Hybrid_ skrev:
En kompis skulle köra en Corolla -81:a till skroten på 90-talet. Vi beslöt oss för att ta död på bilen först. Efter en hel helgs sladdande plågande på högvarv och diverse brutala nedväxlingar gav vi upp.
Jag och en polare (som ägde skroten i fråga) försökte samma sak med en Toyota Cressida på en större grusplan. Rostig karross, rökt i, och blårykte så den var inget direkt värd i delar. (Då)
Efter 4 avkrängda däck, och panhardstaget till bakaxeln lösryckt från relativt frisk plåt gav vi upp.
Vi tappade inga vätskor, för det är inget kul.
Så "köra sönder" är inte så lätt. Faktislt.
Så till trådens orginalfråga tror jag inte det är överrepresentation av ovanstående, utan så mycket beror på att äldre bilar som säljs ofta är tveksamt servade och underhållna dom senaste åren.
"Vill inte kosta på...."
Säljs sen vidare med tveksam historik och ev småfel (ofta till mindre bemedlade) som inte har råd/kunskap/lust att serva/laga upp den och framtida problemen är uppenbara.
Inte sällan vill yngre personer också hellre lägga pengar på fälgar, sänkning, osv. Der är liksom i naturen hos människor.
Även om bilen ifråga är "lågmilad" är den ändå gammal. Allt för många tror på milmyten för mycket.