Ja, nu sitter man ju och smågråter lite faktiskt..
Är du inte själv om!
3månader innan jag föddes skaffade Mamma sin första Blodhund, Rudolf, han växte jag upp med och han var genom snäll mot allt och alla. Fick tyvärr cancer när han var 13år, han avlivades här hemma i vardagsrummet men jag kunde inte vara med, pallade det inte! Usch, nu sitter man här och gråter när man tänker på det...
Just nu har vi 2 Blodhundar, 7år resp 8år gamla och det är inte så många år kvar nu för dom. Och jag får min första egna hund nu nästa vecka, vill inte tänka mig den dagen han går bort!
Vet hur det känns FugitivE, och lider med dig!
Mvh Joel
inte för att vara okänslig men i vardags rummet ??????? vrfr där ? spruta eller ??
Senast redigerat av jensonnn (11 juli 2006)
trosor är röda kalsonger är blå,eh va fan dom ska ju av endå!
Ja, nu sitter man ju och smågråter lite faktiskt..
Hur gick det där borta?
Jadu, om jag bara visste! min katt var spårlöst försvunnen när vi skulle åka in och sätta punkt för lidandet, så vet inte riktigt om han lever eller ligger i nån buske..
vetrinärerna sa att det är vanligt att katter försvinner precis innan dem ska ta sista klivet ur livet :´(
så antagligen har han gömt sig nånstans och har förmodligen gått bort nu..
Men man hoppas ju innerst inne att han ska dyka upp om några dagar, och klarat lidandet av råttgiftet han har fått i sig!
För vetrinären sa att det finns 5% chans att han klarar av giftet ifall det inte var så mycket han har fått i sig..
r.i.p mitch! inget vidare när husdjur går bort verka va en fin hund den där mitch! men de e bra att han inte behövde lida iallafall det är inte rättvist att låta djuret lida bara för att man sj inte kan ta farväl!