Okej nu är jag förbannad! Minst sagt. Ända sedan jag var liten har jag varit "fel" i min mammas ögon, iaf så verkar det så. När jag började umgås med killar & gilla bilar så sa hon att det var "konstigt". Men för mig är det inte det. Att vara tjej & jobba som modell gör att du får grymt mkt fördomar mot dig från andra tjejer. Allt ifrån att du ska sno deras killar, knullar runt med allt med kuk för en drink, visar tuttarna vart du än går & tror att du är bättre än alla andra. Av den anledningen så har jag fått höra det mesta om mig själva som tjejer sagt bakom min rygg. Av den anledningen har jag bara haft några få väldigt nära tjejkompisar, varav flera av dom bor i andra städer & är modeller själva så dom vet hur branschen är. Så vad gör man? Jo, man umgås med grabbar såklart! Med dom är det mer "raka puckar" & sånt gillar jag. Men enligt min kära mor är det "konstigt" att en tjej umgås med killar, & att jag dessutom gillar bilar.. ja det är ju verkligen extremt konstigt.

När pappa köpte mitt första fordon till mig (en epa-traktor) så gjorde han det enligt henne enbart "för att jävlas med henne". När jag skulle börja plugga på gymnasiet så ville jag välja fordon som första val, något min mamma vägrade gå med på & skriva på då jag var under 18 & behövde hennes signatur. Istället fick jag gå en 3 årig it-media utbildning där jag vantrivdes. Enbart för att fordon "enbart var för killar", samt att "en tjej som du får aldrig något jobb med fordon", "alla saker är för tunga för dig", "det finns inga tjejer som grå fordon" mm.

Enkelt sagt - min mamma fattar inte det här med att en tjej kan gilla bilar.

Men, nu har det gått för långt! I veckan köpte jag en bil tillsammans med min kille Alex. En BMW 525i -91 som var nybesiktad & nyskattad, superfräsch & allmänt toppen åt mig. Tidigare hade jag ringt till henne & frågat om jag kunde låna lite pengar av henne i ett par dagar - något hon vägrade göra då det var till en bil. "Du behöver ingen bil du bor i stan", "vad ska du med en bil till", "du har inga pengar", "ni har redan en bil", "jag skulle aldrig ge dig pengar till nått sånt", "skärp dig nu" mm. fick man höra innan hon efter tio minuter slängde över luren till min syster då hon inte kände för att prata längre. Självklart utan att ens lyssna på vad jag sa om bilen.

Men idag fick jag nog.

Nu köpte vi bilden ändå, för våra pengar eftersom bilar är en stor del av vårat liv & jag bland annat inte får köra den andra då den är lastbilsreggad. Dessutom drar den andra bilen över 2,5 liter milen så vi behövde en billigare bil dessutom att köra ibland. Plus att jag vill ha en bil att köra till & från skolan & när Alex är & jobbar. För att bara nämna några av anledningarna.

Idag var jag hem & skulle hälsa på mamma & hämta ett brev. Väl där får mamma syn på min bil & frågar vems den är. Mitt svar blir självklart "våran nya" varpå hon vänder sig om med uppspärrade ögon, rynkad panan & jätte irriterad röst & frågar mer eller mindre om jag är idiot. Jag kan väl inte mena på alvar att jag är så dum att vi köpte bilen? Förstår jag inte att bilar kostar pengar? Vem ska betala den där skit bilen? Tänker jag inte alls? mm. mm.

Så återigen försökte jag förklara det här med att ha ett bilintresse, helt utan framgång. Istället försöker hon överrösta mig på bästa sätt, ser ännu mer irriterad ut & när hon inte har något mer att säga så sätter hon på hårtorken när jag pratar med henne.. moget värre eller hur? Det är svårt att tänka sig att hon är 59 ibland!

När hårtorken väl åker av försöker jag igen, med resultatet att hon drar på sig skorna öppnar dörren & innan hon går ut säger "Du har inget jobb & ni klarar inte av att ha två bilar med Alexanders lön. Det kostar 60.000kr i månaden att ha bil Janina"


....


Ehh va? Ursäkta vad sa du?

Så nu vet ni, det kostar 60.000kr i MÅNADEN att ha bil tydligen ;) Skatt, besiktning (vilket man tydligen betalar varje månad mer eller mindre) samt alla nya delar till bilen som går sönder HELA TIDEN VARJE MÅNAD.. hum.. Är det bara jag som tycker att det saknas verklighetsuppfattning?

Sorry för det långa inlägget men usch vad förbannad jag är nu! Så fort man inte gör exakt som de andra i ens familj - ja då är man idiot. & har folk inget vettigt att komma med - ja då hittar man på.. SUCK!