Hade ett riktigt tufft dygn igår, började med att klockan ringde 04.15 på morgonen. Då var det dags att böeja vakna för att göra sig i ordning för att åka iväg på årets andra distanstävling.
Jag och lillesyrran skulle rida 50 km på Björkviksritten utanför Katrineholm.
06.15 rullade vi ut från stallplan hemma, kl 10.00 gick starten
Vi hade sagt att vi skulle ta det lite lugnt och starta efter alla andra så Hirani inte skulle hetsa upp sig som hon alltid gör när det gäller tävling. Hon har ju världens största vinnarskalle och tolererar inte att hamna efter, vilket kan vara jävligt jobbigt ibland när man bara vill att hon ska ta det lite lugn.
Och med tanke på att det var på just Björkviksritten som hon drog på sig senskadan förra året så ville jag inte rida fort, ville ta mig runt på säkerhet och med en hel häst i mål.
Det gick faktiskt jättebra, Hirani och Beas Tennesse gick hur fint som helst tillsammans och Hirani höll sig någolunda i skinnet faktiskt :)
Jag och syrran red 50 km på 3 tim och 15 min, med en snitthastighet på 15,3 km/h. Helt okej, fortare ville jag inte rida. Den som red andra slingan snabbast (som gick över sträckan 20 km) red på 51 min och hon slutade på en 3e plats, hon höll nästan 22 km/h!!! Det kanske håller att rida så några tävlingar, men det håller inte i längden, inte i såna hastigheter.
Här kommer det lite bilder från tävlingen :)
Snart dags för start för 50 km-klassen
Lillasyster Bea på Tennesse
Vad ska man säga, syrran gillar rosa! :P
Kartan, vi red den Gröna slingan först (32 km) och efter veterinärbesiktningen och 30 min vila gick vi ut på den Blåa slingan (20 km)
Första groomingplatsen på gröna sträckan
Pulsning inne i grind efter första slingan avklarad :)
Lillesyster Bea och Tennesse på väg ut från besiktningen
Väntar på att få en uttid...
Mums, maaaaat :)
Jag och Bea slutade i alla fall som 9a och 10a av lite drygt 20 startande i klassen, 20 min efter vinnaren så jag är riktigt nöjd faktiskt :) Kommer nog aldrig komma ifrån att vara orolig i varje besiktning för hennes gamla skada, man inbillar sig saker hela tiden tycker jag. Men det är bara paranoja, inbillningar för att man är rädd.
Nästa tävling är A9-ritten i Kristianstad, då är det tänkt att vi ska ge oss på vår första 8-milare! :)
Men dagen slutade inte där, va hemma igen runt 18-tiden, packade ur bilen och pysslade om Hirani. Sen va det bara hem, byta om och rulla tillbaka mot Uppsala för att jobba.
Klockan 21.30 klev jag på mitt pass och körde hela natten enda in på morgonkvisten kl 06.00...
Det var en grym dag igår, fy fan alltså, jag har ont i varenda liten muskel i benen och axlar o rygg är inte mycket bättre, känner mig som ett stort blåmärke just nu av all träningsvärk.
Men jag är ändå lite småstolt över att jag orkade kämpa på trots det.
Sist men absolut inte minst måste jag säga att jag hade inte klarat detta utan min pojke som ställde upp och följde med trots att han tycker distanstävlingarna är ganska boring. Utan hans hjälp och stöd hade det blivit riktigt jobbigt. Det betydde oerhört mycket för mig att han följde med, så tack älskling, skulle inte vara samma sak utan dej...