Alecci skrev:
Rent hypotetiskt:
Du har en bil med 100 hk och startar i ena änden av en 200 m sträcka. I slutet av sträckan finns en rondell/stopplikt/mur eller annat hinder av fritt val.
Du accelerar maximalt och kommer kanske upp i 120 km/h innan du börjar bromsa, vilket är 50 m från rondellen, och lyckas stanna i tid.
Sedan trimmar du bilen till 200 hk och kör samma sträcka. Återigen accelererar du maximalt. Den här gången hinner du komma upp i 160 km/h innan du som vanligt börjar bromsa 50 m från hindret. Den här gången lyckas du inte stanna i tid...
Varför? Jo, för din ökade effekt medför att du hinner få upp högre hastighet på samma vägsträcka, men din bromssträcka har ökat i relativitet till den högre hastigheten. Det har däremot inte den biten av vägsträckan du tidigare använt för inbromsningen gjort.
Epilog:
Mitt i rondellen så står det en grizzlybjörn som fångar upp din bil mellan tänderna, käkar upp den och skiter ut den på en igelkott som bryter benet.
The bottom line = You're fucked.
Samtliga effekter, hastigheter och distanser i denna ekvation är rent hypotetiska och ska enbart ses som ett exempel för att förklara principen. Även om man har hjärncellerna med sig och börjar bromsa tidigare så man slipper bli uppäten av grizzlybjörnen och utskiten på den stackars igelkotten (som därmed slipper en avsevärd konvalescensperiod med kryckor), så är det samma historia vid nästa inbromsning.
Tänk dig samma situation vid bankörning, där man accelererar och bromsar mycket.
Bromsarna används hårdare, bir varma och förlorar bromsverkan samtidigt som de slits mer. Därför bör all uppgradering av motor åtföljas av samma uppgradering av bromsar, men även däck som motsvarar den nya effekten och bromsverkan.
Glöm för Guds kärleks skull inte bort att även uppgradera hjärncellerna till en nyare version så att det du har innanför pannbenet främst bestämmer din körstil.