vilket också leder till skador. Hälften av det salt som sprids ut hamnar i grundvattnet och gör det illasmakande och ohälsosamt. Närliggande brunnar kan därför bli förstörda.
Saltning innebär en temperaturchock för vägbanan, eftersom temperaturen inom någon minut kan sjunka från 0-6 till 21-26 minusgrader. Vägslitaget beror huvudsakligen på att saltet inklusive tillsatsämnen förstör asfaltens bindemedel samt att termochockerna orsakar söndersprängning av vägbanan. Vägverkets reaktion på så kallade termochocker är inte att minska saltningen, utan att man beställer en ny typ av asfalt vid nästa omläggning av vägbanan. Denna nya typ av asfalt är så tät att den inte släpper igenom smältvattnet. Konsekvensen av detta är att man istället måste ut och salta oftare. Smältvattnet ligger kvar på vägbanan och fryser när temperaturen faller åstadkommande blixthalka "made by" Vägverket! Enligt en undersökning redovisad av TVs Trafikmagasin är endast 5% av vägslitaget orsakat av dubbar, resten beror bland annat på vägsaltning.
Rosten på våra bilar kostade 1987 enligt Staffan Hedlund på Korrosionsinstitutet 8,8 miljarder kronor och om man slutade salta skulle korrosionen minska till hälften. Vägsaltet orsakar även olyckor genom slitage på bilens mekaniska komponenter, främst genom att aluminiumdetaljer på bromssystemet vittrar sönder. Däcken är också en utsatt del. Bindemedlet i asfalten löses upp av vägsaltet. Det gör att gummit i däcken torkar ut och blir hårt som en ishockeypuck, vilket leder till sämre väghållning. Vägsaltet gör även att ytspänningen i vattnet försvinner, vilket resulterar i att vatten tränger in i vattentäta komponenter och bland annat förstör elektronik.
Älgar och renar tycker om salt. Vilket samband finns mellan viltolyckor och användning av vägsalt? Flera poliser och många trafikanter har noterat en ökad trafik av vilda djur längs de vägar som nyligen börjat saltas. Arméns Hundskola har uttryckligen förbjudit rastning av sina hundar längs saltade vägar. Anledningen är att djurens trampdynor påverkas allvarligt av vägsaltet. Modd bildas när Vägverket saltar vägbanan både före, under och efter snöfall. Detta kan leda till en slirigare och mer svårhanterlig vägbana, jämfört med en snöig plogad väg.
Saltade vägbanor ger upphov till sämre sikt. Smuts från vägbanan stänker upp på vindrutan framförallt vid möte. Vägmarkeringar och reflexer syns inte pga smutsen. Vägmärken smetar igen och bilarnas belysning räcker inte långt mot den svarta vintervägen jämfört med en vit vinterväg.
Förebyggande saltning är det mest effektiva sättet att bekämpa halkan och kräver därför en mindre mängd salt.
Användning av krossad kalk eller uppvärmd sand. På bland annat flygplatser används metoden vattensand. Sandkornen fryser på så sätt fast på vägbanan och ger ett mycket gott halkskydd. Saltning endast i mycket extrema fall (underkylt regn) samt i kraftiga mot och medlut. Salt uppblandat med lite sand är en gammal metod.
Den bästa metoden är dock att försöka upplysa bilisterna om att hala väglag och höga hastigheter är mycket riskabelt.
En resa in i Norge är att rekommendera som studiebesök. Inget salt leder till lägre hastigheter, färre olyckor, inget väg- och broslitage och inga ishockeypuckshårda vinterdäck på bilarna!
