För många år sedan, det måste ha varit på 70-talet hände detta .Min kompis Lars (vi kan kalla honom så, för det är det han heter), hade köpt sin första bil. Vi var 17 år och bilen var en Borgward Isabella ,58 års modell har jag för mig, ovanlig redan på den tiden.
Bilen kostade 50 kronor och kravet var att köparen också tog emot en bultsax som säljaren stulit på sin PRYO-plats, som det hete då. Dåligt samvete hade drabbat tjuven och saxen skulle alltså nu följa med farfars gamla bil.
Bilen hade ståt orörd i garaget under många år och var inte precis i toppskick även om den såg skaplig ut. Med hjälp av en grupp interesserade grabbar bogserades bilen hem till den nya ägaren efter en Epa-traktor. Flera startförsök gjordes, men motorn gick inte runt.
Försök att dra igång den efter traktorn resulterade i en hel del krökta stötstänger som sedan riktades med hammare mot källargolvet. Efter att plockat ner motorn i molekyler och därefte satt ihop den efter bästa förmåga, lyckades vi faktiskt starta eländet.
Så kom då den stora dagen då vi skulle provköra bilen. Vi tänkte ta en kortare tur för att hämta upp den nya ägarens flickvän på arbetet ett par kvarter bort. En söt dam med välutvecklad överkropp förövrigt.
Alla närvarande trängde in sig i bilen och det bar av. Väl framme väntade vi tills arbetarna välde ut ur byggnaden. Då föremålet för resan kom ut, skämdes hon så då hon såg oss att hon tittade åt ett annat håll och spatserade iväg. Vi kastade oss in i bilen. Motorn startades. Vi rörde oss int ur fläcken!
Ena bakbromsen satt fast och gick inte att rubba.
Av med hjulet. Av med bromstrumma och backar. På med trumma och hjul och fort hem.
-Tag det väldigt försiktigt och rör inte bromsen! -Det går fint.
Och det gjorde det. En stund.
Bilen stod nu på garageuppfarten som sluttade ut mot vägen och vi diskuterade hur vi skulle göra med hjulet. Alla kom med olika förslag och tillsist var där ingen som tänkte på att hålla i bilen.
Plötsligt såg vi bilen rulla baklänges ut mot vägen och en lastbil var på väg att passera utfarten.
Detta gick fort. Lasse kastar sig fram mot bilen. Får in ena benet och trampar ner bromspedale.
Plopp. Med ett ploppande ljud far bromskolvarna ut och vätskan sprutar ut som ur en fontän.
Bilen fortsätter att rulla mot vägen och alla springer efter för att få stopp på den.
Då hakar den öppna förardörren i häcken längst tomtgränsen Med ett kvidande läte viker sig dörren framåt längst framskärmen. Inte snyggt.
Vi lyckades till slut få stopp på eländet. Bilen säljs till ägarens storebror för 500 kronor och glad i hågen tar han ut den på provtur på motorvägen. Där flyger motorhuven upp och viker sig som en staniolfolie över ruta och tak.
Vad jag vet, såldes bilen vidare till en samlare och det skulle inte förvåna mig om den fortfarande existerar.
Som det kan gå med gamla bilar.