Två sjömän och en getabock led skeppsbrott, men räddade sig upp på en flotte, där det också fanns en tunna. För att "avreagera" sig gjorde männen varsitt hål i tunnan, och även ett åt getabocken. Så småningom var tunnan full, och de pluggade igen hålen och kastade den i havet. Efter en tid flöt tunnan i land vid ett nunnekloster. "Heligt vatten, heligt vatten" skrek nunnorna när de öppnade tunnan, och för att få del av "vattnets" kraft badade de och tvättade sig i det. Så blev tre av de yngre nunnorna med barn, och födde varsin son. När pojkarna lärt sig prata frågade abbedissan dem:

- Och vad heter ni, små pojkar?

- Jag heter Anders, svarade den förste.

- Jag heter Kalle, svarade den andre.

- Och jag heter Bäääärtil, svarade den tredje.