tramshelvete skrev:
För det första, så vill jag förbanna de flesta som har skrivit i denna tråd som inte har något vettigt att komma med. Då dom INTE varit i samma situation utan endast DÖMER någon, som vi inte har fått andra sidan av historien av. - så jävla dålig stil så de finns inte!
Vad får ni ut utav att kalla någon "idiotbrud" "mytoman" etc. Ni känner ju inte ens människan! Och påstå att hon ljuger eller har ingått någon sorts av konspiration gentemot grabbfan här är ju nästan absurt!
För de andra så tänker jag skriva. Eftersom att jag känner till situationen och är insatt i den. Och jag, tänker skriva ifrån en kvinnas perspektiv.
Som du kanske vet, så krävs det inte mer än en gång för att det ska hända en sådan här grej. Eftersom att ni inte använde skydd så vill jag ju säga att båda är korkade och inte tog ansvar utan bara var ute efter ett nöje. Om du Visste, att hon inte gick på preventivmedel är det ditt ansvar att skydda dig.
Att skicka flickan till ungdomsmottagningen är INTE ett bra preventivmedel. Endast oansvarigt gjort!
Sen, så kan det ha hänt att hon fått sin menstuartion som vanligt. Utan några oroväckande problem eller misstankar om att hon är gravid. -det händer. Sen kanske hon åkt till en läkare angående att hon har ont i magen eller något sånt, då dom gör graviditets test på kvinnan i fall att. Och fått reda på det på de sättet.
Ingenting är omöjligt.
Och ja, en abort får inte göras efter 18 veckor. Som du skrev, om det inte utgör en fara för kvinnan. Och antagligen så var det försent att göra något sånt om hon nu var i 24:e veckan.
Men, man kan ansöka om ett godkännande till en abort. Om kvinnan inte klarar av de eller mår dåligt eller något liknande.
Och vad de gäller underhåll och faderskap så får du tamefan ta dig i kragen och växa upp! Det är lag på att namnge fadern, om hon vet vem det är. Om man är osäker på vem det är och det står mellan 2 personer tex, så görs ett faderskapstest. Om någon part vägrar, så blir du tvingad! Bara för att, barnet har rätt till att veta vem sin pappa är.
Och vad jag förstod, så hade du faktiskt sex med henne.. Därav, får du ta ansvar för vad du har gjort, tillsammans med henne. Det är INTE hennes fel, att hon blev gravid!
Vad de gäller adoption, är du verkligen så desperat till att göra saken ogjord? Eller är det något fel på kvinnan som bär ditt barn? Förutom att hon behåller barnet emot din vilja..
Jag kan förstå din frustation gentemot att du ofrivilligt blir pappa. MEN, jag kan inte förstå att du inte bara inser att gjort är gjort. Du kan säga vad du tycker om situationen till henne, men hon gör det som känns bäst för henne.
Och jag ska säga dig, att inse att man går och bär på ett barn. Är en STOR omvändning i livet! Oavsett om det är ett planerat barn eller ett barn som blivit till av lust. Så spelar det ingen roll.. Kvinnor är så lättanpassade med tanke på att vi är gjorda för att föda barn! Spelar väl ingen roll hur dom är gjorda, föda barn ligger i våran natur!
Därför finns det massa orsaker till att man kanske inte gör en abort i situation som denna.
Dels, så anpassar sig kroppen och psyket till att ett barn är på väg. Man på något sätt "vänjer" sig vid situationen. Och det är faktiskt inte så konstigt, om man tänker efter.
Du kanske undrar varför jag "tycker till" om din situation är att jag befinner mig i en exakt likadan. Dock, är det jag som bär på ett barn. Vars far inte vill vara med i bilden eller ens betala underhåll. Och mitt blivande barn är gjort utav en engångsförtelse.
MEN! Jag lovar, att mitt barn inte kommer vara oönskat eller få mindre kärlek för de. De enda som kommer hända är att den inte kommer ha sin biologiska pappa i närheten. (Om han möjligtvis inte ändrar sig, självklart) Vilket kan verka elakt, att föda ett barn när den inte har en pappa. Men, att göra en abort är inte självklart i alla situationer.
Och jag gör inte detta för att blåsa "pappan" på pengar, eller något sådant alls!
Det som hände hände och jag har inga tankar på att göra de ogjort!
Och nej, pappan är inte överlycklig. Men vad kan han göra? Det är min kropp och mitt beslut.
Och vad de gäller kvinnan som bär DITT barn. Så tror jag att hon kommer klara sig utmärkt, med eller utan dig. Däremot så lär du ju åka på underhåll tills barnet är 20. OM, det är du som är fadern. Vilket man inte vet nu.
Men det enda jag kan råda dig till är att, förbereda dig. Ifall du är pappa så måste du inse att du är de. Att du har ett barn, sen kanske du kommer fram till att du inte vill ha något med de barnet att göra. Då får de va så. Tror kvinnan kommer acceptera de, de enda jag tycker är nog att barnet kommer missa något viktigt. Men allt sådant går att lösa! Så länge hon har en manligförebild med så går de nog galant!
Vad de gäller hennes liv och hennes ekonomi och hennes boende. Så har inte du med de och göra. Det finns så mycket bidrag man kan söka idag så en 19-årig ensamstående mamma klarar sig fint utan ett jobb. Dvs, med föräldrapenning, soc-bidrag, underhåll etc. Hon kommer ha tillräckligt med pengar för att kunna försörja sig själv, ett barn och möjligtvis en lägenhet.
Men jag hoppas, att du tar dig samman och inser vad som hänt. Och kanske stämmer träff med henne för att se om hon nu, är gravid. Och så får ni komma fram till något tillsammans. Ni ska ju trots allt bli föräldrar båda två så något måste du ju ha att säga till om de.
Detta är en svår situation, men som sagt. Det är inte hennes fel, utan bådas. Hoppas du inser de! Och kanske, använder kondom nästa gång!
Mvh / tramshelvete.
