För ett år sedan. Men för ett litet tag sedan visade det sig att den lyckligaste dagen i mitt liv redan har passerat för länge sedan och att jag bara slängde bort den och såg den inte ens.
Sitter och tänker på alla gamla minnen och kort som har dykt upp den sista tiden. Det är minnen som aldrig tinar bort. Minnen som alltid kommer betyda mycket.
Hjärtat slår och slår men för vad? Kommer man på det försent? När det är borta och man kanske aldrig får tillbaka det igen?
Eller är det bara en grop i livet man måste ramla i?
Och när det väl kommer tillbaka och man kan få en chans att få tillbaka det vad händer då? Ska man försöka eller hur ska man göra. Hur ska man bete sig.
Detta har ändrat mitt liv till det positiva. Drömmen jag alltid drömt ska uppfyllas, har äntligen gått i uppfyllelse. Vad händer här näst?
Sa den lilla flickan innan hennes puls sackta tinade bort och ljuden från dom knakande väggarna tystnade.
Allt blev stilla, hennes bröstkorg skönk sackta ner och luften som bara några någon minut innen hade tvingats ut ut hennes vidöppna mun försvan i en vindpust. allt var stilla.
En liten flickas liv slocknade sakta men säkert.
bit ur ett stycke jag hittade