Ja, så har man varit en vända ”over there” igen och plockat med sig lite grejsmojs… Men det blir inte alltid som man har tänkt sig.
Avresan var planerad 1a maj med två medhjälpare (les; chaffissar) för att den här gången köra bilarna hem via Folkstone (Eurotunnel) och upp igenom Frankrike, Belgien, Holland, Tyskland, Danmark och hem till lilla vrån. Allt planerad till minsta detalj (som alltid) – en kompis från fastlandet hade kommit över på torsdag så att vi skulle ta flyget till Skavstad morgonen efter (alltså på fredag) och plocka upp en tredje där och flyga vidare till Stanstead. Och! Vi väntade och väntade och väntade… efterlyste honom via informationen… Men icke! Ringde ju givetvis… men ingen svarade… J….r!!! Kanske han hade blivit försenad eller något, tänkte vi. Ringde en sista gång före vi gick igenom incheckningen och alla procedurer. OCH! Då fick vi svar… han låg hemma – bakis – Trevligt! Vad gör man? Det är ju bara att skita i snubben och åka.
Att flyga med Ryan Air är ju som att ta bussen – inget märkvärdigt – billigt och smidigt. Samt den långa vandringen från flyget till passkontrollen (ni som har tagit resan vet ju hur det är).
Oavsätt! Vi gjorde ändringar på rutten – så första punkt blev att åka till Liverpool för att hämta/plocka upp Exigen… också en liten resa. Men tacke f*n för tågen i Storbritannien; Dom går ju! När vi närmde oss Liverpool ringde jag och avtalade att någon skulle plocka upp oss. No problem! Blev upplockade av en trevlig kille som tog oss ”några miles” på utsidan av stan. Efter alla hälsningsfrasor ”and a cup of tea” var jag givetvis sugen på att titta på the little beutie. Och där stod hon; blå och grann – OCH; roadlegal! MEN! Så kom det; Det nya avgaset var inte klart! Om vi kunde vänta en dag? Tja, vad gör man? Tänk, tänk, tänk! Tidschemat var ju tight som det var! SÅ! Kanske vi var intresserade att titta på en annan ”goding”? Jo, varför inte. In i garaget igen. Och där stod den – under ett täcke; Ett syn för gudar (ja, om inte annat för oss som har varit med et tag); en vit/grön Ford Capri 3.0 RS i original raceutförande. Aldrig hade den rejsat – bara använd på trackdays. Det ska medges att han hade talad om den när vi talades via telefon.
Jovisst, var hon vacker! Och hon var till salu. Ja, jo… (dräggel, dräggel)… Han startade upp ”monstret” och fick den ut på gårdsplanet och lät den värma upp sig. Vilket ljud! Lyrisk är möjligen ett ord som jag kan använda mig utav… Några ut av er vet ju vad jag talar om…
Men att få den hem? Åka tbx och hämta släp och ny resa bara för den? Nja! Nu visade det sig att han hade en biltransporter till Capri’n och att den kunde ingå i ev. köp. Vi kollade Capri’n över och under och invändigt… prydligt och snyggt.
För att inte tråka ut er; För ett mycket sympatiskt pris har jag blivit ägare av Ford Capri 3.0 RS inkl. biltransport som lastar två bilar mm. Lotusen då? Den hämtar jag om en vecka…. Efter mera te-sörplande och alla papper avklarade; Middag på den lokala puben… mycket motorprat den kvällen. Övernattning och upplastning av Caprin nästa morgon och vi kunde styra kosan till Haverhill för att plocka upp Ultima’n. Tack för att man har en liten navigator… (även om jag har bott i England under flera år… så är jag inte lokalkänd). Ankommer vid två-snåret. Samma procedur (te-sörplande och snick-snack); Kollar upp i Ultiman att allt är som det ska vara. Lastar upp den efter ett ”testvarv” – Ultima är Ultima… kan inte förklara så mycket om den saken.
Lugn dag i Haverhill. Hälsar på bekanta och tar det i allment lugnt. Bookar biljett till färjan (Harwich – Hook van Holland) nästa dag.
Resan genom Holland går lugnt och fint… ligger tryggt i högerfilerna med vår dyrbara last. Hälsade på några svenskar som hade handlat bil i Tyskland och var nöjda med sina val. De undrade vad som befann sig i skåpet och var MYCKET nyfikna…
Ja, ja, efter 14 timmar på resande fot var det dags för ny färja. Med respolare tog sin bil och åkte hem till sitt och vet att nästa tis-/onsdag är det en ny vända. Lotus x 2.
Nu kallar värkstan på mig… har en deadline… bråttom bråttom…
Kan förövrigt berätta för er att min ”gamla” Ultima GTR är såld. Rätt pris till rätt ägare. Han kommer på fredag förmiddag och plockar upp den. Erbjöd mig att ta hem den till honom… men; nej, nej – åka själv…
Det blir som sagt inte alltid som man hade tänkt sig… och; Den ända du kan lita på – är dig själv!
Må så gött alla.