Patrik fick komma hem från sjukhuset i lördags morse. De hittade till slut vad det var som va fel.
Efter en mycket otrevlig gastroskopi visade det sig att han hade en inflammation i magsäcken.
Så han fick nå tabletter som han ska käka i en månad typ, och nu är det bra igen :)
Så jävla skönt. Men man hann lagom andas ut innan nästa elände dök upp...

Upptäckte idag att det börjat rodna runt ett gammalt fästingbett jag har :(
Plocka en sån liten jävel för ca en vecka sen på benet.
Så nu oroar man sig för att man kanske fått Borelia :( Har tid hos läkaren ikväll 22.45 så måste snart dra... Jävla piss, va fan uppfann nån fästingar för?! Dom är ju inte till någons nytta över huvud taget, inget djur som äter dom, dom bara ställer till elände för både människor o djur.

Blodsugande små jävlar, hatar dom!

Blev inte mkt sömn i morse, fick ingen ro i kroppen trots att jag var hur trött som helst.
Så himla orolig för Patrik.
Åkte dit efter lunch idag, när han hade varit på röntgen, och han mådde betydligt bättre än när jag lämnade honom i morse.
Runt 6-tiden på kvällen, när jag hade varit där nästan 6 timmar, kom äntligen läkaren och gav besked om hur det hade sett ut på röntgen. De kunde inte se nånting ovanligt över huvud taget, allt såg fint ut. Och det är väl iofs bra, men samtidigt ville man ju få en förklaring till vad som gör ont.
Men icke, de tog däremot bort droppet och sa att han kunde få börja dricka lite försiktigt igen, och om det gick bra även få lite soppa.
Sen fick han nå shit som skulle få fart på magen oxå. Det gick bra i början, men efter en timme efter att han börjat dricka fick han ytterligare en attack. Han hade så ont stackars pojke :( och jag började gråta för att att det inte fanns något jag kunde göra för honom :( Har aldrig kännt mig så hjälplös som jag har gjort det senaste dygnet!

Till slut va jag tvungen att kalla på personal som kom o gav honom morfin för smärtan.
Efter det blev det mycket bättre, när jag lämnade honom så hade han inte ont alls. Ville inte lämna men man får ju inte sova kvar.

Rapporterar mer i morrn efter att jag varit där.

Håll alla tummar ni har för att min pojke blir bra i natt

Vet inte om jag kommer kunna sova något denna natten/morgonen.
Kom precis från akuten, Patrik har blivit inlagd på kirurgiavdelningen på akademiska :(
Han började få ont i magen igår kväll, men under dagen idag blev det allt värre och ikväll körde jag ner honom till akuten med akuta buksmärtor :(
Är så orolig!!! :'( Han ska in på röntgen i morgon kl 10... jag hoppas inte att det är något allvarligt, typ som nån komplikation från hans diabetes, är så himla rädd! :(
Han hade verkligen SVINONT, så ont att de gav honom dubbel dos morfin innan jag lämnade honom på avdelningen :( Ville inte lämna honom ensam, ville stanna, vaka vid hans sida, hålla hans hand, trösta när smärtan blir för stor :(
Men man får ju inte, så nu ska jag försöka sova ensam och orolig...

Lycka till

Bjuder på lite gott skratt igen :)

Dom e ju bara för underbara *skrattar*


Kerstin som varit i farten nu igen :P












Hur tänker man här?


Mums... :S


Lycka till!


Duktigt Kerstin!


Nöjda med den eller? Hahahaha








Mysigt!

Va ute och kondition och intervalltränade Saffi för några timmar sen runt energiskogen vi har strax bredvid stallet typ. En slinga på totalt 3,8 km ett varv.
Hade precis gjort första varvet av 4 när Saffi upptäcker detta i skogen?!


En älgko med nyfödd kalv (kalven till vänster i bild, syns knappt i det höga gräset) det enda kon gjorde var att vända ett öra mot Saffi och mig när vi kom, och då stod vi bara ca 10 meter bort! :) Helt otroligt, lite läskigt men samtidigt otroligt häftigt!

