Ja, jag vet inte jag. Det är så himla mycket jag skulle vilja spy ur mig just nu men jag vet inte om det är etiskt eller moraliskt rätt att verkligen spy ut allt. Folk skulle bli sårade i onödan.. Men jag vet att det är mer än bara ekonomin som har sabbat familjen så att säga. Eller sabbat för mig så att jag kanske vill ta avstånd från familjen. Eller nä, nu när jag tänker efter så är det just ekonomi i slutändan. Och folk säger att pengar inte är allt? Jo, det är det verkligen. Utan pengar stannar man helt enkelt. Förhållanden splittras, folk dör, svälter och blir sjuka.
Man tycker att man är tolerant med saker men allting har sin gräns. Sen hur långt bort gränsen ligger eller hur mycket skit man intalar sig själv att man kan leva med är ju en helt annan sak. Jag har nått min gräns nu för ett tag sedan som jag skrev i mitt tidigare inlägg. Och nu vet jag inte hur jag ska hantera "övertrampet"/"den översvämmade bägaren" och allt som det betyder.
Det enda jag kan tänka på just nu är att jag måste jobba, jobba och åter jobba för att få någon slags rullians på pengaflödet. Måste åka och handla nu men det kommer bli kärvt när man inte har många kronor att kunna spendera. Men man får väl leka "kupong-hitler" och bara köpa billiga, kassa varor. :)
Shit, nu blev det stopp i huvudet bara för att man kastade blicken på TVn en snabbis.
Nä, nu tar jag och fräschar till mig lite och får på mig lite kläder så jag och lilltösen kan åka på ICA och handla förnödenheter.