Blir så trött på mig själv.
Varför ska jag ödsla tid och energi på att älta att min s.k pappa, ÄNNU en gång ringt och försökt ge mig skuldkänslor över att jag aldrig hör av mig eller hälsar på.
Jag vet att han fyller år idag, but so what ?! Det skiter jag i.
Jag hade förmånen att inte behöva bry mig. Men kune han fortsätta låta mig va i fred ?
NÄ !
Han var tvungen att ringa idag, för att "påminna" mig om att han fyller år idag.
Jag hade inte glömt det. Jag bara struntade i det. Är en viss skillnad på det eller ?!!
Så nu har det ältats och ältats hela dagen.
Jag har emellanåt morrat: "Förbannade helv***, j**la, %@#¤&. FATTA !!! vill inte ha något med dig att göra". Hunden har tittat mycket undrande på mig.
Jag blir så trött på mig själv, att jag bara inte kan släppa det.
Det borde inte vara så svårt, eller?

Så här är grejen:
Föräldrarna gjorde slut när jag var liten, Typ 18 månader eller nåt sånt. Vet inte exakt hur gammal jag var.
Mamma fick givetvis vårdnaden, och skulle vara hos pappa varannan helg.
Funkade bra emellanåt. Men på det stora hela, not so much.
Mamma gav upp försöka få sin dotter att få träffa sin far när jag va typ 8-9.
Och när jag ville ha kontakt med honom, mitten av tonåren typ, så gick det inte för sig tydligen.
Där och då bestämde jag mig för att inte ha något mer med honom att göra.
Men som alltid med manipulerande skitstövlar, lyckades han nästla sig i mitt liv igen. Genom att ge mig skuldkänslor för att jag knappt hörde av mig och sällan hälsade på osv.
Varför skulle jag göra det ?! Så vitt jag vet har telefonlinjen alltid gått åt båda håll.
Men tydligen var det viktigare att vara hög och aspackad än att träffa mig när jag ville det.
Så att komma när jag är 20 år gammal och försöka vara pappa, är LITE sent. Har jag klarat mig praktiskt taget utan honom hela livet, kan jag fortsätta med det.
Accepterade att han hörde av sig på min föelsedag, jul och dyl. Men när de samtalen övergick från enbart gratulationer och lyckönskningar, till att återigen försöka få mig att hoppa på "The guilt train" så fick det vara nog.
Under årens lopp har det även varit varit "allmän" psykisk misshandel från hans sida.
Men mamma har väl inte varit helt fläckfri där hon heller.

Kan någon säga halv jobbig uppväxt ?!!