Blogg
.:Till er alla andra tidningsbud där ute:.:091007:. 7 oktober 2009, 23:15
Någon fler som känner igen detta?
[Taget 091007]*..någon som ser brevlådan?*
.:Ett nytt försök till att teckna:.:091006:. 6 oktober 2009, 20:09
Har en flickvän som jagar på mig med att jag ska ta upp tecknandet igen. Efter skolan så blev det mindre och mindre. Kändes som att man slutade utvecklas, och intresseglöden för olika motiv slocknade. Men. Äsch. Man gör väl nåt snartförsök här och där men..känns ändå inte bra.
Kommer förmodligen aldrig bli bra på avståndsbedömning, nåt som förstör bilderna totalt :(
[Gjord 091006]*Ett nytt försök till att avbilda Buken. Blev...sådär i min mening. Vad tycks?*
.:Att vara hänsynslös:.:091005:. 5 oktober 2009, 18:49
Mörkret omfamnar en. I den djupa mörka korridoren är det en hjärtas slag som dunkar i öronen, och smattret från skorna som överröstar ens tankar. Man tar steg för steg utan att tänka på det, trapp upp och trapp ned, med vänsternäven i ett lagomt hårt grepp om tidningarna.
Efter att dessa är utdelade så kommer man ut i kylan. Utandningsångan omfamnar ens ansikte när man kliver ut i den mer eller mindre nollgradiga kylan och man skyndar sig in i bilen. In till radion, den ende som håller 'en sällskap under de sena timmarna.
Ibland önskar jag att jag hade kunnat vara hänsynslös. Inte en sådan man läser om i tidningarna som slagit ner sin flickvän med spade och sen undrat om det inte var bra, men en sådan som. Ja. Jag vet inte riktigt. En sån som till synes tappar taget lite grand. En sådan som släpper lite på spärrarna och låter saker ske utan att det ska grubblas i tid och otid.
Ta det här ordspråket "ett nålstick gör inte så mycket, men får man tusen nålstick så smäller det". (Ingen aning om vart jag hört det eller om det är exakt citerat, men budskapet går fram..) När man var brevbärare så hade man fördelen att folk respekterade 'en. Folk flyttade på sig. Folk tänkte till. Såg en när man dök upp - kanske för att man hade en nästintill självlysande gul bil? - och man kände sig som en tjänsteman.
Nattetid är det en annan sak.
Folk tänker fan inte när de kommer hem. Bilen står alldeles utanför porten. Gärna mitt framför brevlådan. Och är det soptömning dagen efter så är det ju självklart att de rullar fram den kvällen innan. Placeringen för dessa? Jo. Mitt framför brevlådorna.
Och det är här jag önskar jag vore hänsynslös ibland. Varför får jag inte bara en sådan knäpp och använder soptunnorna som käglor och bilen som klotet på en bowlingbana? Full gas, och tunnorna skulle flyga all världens väg. Jag ser det framför mig, hur de dunsar fram längst gatan, och innehållet sprids ut åt alla kanter och håll. Någon kanske jag till och med får in en lyckoträff på och lyckas trycka upp denne på någons bil. Eller varför inte in på gården där de senaste veckornas avfall sprids över farstutrappan. Åh, vilken syn det hade varit..
.:Det här med Anna Anka:.:090929:. 29 september 2009, 05:28
Man hinner ju tänka en hel del när man jobbar som tidningsbud. Det märks inte bara på de egna tankarna, utan även på folk som ringer in till nattprogrammen på radion. Många är ofta tidningsbud som i bakgrunden jobbar lite saktare, för att hinna med att svara på frågorna.
Ibland råkar man tänka så intensivt att man glömmer bort vad man höll på med. Detta kan vara rätt frustrerande ibland då man kanske har gått ner ett våningsplan i en trappuppgång, och insett att planet man nyss var på, fick inga tidningar över huvudtaget.
Just nu är det mycket diskussioner angående det här fruntimmret med lustiga idéer och ideologier om hur man skall sköta om sina barn, och vad man som kvinna skall göra för sin man. Jag pratar ju förstås om Anna Anka - jag skrattar fortfarande så fort jag hör hennes efternamn - och ända tills nu hade jag tänkt att äsch, alla andra får prata om henne. Jag orkar inte. Finns ingen vits att prata om människan.
Men..så råkade jag se - inte mer än fem minuter - men ändå en liten, liten kort stund på programmet Hollywoodfruar..vaddetnuheter - och sen måste jag få ut detta ur min hjärna.
När jag var yngre så var en av mina favoritfilmer "Dum&Dummare", med en relativt ny Jim Carrey och Jeff Daniels som då var egentligen en veteran i filmskådisbranchen. Jag älskade humorn i filmen, och gör det fortfarande. Säg när de råkar köra "lite" fel och får soppatorsk. Jim - som spelar Lloyd - byter till sig en liten, liten motorcykel som mer eller mindre är hemmasnickrad, och de åker upp bland fjällen och fryser fast i varandra då Jeff - som spelar Harry - pinkar då de fortfarande kör.
Jag älskade deras dumhet - så otroligt överdrivna sådan - för var det nåt som verkligen funkade då i filmbranchen så var det överdriven dumhet. Nu för tiden så är det annat. Nu är man van sådant. Det har kommet alldeles för många filmer på senare tid som efterapat eller försökt göra nåt liknande.
Och det funkar inte.
Humorn som när Harry får i sig laxermedel och ska på dejt, och magen börjar mullra precis när han ska hämta upp tjejen, går inte göra om idag. Så som jag skrattade då - åt nåt så otroligt fånigt egentligen - går inte göra liknande idag.