Lägger upp ett videoklipp på älgkon och kalven under mina klipp :)

Helhäftigt hahaha... :P

Har fan inte bloggat på snart en vecka nu :S inte haft tid känns det som, bara jobbat, fixat hemma med hästarna o sovit typ.
Denna helgen har jag enbart jobbat o sovit, slutade mitt pass kl 05.00 i morse :S
SJUKT mkt att göra igår!!
Men fan vilket roligt jobb jag har, trivs så in i norden bra! :D Hade en körning till Arlanda igår precis när jag gick på mitt pass, så fanns det några returer därifrån nån timme fram så bestämde mig för att vänta kvar o få kund med mig hem.
Så man låg på gräsmattan vid taxiparkeringen o glassa i solen i en timme :D SKITNICE!!! Hehe.. inte varje jobb som erbjuder solning på arbetstid :P

Annars händer det inte så mkt just nu faktiskt, farsan är fullt upptagen med att få ihop sin nyrenoverade Manta så motorfrågan till min får vänta lite.
Den min vän hade hittade åt mig är bara att glömma, sen verkar det inte bättre än att jag har förlorat denna underbara vän... :'(
Skitledsen över det, förstår inte hur det gått till då det är en hel evighet sen vi pratades vid senast :( då var allt som vanligt.. lika go o glad som alltid.
Får väl se vad som händer framöver, vet att han går igenom en tuff tid just nu så man vet ju inte vad anledningen är egentligen. Kan ju vara vad som helst.

I morrn kommer jag troligtvis dra igång "Projekt Daff" om tiden räcker till, har fixat blästerspruta och sand, nu är det bara spackel, rostskyddsfärg o lack som måste inhandlas :)
Sen är det bara att sätta fart!
Är riktigt på hugget faktiskt, vill komma igång så snart som möjligt, längtat länge efter att kunna börja snygga till gamla Daffen igen :)
Ska se till att det blir bil av han igen, va så säkra! :P

Återigen, ingen som har en bakaxel liggandes till en 240 för en billig penning?

Vilket sommarväder det varit, är fortfarande :) Så jäkla skönt, har varit ute hela dagen från i morse.
Bestämde mig för att ta en långtur med Saffi idag i det underbara vädret, hade 22 grader varmt o strålande sol mitt på dan :D
Det blev en tur på 34 km, gick kanon :) Höll en snitthastighet på 15.1 km/h, helt okej för att vara Saffi :)
Men blev lite för mycket njutande av solen tror jag, för sitter här röd som en tomat om axlarna o halva ryggen.. där linnet inte skyddade :S Svider som FAN!!! Kommer bli en riktigt läcker bränna utav det sen... NOT!!! Haha... har jag något att arbeta på under sommaren :P
Men men... är man dum o väljer svalt och kanske lite bränd framför lite varmt o inte bränd alls så får man skylla sig själv, helt enkelt..



Solen tog mer än vad jag hade räknat med....


Amarna blev oxå ganska tilltagna av solen, som tur var inte lika mkt som ryggen...

I eftermiddags skulle jag egentligen ha börjat ta tag i rosten på gamla Daffen, ska låna blästerspruta nere på pappas jobb och blästra av all ytrost så det blir plåtrent, rostskydda o lacka.
Men pappa hade inte hunnit fixa blästersand (får gratis från Askania) så får vänta med det till nästa vecka, börjar jobba redan i morrn så kommer inte finnas tid att ta det senare i veckan.
Har mått dåligt över rosten på stackars Daffen länge, men nu äntligen ska jag ta tag i det så han blir fin igen :)

Ingen som har en 240 bakaxel till salu för en billig penning?????

Hade gått o sett fram emot denna dag i flera veckors tid, klockan ringde 05.00 i morse. Kom upp på en gång, exalterad över att den äntligen hade kommit, NU skulle vi äntligen åka!
Gjorde mig klar i ett nafs, käkade frukost o såg till så att allt jag behövde ha med mig verkligen kom med, är en mästare på att glömma viktiga saker när man ska iväg på nånting, vilket jag inte ville göra denna gången då "this was it"

05.45 va jag uppe i stallet, tror Saffi hade på känn att nånting utöver det vanliga var på G, såg så ut på henne i alla fall :) Speciellt när jag kom med den STORA hinken med kraftfoder, då blev hon glad. Vanligtvis brukar hon få ½ kg på morgonen men denna morgon fick hon 4 ggr så mkt för att ladda upp inför "comebacken" på tävlingsbanan.
Vi skulle åka till Kristinehamn och rida Folksam Cup 50 km, första deltävlingen av 3 totalt.
Hon gick vant in i transporten på egen hand när det var dags att rulla, sen stod hon som ett lamm hela vägen. Trampa ingenting alls, kändes inte att man hade 450 kg häst i släpet :) Precis så det ska vara att åka med häst!

