Det finns tre stora frågor i livet. Jag är inte svaren på spåren i någon.

Först och främst undrar jag över varför kassapersonalen på Statoil är så stressad. När man drar sitt Statoil-kort i kortläsaren tar det ju några sekunder innan man av apparaten anmodas slå sin PIN-kod. Trots att man står med pekfingret i startläge och blixtsnabbt kastar sig över knappsatsen så fort texten ploppar upp i displayen är det alltid samma sak.
- Du kan slå koden nu, kläcker stressmagen bakom disken ur sig.
Oj, jag ber om ursäkt för att min reaktionstid mäts i millisekunder istället för nanosekunder. Tid är pengar!

Den andra gåtan är var tvestjärtarna i brevlådan kommer från. Har aldrig tänkt på dem förr, eller ens hittat några. Tills en kamrat ondgjorde sig över tvestjärtar och då särskilt i brevlådan.
Sedan dess har jag hittat tvestjärtar i min brevlåda - varje dag. Ett tag funderade jag på om det var han som la i dem. Men han bor i Göteborg, så det känns långsökt. Speciellt nu när han är på Sicilien på semester.
Antingen är det brevbäraren som stoppar i dem, förmodligen något som facket bestämt i så fall, eller så transformeras de dit som ett steg i någon utomjordisk makts planer om totalt herravälde över vår planet. Förmodligen samma figurer som snor strumporna ur tvätten också.

Tredje problemet är tidsrelaterat. Det sägs att tiden går fort om man har kul. Och att tiden går fortare ju äldre man blir.
Men det är en motsättning. Det är inte ett dugg kul att bli äldre, ändå känns det som tiden går fortare nu än någonsin. När man var yngre hade man alltid skitkul, men inte fan sprang tiden i väg på det här sättet!

Funderar på att ta mina ärenden till Sverker på Plus.