En och en halv månad utan blogginlägg. Och nästan en månad utan att jag ens loggat in på garaget. Ni anar att sommaren inte varit riktigt som jag önskat tror jag.

I ärlighetens namn har jag mått rätt uselt. Det har varit en jäkla röra med läkarbesök, papper till försäkringskassan, ledsagare, remisser, a-kassa (risk för utförsäkring så jag måste trassla mig in i systemet igen efter elva år av sjukdom som tyvärr inte är över än).

Allt detta har tagit på krafterna så att jag faktiskt har varit fysiskt riktigt risig. Och det har som vanligt även dragit med sig psyket ner.

Hur som helst. En del dagar har fungerat hjälpligt och då har jag försökt ta vara på dem och vara ute i naturen här på berget där jag bor. Andra perioder har varit så hopplösa att jag inte ens kommit ur lägenheten på flera veckor. Bilen stod i princip helt stilla från den 24 juli då jag körde upp till Mariestad och gjorde ett biobesök med Embla (vi såg Shrekfilmen, hade jättekul!) och har egentligen inte rullat mycket sedan dess. En tur till IKEA med väninnan bakom ratten, samt sammanlagt knappt fem mil i närområdet.

Jag haft en lång period av yrsel och illamående och varit helt beroende av andra för att komma ut. Som tur är har jag ju både särbon, särbons åldrige far som är i bättre skick än jag, min egen pappa och mina ledsagare från kommunen. Mamma också, men hon har verkligen haft mycket annat i sommar så vi har knappt hunnit ses, men vi var iväg till kära syster en vända i alla fall.

Och så vännerna på det. :)

Trots detta nätverk har jag fastnat i lägenheten i veckor, och verkligen brutit ihop mentalt över hur dåligt jag fungerat.

Det ÄR jobbigt att konfrontera sjukdomen med läkare och försäkringskassa, och jag har inte kraft nog att både klara av myndighetstelefonsamtal och vanliga sysslor samma dag. Nu har jag inte haft något val utan fått lägga väldigt mycket tid på telefoni och skrivande, och det har verkligen dränerat mig på livskraft. Jag har ju för vana att försöka förtränga hur illa det är och leva så mycket jag kan, men nu har jag tvingats ta upp sjukdomen till ytan och verkligen titta på hur den påverkar mig för att kunna förklara för läkare och handläggare hur situationen ser ut.

Usch. Mycket bättre att få hänga i det som fungerar i stället.

Det har varit så mycket saker jag fått avstå från så jag har varit helt förstörd över detta ständiga välja bort, avstå, avboka. Men jag har hur som helst lyckats lämna kommunen ett par gånger i sommar! :)

Om jag orkar kommer jag blogga lite om det framöver, och slänga upp bilder från det som varit motorrelaterat.

// Ellen :)