Väl framme på gamla A9 regementet i Kristinehamn blev det lite brottom att anmäla o hinna in o besikta innan bangenomgången skulle hållas en halvtimme före start.
Så jag sprang iväg o anmälde, sen va det bara att lasta ur o knata bort till veterinärgrinden för förbesiktning.
På vägen bort genom viloområdet fick vi massor av beundrande blickar på oss, eller vi och vi, snarare Saffi :) Alla va så imponerade av hennes långa vita man, hon va så vacker. Och det är hon, vackraste hästen jag vet, min gammelgumma..

Väl inne i besiktningen såg allt jättefint ut o vi fick springa upp.
Då släppte veterinären bomben...
"Här har vi ett problem...." Va? Problem?? Fatta ingenting...
"Hon går inte rent..." Öhh... Nähe???
"Hon är inte halt men rörelsemönstret är inte helt ok"
Jag stod där som ett frågetecken o bara kolla på honom, för mig travade hon precis som vanligt, men han påstod att hon va stel och att bakdelen inte följde som den skulle.. att det var ett sk "diagonalproblem" som visade sig lite fram med men bara nått steg..
Kan inte beskriva det bättre för jag hade svårt att förstå vad felet egentligen var. Menar, hon har en gammal skada i vänster hasled där den mittersta leden har växt ihop, men det är inget hon vare sig har ont av eller har några bekymmer med. Hon travar på det där sättet!!! Lite tung o tåtrång bak.

Efter besiktningen tog jag med henne ut och försökte värma upp henne, för jag vet att det han påstod sig se i hennes trav försvinner när hon är tillräckligt varm i kroppen. Hon va så glad när hon trodde vi skulle ut på banan, sprang fan ifrån mig! :) Hade svårt att hänga med i hennes tempo, spetsade öron och framåt, precis som det ska vara, och ingen oren gång som veterinären sa.
Men när jag sprang upp med henne igen för att få en andra bedömning efter uppvärmningen så fasthöll han sin bedömning, men dom kan ju inget annat.
Både syster, Thomas och Fredrik kollade på henne när hon sprang och INGEN av dom såg något konstigt över huvud taget!
Syster tog Saffi o sprang så att jag oxå skulle få se, och jag såg inte heller någonting!

Fattar inte varför han uteslöt oss och inte gav henne en 1a på rörelser, i alla fall tills man kommit in i första grind efter 36 km, hade det varit samma eller värre då fine, då hade jag kunnat köpa det men när hon inte ens fick en chans är det jävligt svårt!
Okej om hon varit halt, då är det självklart att man inte ska få starta, men hon va ju inte det!!!
När vi är 4 stycken som tittar och säger samma sak, att det inte syns något konstigt när hon travar så kan det inte vara rätt bedömning.
Verkade nästan som att han jämförde Saffi med andra "lättare" typer av hästar, ja hon är tyngre i steget, hon tycker det är tråkigt att springa i grinden och därmed lit svår att få fart på, och när hon springer sakta kan det se lite konstigt ut ibland. Därför vi på nästan alla av våra ritter fått springa upp två ggr och andra gången har det alltid sett bra ut.
Så jag vet inte...
Självklart gjorde jag en miss när jag inte värmde upp henne ordentligt innan förbesiktningen, hade helt glömt att hon kräver riktig uppvärmning innan en besiktning. Va trots allt 5 år sen sist vi var ute o tävlade tillsammans.

Fick rekommendationer från den så kallade vetrinären att jag skulle arbeta mkt med lösgörelse, mycket böja o flytta i sidled och arbeta på volt just för att stärka upp bakpartiet och få bättre stabilitet.
Så vi får prova det, och satsa på Uppsalaritten den 27/6 istället...

Blev riktigt besviken idag, dagen som skulle bli en av de bästa blev helt plötsligt en av de sämsta :( Men det positiva med hela eländet är ändå att Saffi inte är skadad. Och det är de enda som betyder något.
Nu ska jag ringa grannen som är utbildad hästnaprapat och höra vad hon säger, om hon har några idéer :)
Har hängt läpp tillräckligt länge idag!

