timmar kommer timmar går...
snart har det försvunnit ännu ett år
men fortfarande är det något jag inte förstår..
människor säger man måste ändra sig,
men den största ändring har ändå varit när jag träffade dig.
Vi möttes en blåsig sensommar dag,
du sken som tusen solars strålar på en o samma gång.
det kändes som, fasen varför just jag?
vem är jag att kunna svara på dessa strålande solars leénde?
du bländade mig med en röst så len som en sång..
känslan som slog mitt hjärta då..
trodde jag aldrig ja någonsin igen skulle kunna få.
sedan denna stund har ja knappt kunnat få en ända blund.
ja tänker på dig natt som dag.
längtar, drömmer , hoppas o vill
att det är mig du åter ska komma till..
trotts den tid som nu gått sedan dess
sitter ja här o funderar på livets finess..
den stora fråga som ändå kvarstår i mitt liv
kommer för alltid vara samma.
varför just jag?
vem är jag att kunna svara på dessa strålande soloars leénde?
finns det en tid för oss båda?
kommer jag kunna få dig känna dig så speciell som du verkligen är?
Är det så här man ska känna när man är kär?
har dragit i oändligt många trådar..
det ända ja kan komma på,
är att ja önskar inget annat än att det var vi två..
tänk så nära vi ändå var,
vad är det nu vi har?
känns som om vi glider från varandra innan det ens börjat.
vet inte vad ja ska ta mig till..
allt som jag o mitt hjärta verkligen vill
är att få älska o ta vara på kärleken du en gång gav..
sägs det inte att även ett sårat skepp kan klara av ett stormande hav?
Du tusen solarst strålande leénde..
var finns du idag?
önskar önskar det var jag..