Att hitta en fin aero börjar faktiskt bli rätt svårt....hittar man någon brukar man få betala för sig och är priset lågt brukar den vara därefter i skicket.
900:orna rostar.... igentligen överallt men hittar du ett exemplar som inte ser rostig ut bör du endå kontrollera:
-Främre länkarmsinfästningarna.....ofta ofta ofta är de rostiga där.
-Dörrar, nederkant.
-Huv, framkant och sidorna på insidan (vid emblemen)
-Baklucka nederkant.
Kika oxo på "klassikerna":
-Hängande innertak?
-Fungerande värme/kyla?
-Glappande kopplingspedal
- Nedsuttna säten.
Motorn är "skottsäker" sånär på att den kan läcka endel olja, lådan däremot ....funktion bör inspekteras noga samtidigt som örat skall vara på snänn och lyssna efter oljud.
Lite plus/minus+ Charm, ingen bil är så charmig som en og900aero.
+ Bra motorer, hållbart, lättmekat och lättrimmat
+ Bensinsnålt, T16 spisen går att köra grymt snålt.
+ Väghållning, framvagn med racingteknologi, har man frächa dämpare/fjädrar/bussningar är den grym på vägen.
+ Ljud, T16 o 3"....det är kärlek det
+ Billiga reservdelar, nytt som begagnat.
+ Bra på vintern, tar sig fram överallt och är neutral, dessutom har den riktig "grillkörvavärme".
+ Stort bagage, fäller man sätet får man in 2 Billy bohylla i kartong och kan endå stänga luckan.
- Usla "glasspinnelås", en utan biltjuvens absoluta favoriter.
Lättare än att ta bussen....- Relativt dyr försäkring, mycket p.g.a ovanstående.Larm/startspärr och rattkrycka är att rekomendera.
- Gammal konstruktion (1978), man sitter lite snett axel mot axel med medpassageraren och tittar ut genom en av bilvärdens mista framrutor.....Mysigt men inte i längden.
- Inte tyst och inte heller så komfortabel...