Dags att vända detta och tänka positivt!

Det som vi alla har väntat på har kommit, Filmen med STORT F! :)
Hahaha.. den blev faktiskt helt okej, man ser till o med att det är JAG! :D Inte för att man va särskilt snygg men va fan, film e film! :)
Det var SJUKT KUL i alla fall, gör gärna om det fler ggr om man säger så :P

Varsågoda :)

http://www.youtube.com/watch?v=n5jIBNR00YM

Fan vilken dag jag hade igår, gick på mitt körpass strax efter kl 16.
Började fundera på vart man skulle ta vägen en söndageftermiddag för att få någon körning, hade ingen aning om hur söndagarna såg ut, efter nån minuts kliande i huvudet kom jag till slut fram till att jag skulle försöka få en Arlandakörning så jag började rulla ut emot Fyrislund och Boländerna då jag hade hört att det var där man skulle vara för att få en Arlanda.

Vid andra rödljuset (på vägen dit) får jag ett mess ifrån en polare, som sa sig vara i Enköping, vilket jag blev väldigt förvånad över eftersom att han bor nedåt landet till, så jag tog jobbmobilen o ringde upp honom. Det blev grönt o jag drog iväg, lade mig i andra filen o körde om en sengångare.

Ni tror inte att POLISHELVETET står o gömmer sig i buskarna o skjuter med laser när jag kommer glidande eller?!?! Klart dom gör det.
Upptäcker honom inte förrän han kliver ut mitt i gatan och vinkar in mig. Visste ju med mig att det inte hade gått 50 där men trodde fan inte att jag hade varit uppe i 73 km/h!
Men det va ju klart jag hade varit det... så fick vackert blåsa (trots att vi har alkolås i ALLA taxibilarna?!) och sen gav de mig lappen... med boten... på 3 200:- !!!!!
Tror ni jag va glad då eller?
Ville bara parkera bilen o dra hem... tappade lusten för allt. Jävla skit... har dom inget vettigare att göra än att terrorisera oss stackars bilister?!
Finns ju tusentals ouppklarade mord, misshandelsfall o annat skit som är fan så mycket viktigare att få bukt med än att stå o skjuta med laser!!!

Man blir bara så jävla lack...

Och som att inte det vore nog, pricken över i:et hittade jag på rutan när jag skulle åka hem från Uppsala idag.... 700:- i parkeringsböter...
Jävla lapplisor...

Så på två dagar har man lyckats blivit 4000:- fattigare....

That´s just.... great....

Idag är det 7 år sedan min älskade farfar gick bort. Trots det går det inte en dag utan att jag
tänker på honom. Saknar honom så himla mycket.
Vi stod varandra väldigt nära, minns sista gången jag träffade honom. Va ute o övningskörde med pappa och vi passade på att åka förbi sjukhuset i Västerås för att hälsa på honom.
Några veckor tidigare hade han packat en väska o gått ner till sjukan själv efter att ha fått en remiss från husläkaren då han hade fått Gulsot (hepatit B el C?)
Minns att han precis hade fått lunch när vi kom dit och lämnat det godaste kvar, morötterna som jag ivrigt satte i mig eftersom han inte ville ha dom.
Tyckte han såg mycket piggare ut nu än gången innan vi varit där, vilket jag sa till honom oxå, det gula i hans ögon va nästan borta och han va inte lika gul i ansiktet längre som tidigare.
Vad skönt, då får han snart komma hem igen tänkte jag.
Lämnade farfar lite gladare än när jag kommit dit o kände att allt snart skulle vara tillbaka till det gamla vanliga igen.

En vecka senare var han död.
Inte av Gulsoten utan av cancer i bukspottskörteln.
Tog en dag innan det sjönk in, sen bröt jag ihop totalt. Kunde inte fatta att han inte fanns längre, han som hade sett så mycket bättre ut när vi va där sista gången.
Jag grät konstant i dagar, kunde inte sluta. Fanns så mycket jag ville säga till honom. Enda sättet jag kunde komma på hur va att skriva ett brev, som jag senare lade i hans kista.
Var svårt att se honom i den veckor efter hans bortgång, såg inte ut som samma person längre. Bara håret, tänderna och hans händer talade om att det verkligen var han.
Ansiktet var så insjunket. Jag satt där bredvid honom ett bra tag, pratade med honom, grät... kändes så overkligt, min älskade farfar var borta... han som alltid hade funnits där för mig.

