Att flytta första gången är ett stort kliv för många. Vissa flyttar i och med att dom börjar gymnasiet, andra flyttar för att föräldrarna gör det sen finns det dom som flyttar för att dom vill bli sambos. Och det var just så det var för mig och min pojkvän. Vi hade vart bästa kompisar i 3 år och tillsammans i nästan ett halvår när vi bestämde oss för att flytta ihop. Eftersom jag fortfarande hade en termin kvar i skolan så ville jag inte flytta allt för långt bort från Gävletrakten. Så vi kom fram till att vi skulle flytta till Sandviken då varken jag eller pojkvännen ville bo inne i Gävle och han vill inte bo i Valbo eftersom han gjort det hela sitt liv. Som sagt Sandviken blev det som ligger några mil utanför Gävle. Nu kommer frågorna från min sida, hur tänkte vi? en tvåa? mitt i smeten? tänkte vi alls?
Vi har båda vuxit upp på landet i ett stort hus på en stor gård, jag på en före detta bondgård och han bodde på en bondgård. Ingen av oss har nånsin flyttat förrän förra hösten.
Första månaderna trivdes vi jättebra i lägenheten, då den var ny tapetserad och ny målad, och vi bodde så centralt att det var nära till allt, affären, resecentrum, parkbadet (ett badhus) och så vidare. Men för varje dag som går så trivs vi båda mindre och mindre. För en som är uppvuxen mitt ute i ingenstans och bosätta sig i en lägenhet är ungefär samma sak som att låta en häst stå på grönbete året om i flera år sen helt plötsligt stänga in stackarn i en liten trång box (jag gillar inte hästar så mycket egentligen men bästa liknelsen jag kunde komma på för tillfället) jag tror ni förstår poängen.
Ungar som knappt når upp en till naveln, och då är jag bara 1.65 och har korta ben, springer runt och gormar och skriker från tidiga mornar till efter 23 på kvällen. Jag blir tokig! När jag var i den åldern så skulle jag sova senast 20! vart tog den tiden vägen? Varje dag har det hänt något i Sandviken och ofta i vårat område. Läste för någon vecka sedan, då hade en 80 årig gubbe blottat sig för några barn här, kan ni tänka er en 80 årig gubbe? usch säger jag bara...
Grannen snett under oss bråkade för några månader sen med sin syster klockan 3 på morgonen. Slutade med att systern slog in fönstret eftersom hon inte blev insläppt. Skraj? Yep!
Men jag tror framför allt att inbrottet i garaget var droppen! Min syster som också bor i samma område har också haft inbrott samma granngaraget till dom. Den stackarn har varit utsatt två gånger. *suckar tungt*
Jag tror att vi skulle ha tänkt och planerat vårat val av flytt mer noggrant innan vi flyttade. Nu sitter vi mest bara och väntar på att någon av oss ska få ett fast jobb nånstans, då jag bara har ett extra jobb och pojkvännen ett sommarjobb som slutar om en månad, så vi kan flytta och förhoppningsvis till ett hus! Så är det någon som har ett jobb nånstans där ute? båda är sugen på att flytta långt bort så vi slipper allt här. Gävle i sig är en lagom stor stad för oss båda men det har blivit för mycket, det har hänt alldeles för mycket. Alla har någon koppling till varann på något sätt. Men sen är det ju det här med körkort som ställer till det för min del också. Jag vill så gärna ha ett, men mina handledare har aldrig tid,ork eller lust (känns det som) att köra. Så jag ska väl försöka ta saken i egna händer och gå till körskolan och be dom hjälpa mig så mycket som dom kan. Just nu känner jag, kosta vad det kostar vill, bara jag får körkortet. Varje morgon, dag, kväll och natt har jag sådan ångest att jag inte tagit tag i körkortet tidigare. För jag tycker det är så jäkla roligt att köra och jag kan faktiskt det tycker jag själv, men det är svårt att lära sig mer när ingen ens ger ett försök i att hjälpa en utan man måste tjata och fråga jämt... Jaja, nu har jag beklagat mig så det både räcker och blir massa över. Jag måste se det positiva i saker och ting och det är väl bland annat att det alltid finns dom som har det värre. Och jag har ju faktiskt världens bästa pojkvän som ställer upp på allt! Till och med när jag är som mest odrägligast, hum är det ens ett ord? Jaja, vi hörs! och som min systerdotter skulle ha sagt Hejdåbabaj