Det frågas mycket om uträkningar till olika baslådor, vilken låda som passar bäst och grovlek på strömkablar. Jag tänkte därför skriva ner lite information om kabelareor, spänningsförluster, säkringar och om baslådor.
När man ska räkna ut en låda i ett beräkningsprogram så behövs minst tre parametrar på basen: Vas, Qts och Fs. Dessa parametrar måste finnas med, annars går det inte att räkna ut en låda. Helst bör man skriva ner ännu fler parametrar, tex: Qms, Qes, X-max (linjär konrörelse åt ett håll), Sd (konarea) och basens RMS-effekt.
Med de parametrarna så går det att se i programmet hur stor konrörelse det blir rent teoretiskt vid olika effekter och hur stort basreflexrör det behövs för att inte riskera flåsljud, det underlättar alltså för den som beräknar lådan att veta de där sakerna. Två andra saker som är bra att veta är vilken bil det rör sig om och ungefär vilken musik det ska spelas med lådan.
För att "se" vilken låda som basen passar bäst i så kan man använda en enkel formel som räknar ut EBP (Efficiency Bandwidth Product): Fs/Qes.
Summan av den uträkningen visar lite grovt om basen passare bättre i sluten eller basreflex. Man brukar ange några olika referensvärden, här är en "standard":
50 eller lägre = Basen passar bäst i sluten låda.
50-90 = Basen passar i både sluten och basreflex.
90 eller högre = Basen passar bäst i basreflex.
De flesta av dagens subbar går att sätta i sluten låda, även om EBP visar att basreflex är bättre. Ljudet kan dock låta basfattigare med sluten i det läget.
När det gäller basreflexlådor så är det oftast en fördel att använda ett subsonicfilter på steget som dämpar de allra lägsta frekvenserna, då undviks stora okontrollerade konrörelser hos basen. De rörelserna kan uppstå när basen försöker spela frekvenser som är under lådans avstämning.
Basens kon börjar röra sig okontrollerat och kan väldigt lätt låta illa, konen kan "bottna". Det innebär att talspolen rent mekaniskt slår i botten inuti magneten och i värsta fall går den sönder. Med ett subsonicfilter så dämpas de lägsta frekvenserna och konrörelsen blir inte lika stor, man brukar då kunna spela lite högre utan att basen låter dåligt.
När man har räknat ut en låda för en bas men istället vill ha två basar, så kan man helt enkelt göra lådan dubbelt så stor. Det bästa är att sätta en mellanvägg så att lådan blir uppdelad i två separata lådor, dels stabiliserar väggen ganska bra och dels får basarna en egen volym så att de inte kan påverka varandra om något händer med ena basen.
För att en basreflexlåda inte ska låta illa pga flåsljud så bör man ha konade trattar i båda ändar av röret, en variant av tratt är "aeroport". Lämpliga rör för olika elementstorlekar är:
8" bas = 3" rör.
10" bas = 3" eller 4" rör, oftast 4".
12" bas = En-två st 4" rör
15" bas = Två-tre st 4" eller en st 6" rör.
Observera att detta bara är generella rekommendationer, det finns flera saker som bestämmer hur stort rör som behövs. Det blir tex ofta långa rör genom att många basar passar i relativt små lådor och då kanske det inte går att ha rekommenderad rörstorlek.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lite grann om kablar och säkringar.
För att bilens försäkringar ska gälla vid skada så har de flesta försäkringsbolag ett krav att slutstegets plusmatningskabel ska ha en säkring högst 30cm från batteriet, annars betalas ingen försäkring ut. Säkringen skyddar strömkabeln vid exempelvis kortslutning så att det inte blir kabelbrand, man bör (ska) alltså ha en säkring oavsett om försäkringsbolagen säger så eller inte. För sin egen skull, eller andras.
Det finns vissa "regler" för hur stor säkring det får vara för olika kabelareor, jag har utgått ifrån en tabell från Nårdik här:
Kabelarea: Säkring (största tillåtna):
1mm2 = 7,5A
1,5mm2 = 15A
2,5mm2 = 25A
4mm2 = 30A
6mm2 = 35A
8mm2 = 40A
10mm2 = 50A
16mm2 = 60A
21mm2 = 100A
33mm2 = 140A
45mm2 = 200A
55mm2 = 300A
För att räkna ut spänningsfall i kopparkabel så finns en ganska enkel formel: 0,017 x kabellängd (meter) / kabelarea (mm2) x ström (A) = spänningsfall (V). Ett räkneexempel:
5m lång kabel som är 21mm2 grov och det går 50A ström genom kabeln. 0,017 x 5 / 21 x 50 = 0,2V spänningsfall. Med den formeln så går det lätt att testa sig fram hur grov kabel man bör ha vid en viss ström.