Begravningen var fin, min farfar sjöng väldigt mycket som han spelade in på band så pappa bestämde att en av sångerna, istället för en psalm, skulle vara just en som farfar sjöng själv.
Då var det riktigt svårt att inte bryta ihop, visst gråter man lite hela tiden men att höra hans röst och sång va överväldigande. Det var så fint!
Han va helt plötsligt levande igen kändes det som.

Nu ligger han begravd i familjegraven nere i Sjöbo, det är lite tråkigt då man sällan är där nere.
Som tur är bor halva släkten där och tar hand om graven.
Men känns ändå lite jobbigt ibland, att inte ha nånstans att gå till när man behöver.

Hoppas du har det bra where ever you are.

Älskar dej farfar

Man hinner fan inte med särskilt mycket när man jobbar fram till morgontimmarna om helgerna.
Mår jättedåligt för att jag inte hinner med ridningen som jag borde :(
Ska ju tävla Saffi nästa helg så hon kan verkligen inte stå 4 dagar i rad! Hade ju tänkt jag skulle orkat hem i natt/morse efter jobbet så jag kunnat rida idag men man orkar fan inte åka 6 mil hem när man slutar 04 - 05 på morgonen, funkar bara inte.
Ska höra med min chef om jag inte kan börja lite tidigare idag så man har möjlighet att sluta tidigare oxå så jag orkar pallra mig hem. Hon MÅSTE ut i morrn, sista dagen man kan rida långtur före tävling.
Och eftersom det inte kommer bli något tävlande med Hirani i sommar så kommer jag satsa 100% på Saffi istället, få upp henne i toppkondition så jag iaf kommer kunna starta en 5 tävlingar kanske.
Men sist jag red i onsdags körde vi en runda på 2 mil, tempoträning. Hon klarade utan problem att gå i 17-18 km/h tempo utan att vara helt slutkörd efteråt :)
Ska jag vara ärlig så trodde jag inte att hon kunde det, därför jag testade. Men visst är det skillnad på henne och Hirani. Saffi måste man vara drivande på hela tiden, inte mkt men så att hon vet att man inte bara sitter o åker med för då stannar hon nästan haha..
Hirani får man göra tvärs om med, där ska det gå i 300 blås heeeeeeela tiden om man inte sätter stopp :) Dom är som natt o dag kan man säga.

Kommer kännas sjukt ovant att inte behöva hålla igen nånting, o att man får driva i 5 mil.
Kommer nog va bra trött efter nästa söndag haha :) men det ska bli kul ändå. Saffi har inte tävlat på 5 år, så hon kommer nog att bli glad!

Apropå jobb... hade min första riktigt obehagliga kund i onsdags natt.
En riktig fylltratt som blivit utslängd av vakten från Bullit, som i sin tur hade beställt taxi åt honom för han själv kunde fan knappt ens prata.
Efter massa om och men så kom det fram att den inte alls stämde, och fylltratten gav inte ut sin riktiga adress om inte jag lovade att följa med honom hem... till slut fick jag väl ut honom den ändå och körde dit, väl där tog det nästan 10 min för honom att få fram kontokortet för att kunna betala, sen ville han inte ha tillbaka det, om inte jag följde med honom hem...
Det tog mer än 20 min att få honom att kliva ur bilen o innan dess hade han varit närgången och försökt tallat på mig, försökt ge mig pussar o grejer!
Va alldeles skärrad när jag åkte därifrån, skakade hela jag.
Så jävla läskigt!!!

Oj vad klockan är mycket, dags att göra sig klar för ännu en jobbkväll/natt...
Fyllskallar håll er borta....

Va in med Hirani till Mälarkliniken idag för att kolla upp skadan jag gått och mått så dåligt över.
Hade tid kl 19, va så nervös över vad de skulle säga, hur omfattande det var. Först, efter att veterinären känt på hennes ben trodde han att det inte alls var senan utan att hon bara kunde ha sträckt sig, då tändes hoppets glöd inom mig och jag kände glädjen komma smygandes. Tänk om det inte var senan i alla fall? :)
Efter att han känt på henne fick vi trava upp i gången, jag varken såg eller hörde någon hälta, precis som hemma och det är ju alltid positivt :) Sen fick vi komma in i ett rum där de skulle raka baksidan av benen på henne, från knäet o ner till kotan för att kunna göra ett ultraljud.
Rakade båda benen för att kunna jämföra.

