När KIA EV6 GT kom jobbade jag med bilar och körde ofta dessa. 0-100 km/h på 3,5 sekunder. En mäktig sugande känsla. Pysslade även med Doge Ram TRX E85 som fixade biffen på runt 4 sekunder men en mer brutal känsla då den satte sig tungt där bak och vrålade iväg. Kändes som hela drivpaketet skulle slita sig från karossen och försvinna mot horisonten som en hjulförsedd kryssningsrobot.

I dagens läge presterar ju en vanlig familjeelbil med lite options samma siffror. Förr pratades det om sportbilar. I dag kan ju dessa hålla jämna steg med en Ferrari. Elektronik ser till att biljävlarna håller sig på vägen i de flesta fall.

I slutet av 80-talet köpte min pappa en ny Fiat Uno Turbo I.E. som fick turbotrycket uppskruvat. 0-100 km/h på under 8 sekunder och den gjorde över 200 km/h. Den var riktigt snabb! Då... Fast med alla dessa adrenalinstinna familjebilar som rullar omkring så går det oftast i runt 100 km/h på motorvägen. Min tungt lastade dieselbil med 116Hk rullar förbi i högre tempo... Det har ändrat sig. Vad tycker ni? Behöver man 600hk? Det går ju inte att köra som en vettvilling om man vill komma någonstans på en laddning med en elbil?

Klart man inte behöver, våra Hyundai Kona EV vi har på jobbet med sisådär 200hk räcker gott och väl. Det handlar om status och "småkukssyndrom", precis som det gjorde med förbränningsbilarna. Alla i sina prydliga villlaområden vill ju bräcka grannarna med allt möjligt fånigt, allt ifrån senaste robotklipparen till flashigaste brevlådan, och däribland även 600hk elbilar.
Att dessa sen kör som vanligt och aldrig använder effekten hör ju inte till på nåt sätt, det bara är så.