När det handlar om strömkabel till slutsteg så utgår jag alltid ifrån stegets högsta RMS-effekt vid beräkningen. Nu spelar man ju i princip aldrig så högt under en längre stund, men om man använder den effekten som utgångspunkt så riskerar man inte stora spänningsförluster och dessutom kan strömkabelns avsäkring göras tillräckligt hög.
Enligt flera tabeller för rekommenderad kabelarea och kabellängd så utgår man ifrån att beräknad kabel får ge högst 0,5V spänningsförlust, jag brukar personligen undvika att få högre än 0,3-0,35V. Det är dock ingen katastrof om förlusten är 0,5V. Men ju mindre förlust desto bättre.
En MYCKET viktig sak är jordkabeln till slutsteget, även jordkabel till andra saker också naturligtvis, men just till steget är det extra viktigt. Om ett slutsteg får dålig kontakt i sin jordkabel ner till karossen, så kan strömmen istället gå via lågnivåkabelns jord.
Det som händer då är att signaljordens fastsättning i stereon eller slutsteget brinner av pga den höga strömmen, det är ju bara en tunn metallfläta som är signaljord och den tål inga höga strömmar. Symptom på brunnen signaljord är diverse störningar när man spelar med stereon. Själva slutsteget kan ta stryk av dålig jordkontakt också, följden blir ju spänningsfall i strömmatningen och det är inte bra.
Störningarna kan vara tex att det ploppar i högtalarna när man startar stereon, det brummar/ploppar/viner när man byter låt på CD:n och även andra irriterande saker.
För att slippa att signaljorden brinner (eller att steget pajjar) så ska man se till att jordkabeln är tillräckligt grov och även så kort som möjligt, den bör vara minst lika grov som pluskabeln.
Orsaken till varför jordkabeln bör ha den dimensionen är att eftersom pluskabeln görs för att få liten förlust och att jordkabeln ska vara kort, så kommer jordkabeln att få ännu mindre förluster tack vare att den är minst lika grov men betydligt kortare. Ju kortare kabel desto mindre förluster, om man jämför samma kabelarea alltså.
När man ska räkna ut en låda i ett beräkningsprogram så behövs minst tre parametrar på basen: Vas, Qts och Fs. Dessa parametrar måste finnas med, annars går det inte att räkna ut en låda. Helst bör man skriva ner ännu fler parametrar, tex: Qms, Qes, X-max (linjär konrörelse åt ett håll), Sd (konarea) och basens RMS-effekt.
Med de parametrarna så går det att se i programmet hur stor konrörelse det blir rent teoretiskt vid olika effekter och hur stort basreflexrör det behövs för att inte riskera flåsljud, det underlättar alltså för den som beräknar lådan att veta de där sakerna. Två andra saker som är bra att veta är vilken bil det rör sig om och ungefär vilken musik det ska spelas med lådan.
För att "se" vilken låda som basen passar bäst i så kan man använda en enkel formel som räknar ut EBP (Efficiency Bandwidth Product): Fs/Qes.
Summan av den uträkningen visar lite grovt om basen passare bättre i sluten eller basreflex. Man brukar ange några olika referensvärden, här är en "standard":
50 eller lägre = Basen passar bäst i sluten låda.
50-90 = Basen passar i både sluten och basreflex.
90 eller högre = Basen passar bäst i basreflex.
De flesta av dagens subbar går att sätta i sluten låda, även om EBP visar att basreflex är bättre. Ljudet kan dock låta basfattigare med sluten i det läget.
När det gäller basreflexlådor så är det oftast en fördel att använda ett subsonicfilter på steget som dämpar de allra lägsta frekvenserna, då undviks stora okontrollerade konrörelser hos basen. De rörelserna kan uppstå när basen försöker spela frekvenser som är under lådans avstämning.
Basens kon börjar röra sig okontrollerat och kan väldigt lätt låta illa, konen kan "bottna". Det innebär att talspolen rent mekaniskt slår i botten inuti magneten och i värsta fall går den sönder. Med ett subsonicfilter så dämpas de lägsta frekvenserna och konrörelsen blir inte lika stor, man brukar då kunna spela lite högre utan att basen låter dåligt.
