Har den sista tiden sett några intressanta artiklar om Hypotyreos typ 2. Och där nämns dold hypotyreos som trolig orsak till exempelvis min diagnos. Och många av symptomen stämmer och känns rimliga. För att kunna bedöma relevansen i teorierna behöver jag KUNSKAP.
Därför pluggar jag just nu kring endokrina körtlar och engeriomsättning på mitokondrienivå. Samt läser forskningsartiklar om Hypotyeros, av både traditionell typ och typ 2.
Teorin är att alla de värden man tittar på och som avviker vid vanlig Hypotyreos är normala vid Hypotyreos typ 2. Sköldkörteln producerar T4 som den ska, men det hjälper inte eftersom störningen ligger längre ut i systemet. Antingen där T4 omvandlas till T3, eller ute i cellerna som av olika anledningar inte kan tillgodogöra sig energin. Dessutom kan binjurarna ha blivit sönderstressade och kortisolproduktionen störd vilket i sin tur också kan ställa till problem.
Än så länge är jag inte säker på vad jag kommer fram till. Ju mer jag läser och lär mig, desto bättre förstår jag att det här är långt mer komplicerat än man kan tro vid första anblicken.
Har pratat med en specialist på ME-mottagningen och han tycker det är intressanta rön, men att det behövs fler studier.
Funktionsmedicinaren jag går hos tror mina organ är okej, men misstänker att jag har problem med omvandlingen av energin ute i cellerna, att receptorerna är upptagna av tungmetaller och att energiomsättningen blockeras. I så fall är en sköldkörtelmedicinering olämplig.
På måndag ska jag till vårdcentralen för diskussion, tvivlar dock på att min läkare där kan så mycket om det enokrina systemet, men vi kan ju börja med en fullständig järnstatus, järn spelar en nyckelroll i energiomsättningen och jag förlorade ju rätt mycket blod nyligen.
De ledande experterna på området finns givetvis inte i Sverige. Det är Mark Starr i USA som lanserat teorierna och en av de specialister som jobbat mest med detta och skrivit mycket om det är Karin Munsterhjelm i Finland - vi får väl se om det slutar med att jag kontaktar henne för ett utlåtande.
Mitt mående är inte entydligt, det varierar och jag växlar dessutom mellan hyper- och hypotoriossymptom vilket jag ännu inte hittat några förklaringar till i litteraturen. Men jag letar vidare, i den mån jag orkar.
Den här hösten har verkligen varit jävligare än på mycket länge, jag mår rent ut sagt skit (framför allt fysiskt, med en orkeslös kropp som "stänger av" utan förvarning genom att låta mig svimma), och då vet jag att jag brukar gå utför vid nyår och "botta" framåt februari. Antagligen är det immunförsvaret som inte pallar när höstens och vinterns virusar kommer. Men i år har jag gjort dykningen flera månader för tidigt, och har inga marginaler kvar till det som sannolikt kommer.
De sista dagarna har jag nästan förlorat hoppet om att klara den dippen i år, och brutit ihop även psykiskt, men jag försöker hitta vägar upp igen. Har dock isolerat mig med mina studier och "gömt" mig från nätet för att ha arbetsro. Orkar inte vara social, behöver fokusera och lägga min energi på att förstå vad jag läser, vilket är rätt svårt när man har "ludd" i huvudet.
Jag vill ha mitt liv tillbaks, det är rätt motiverande, samtidigt som orken verkligen tryter efter tio år av sjukdom. Jag hoppas jag hittar igenom, för som kroppen (inte) fungerar nu är jag rädd att det inte kommer hålla så länge till.
// Ellen