Ja varför vill inte allt bara ge efter?
I hela mitt liv, vart jag än har gått, vad jag än har upplevt, så har jag alltid hållt mig till det goda.
Vad jag än har sagt och gjort så har jag alltid gjort rätt för mig.
Hårt och ärlig slitande. för många timmar på jobb, jobb och jobb.
Det var så man blev uppfostrad.
Jag kan inte svära mig fri från att jag aldrig gjort några misstag eller felaktiga handlingar.
För det har jag.
Jag har alltid vetat vad som är rätt och fel.
Valen man har gjort där efter, det tåls ju att diskuteras.
Men alla dessa val, dörrar som öppnats och stängts i mitt liv har gjort mig till den jag är idag.
En god hjärtad kille med en stor ödmjukhet och ett stort medkännsla för min nästa.
Så för ca 2 mån sen dog en del av mitt hjärta.
Och jag känner att jag bit för bit "går under"
Det här hoppet om att all vänder tillslut finns inte kvar längre.
Det håll ångan uppe förut. Men nu känner jag mig bara död inombords.
Jag som trodde att om man bara härdar ut och förtsätter att vara en god medmänniska.
Så får man ett rikare liv. Men det visar sig ganska fort. Att dom som är riktiga svin.
Och bara vill ha mer och mer. Och tar för sig, vare sig dom får eller inte.
Dom får ett rikare liv. Även om människor blir sårade på kupen.
"good guys finish last"
Så där av varför vill inte allt bara ge efter??
/~^HAWK^~