Det första veterinären sa när han fått en överblick på hur det verkligen såg ut var "Jag kan bara konstatera att mina fångrar kände fel, det är en senskada"
NEJ!!! Va väl egentligen vad jag hade förberätt mig på men när han sa sådär innan så glömde jag bort det nästan helt, va så glad över att det kanske va något mindre allvarligt.
Men så var det tyvärr inte.

I undersökningen skrev veterinären:
Idag obetydlig hältahöger fram. Svullen medialt över ytliga böjsenan, varm men inte öm.
Ultraljud visar ca 25% hypoechoisk skada medialt i ytliga böjsenan, ca 15 cm.
Vila med flera korta promenader dagligen ca 20 min, skrittmotion, åter för koll om 4-6 veckor.

Ser det bra ut på återbesöket så kommer jag få börja öka på hennes motion.
Så det lät inte allt för illa ändå, kunde ju varit värre om man säger så!
Måste försöka se positivt hela tiden, det kommer att bli bra så länge man har tålamod att vänta :)

Senskador har ju en lång läkningstid, vare sig den sitter på människa eller djur.
Nu vet jag i alla fall omfattningen och hur jag ska "behandla" den.
Visst, det var väl inget roligt besked men jag känner ändå ett stort lugn.

Känns skönt att äntligen veta...

Stackars Mantan.. har helt o hållet skjutit honom åt sidan för "viktigare" saker i nästan två veckor, kom från stallet i eftermiddags och såg Mantan stå på parkeringen alldeles ensam och dyngskitig, kände hur han grät o skrek "Ta hand om mig snälla, ge mig lite kärlek jag behöver det!"
Stackars Mantan, hade inte brytt mig om han nånting, bara jobbat o skött stallet o hästarna den senaste tiden, inte alls likt mig. Men har börjat känna att tien inte räcker till te allt man ska göra.

Hur som helst, parkerade Volvon, ringde farsan o sa att jag va på väg in till hans jobb med bilen för lite TLC och omvårdnad och stack iväg.


Nytvättad o fin igen :)


Synd att bilden blev lite suddig men svårt att få till det bra med mobilkamera tyvärr :/


Däckglans o fälgputs blev de med :) Ska man vårda så ska man göra det ordentlig!

Invändigt blev det en helrecond, men utan en riktig kamera med blixt blev bilderna bara skit.. typ.
Så ställde jag tomgången oxå, va på tok för låg, bilen skakade ju fan nästan sönder ibland, o det kom bara utan förvarning. Måste ha skruvat ner sig själv eller nå.
Nu går han i alla fall som en klocka igen :D

Nä nu är det hög tid att krama kudden om jag ska orka med en tidig morgon och ett långt arbetspass från 15.30 till nån gång efter midnatt beroende på hur gott om körningar det finns.
Onsdagkvällar kan vara rätt okej ändå, mycket för att det är en studentstad och tur är väl det, i alla fall om man ser det så :)


Me in my Work Place :)

På torsdag kl 19.00 har jag tid på Mälarkliniken med Hirani för ultraljud.
Jag är så fruktansvärt nervös!
Tänk om det är allvarligare än vad det ser ut och har verkat???
Tänk om hon aldrig kommer kunna tävla igen???
VAD gör jag DÅ??? :S Har 1000 frågor som snurrar i skallen just nu, förmodligen stressar jag upp mig över ingenting men man kan ändå inte veta säkert.
Idag såg hon jättefin ut i benet när jag släppte ut på morgonen, ingen svullnad och ingen värme vad jag kunde känna. Men samtidigt har jag svårt att se hur det ska se ut när det är bra, man kollar ju inte hästarnas ben varje dag som man egentligen borde för att lära sig hur det ser ut när allt är ok, så man lätt kan se om det sker någon förändring... så jäkla dumt egentligen, hade ju haft grymm nytta av det just nu!
Åhh.. vill bara åka dit så fort som möjligt! Idag hade varit super!!!
Men nej, måste vänta två dagar tills man egentligen jobbar så man får ta ledigt... suck...

Vill bara att hon ska bli frisk, min prinsessa :( Lider av att se henne gå i den lilla trånga hagen utan att kunna röra sig mer än skritt...

Hon som älskar att springa.......