VW-tokig är jag, värre har det blivit med åren - speciellt det senaste (Tack vare min "bubbe" - Bubba2!).
Det har alltid funnits en VW i min närhet, sen barnsben. Mina tre första bilar var bubblor, alla rödlackade (tack pappa, wherever you are...), och jag har nu återfallit i gamla vanor. Vårdar mina Ghior ömt, efter att ha ärvt dom efter min far, tyvärr kan jag ju bara köra en åt gången.
Men jag gör vad jag kan för att indoktrinera mina barn... : )
Har lyckats väl med den äldste - sonen har en egen VW-buss, inte körklar än, men drömmen finns där, och bilen har han ju och den står inte ivägen (än). Innan jag är klar med de tre resterande, tjejor allihop, så står det nog ytterligare en och annan VW på tomten....

Om nån funderar över min visningsbild: Ja, det här är vad jag vuxit upp med, och här ser ni en bild på farsan, tagen direkt efter start under en tävling på Anderstorp någon gång på 1970-talet.