När man har räknat ut en låda för en bas men istället vill ha två basar, så kan man helt enkelt göra lådan dubbelt så stor. Det bästa är att sätta en mellanvägg så att lådan blir uppdelad i två separata lådor, dels stabiliserar väggen ganska bra och dels får basarna en egen volym så att de inte kan påverka varandra om något händer med ena basen.
För att en basreflexlåda inte ska låta illa pga flåsljud så bör man ha konade trattar i båda ändar av röret, en variant av tratt är "aeroport". Lämpliga rör för olika elementstorlekar är:
8" bas = 3" rör.
10" bas = 3" eller 4" rör, oftast 4".
12" bas = En-två st 4" rör
15" bas = Två-tre st 4" eller en st 6" rör.
Observera att detta bara är generella rekommendationer, det finns flera saker som bestämmer hur stort rör som behövs. Det blir tex ofta långa rör genom att många basar passar i relativt små lådor och då kanske det inte går att ha rekommenderad rörstorlek.
----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Lite grann om kablar och säkringar.
För att bilens försäkringar ska gälla vid skada så har de flesta försäkringsbolag ett krav att slutstegets plusmatningskabel ska ha en säkring högst 30cm från batteriet, annars betalas ingen försäkring ut. Säkringen skyddar strömkabeln vid exempelvis kortslutning så att det inte blir kabelbrand, man bör (ska) alltså ha en säkring oavsett om försäkringsbolagen säger så eller inte. För sin egen skull, eller andras.
Det finns vissa "regler" för hur stor säkring det får vara för olika kabelareor, jag har utgått ifrån en tabell från Nårdik här:
Kabelarea: Säkring (största tillåtna):
1mm2 = 7,5A
1,5mm2 = 15A
2,5mm2 = 25A
4mm2 = 30A
6mm2 = 35A
8mm2 = 40A
10mm2 = 50A
16mm2 = 60A
21mm2 = 100A
33mm2 = 140A
45mm2 = 200A
55mm2 = 300A
För att räkna ut spänningsfall i kopparkabel så finns en ganska enkel formel: 0,017 x kabellängd (meter) / kabelarea (mm2) x ström (A) = spänningsfall (V). Ett räkneexempel:
5m lång kabel som är 21mm2 grov och det går 50A ström genom kabeln. 0,017 x 5 / 21 x 50 = 0,2V spänningsfall. Med den formeln så går det lätt att testa sig fram hur grov kabel man bör ha vid en viss ström.
När det handlar om strömkabel till slutsteg så utgår jag alltid ifrån stegets högsta RMS-effekt vid beräkningen. Nu spelar man ju i princip aldrig så högt under en längre stund, men om man använder den effekten som utgångspunkt så riskerar man inte stora spänningsförluster och dessutom kan strömkabelns avsäkring göras tillräckligt hög.
Enligt flera tabeller för rekommenderad kabelarea och kabellängd så utgår man ifrån att beräknad kabel får ge högst 0,5V spänningsförlust, jag brukar personligen undvika att få högre än 0,3-0,35V. Det är dock ingen katastrof om förlusten är 0,5V. Men ju mindre förlust desto bättre.
En MYCKET viktig sak är jordkabeln till slutsteget, även jordkabel till andra saker också naturligtvis, men just till steget är det extra viktigt. Om ett slutsteg får dålig kontakt i sin jordkabel ner till karossen, så kan strömmen istället gå via lågnivåkabelns jord.
Det som händer då är att signaljordens fastsättning i stereon eller slutsteget brinner av pga den höga strömmen, det är ju bara en tunn metallfläta som är signaljord och den tål inga höga strömmar. Symptom på brunnen signaljord är diverse störningar när man spelar med stereon. Själva slutsteget kan ta stryk av dålig jordkontakt också, följden blir ju spänningsfall i strömmatningen och det är inte bra.
Störningarna kan vara tex att det ploppar i högtalarna när man startar stereon, det brummar/ploppar/viner när man byter låt på CD:n och även andra irriterande saker.
För att slippa att signaljorden brinner (eller att steget pajjar) så ska man se till att jordkabeln är tillräckligt grov och även så kort som möjligt, den bör vara minst lika grov som pluskabeln.
Orsaken till varför jordkabeln bör ha den dimensionen är att eftersom pluskabeln görs för att få liten förlust och att jordkabeln ska vara kort, så kommer jordkabeln att få ännu mindre förluster tack vare att den är minst lika grov men betydligt kortare. Ju kortare kabel desto mindre förluster, om man jämför samma kabelarea alltså.
0
0
0
0