Och det är få som - jag tror - tänker på det, att en viss Anna Åberg dyker upp i filmen. En svensk skönhet som - då i verkligheten - precis hade vunnit Miss Hawaiian Tropic, och faktiskt har två repliker.
"Hej allihopa", samt "Hejdå".
Storslaget..
Men det var just vad det var. Då. När jag var yngre så skrattade man åt scenen där hon dyker upp, men samtidigt - och nu är jag pinsamt ärlig - åtrådde jag smått henne. Vem gjorde inte det egentligen? Ett gäng insmorda brudar i bikini...vem hade inte reagerat?
Vem hade anat att den där människan sen skulle bli den hon blev. Anna Anka. *börjar åter igen skratta*
En som försökte sig på bluffen att hävda att hon varit med i "Fröken Sverige" och kommit tvåa, när hon inte ens var med..ja jisses.
.:Grannen kanske förlamad och kompisar i krasch:.:090921:. 21 september 2009, 19:35
Har varit en underlig, och mycket tråkig dag idag, i den benämningen att man kanske helst av allt bara hade velat lägga sig under täcket igen och inte komma fram förrän måhända jobbet hade kallat.
Kan börja med att min käre granne ringde i morse. Nyvaken som man var så hörde man kanske inte så noga, men när grannen dessutom sluddrar så funderade man på om han var full eller nåt. Men. På en vardag? Nåt stämde inte. Han la på rätt så kvickt ändå så tankarna hann inte snurra allt för mycket.
Senare under dagen så hörde Tony av sig. Han hade soppatorsk och undrade om han möjligen kunde få assistans, antingen genom en smärre bärgning, eller med en liten dunk bensin. Någon vettigare lina har jag inte längre då den jag har är avdragen en gång, men bensin kunde jag bistå med, så detta kom jag med efter frukosten hade blivit intagen.
Just som Tonys Volvo 740 börjar vakna till liv igen så ringer min granne igen. Och denna gång - även om det var mycket trafik som störde samtalet - så uppfattade jag ändå de tråkiga nyheterna. Min granne hade krockat med en älg - med sin motorcykel.
Själva olyckan mindes han ingenting av, men som det var nu så hade han ingen känsel och han hade blivit flugen till Umeå för den vård han behövde.
Fy fan vad illa man kände vid sig när man fick höra om nyheterna. Man vill ju liksom dit men man kan ju inte bara åka heller. Man har ju ett jobb att sköta, sex nätter i veckan. Och vi är ju bara grannar. Inte släkt eller något. Men vi pratade i alla fall en liten stund. Han skickade även ett kort via mms som antingen han tagit, eller någon annan, och - ja - han verkar i alla fall vara vid gott humör, trots allt.
Vidare i historien så drar Tony och "Beemern" iväg mot stan för att göra ett besök på Ica Maxi. Vad händer då när de gör ett ärevarv i nya rondellen?
[Taget 090921]*...aj sa Beemern..aj sa Tony när det bar rakt ut mot den vinkelräta trottoarkanten..*
[Taget 090921]*..Tony sitter oroad över sin bil..*
[Taget 090921]*..Beemern ringer assistans i form av Tonys far..*
Skador på bilen som det såg ut efter smällen: rattstången avsmälld, framvagnsbalken intryckt med styrväxeln mosad. Kort sagt. Ingen styrning, och hjul som stod snett och bilen parkerad mer eller mindre mitt i cirkulationsplatsen. Så jag fick prova att DRA bort bilen med mitt halvtrasiga snöre.
Gick ju...sådär.
[Taget 090921]*...fick i alla fall bort bilen från cirkulationsplatsen innan linan gav upp..*
[Taget 090921]*..skön vinkel på hjulet när man vill ha upp bilen på trailern..*
[Taget 090921]*...upp då dit as..trevligt med all trafik där alla stirrade också..*
Nåväl. Bilen kom i alla fall upp till sist. Efter mycket om och men. Hoppas det gick bra för Tony efter att de lämnade platsen. Fast jag är mer orolig över min granne.
Är fan inte rättvist att nåt liknande ska hända en sådan trevlig karl!
.:Konsten att åka buss:.:090918:. 18 september 2009, 23:14
Då har man varit på semester till den stora staden Stockholm. "Vad har Stockholm som inte lilla Östersund har?", var ju lite av frågan under första dagen om jag inte missminner mig - men efter lite självinsikt och lite diskussioner så var det lite som skiljde - tro det eller ej.
Någon som däremot inte skiljer så stort - om man inte bortser från vissa detaljer - så är det hur man åker buss. Nåväl. Vissa kan tycka att detta är ointressant läsning, och måhända vissa tycker att jag har öga för helt fel detaljer - jag menar, vem fasen bryr sig om hur man egentligen åker buss? - men jag har aldrig hävdat att jag är normal heller..
Lektion 1.
-----------
Hur man kliver på.
Många tar för givet att det bara är att kliva på bussen, åka och sen kliver av. Nehejdu. Det är en hel vetenskap att över huvudtaget göra en resa. Resan börjar inte ens med att man kliver på. Den börjar med att man ordnar pengar så man över huvudtaget blir påsläppt. Att kliva på utan pengar - eller giltig biljett - är icke så populärt, oavsett vart man än kliver på i detta land, eller hur snäll man än är mot chauffören som stirrar tillbaka på én när man sätter foten på tröskeln..
Hursomhelst.
Med pengar i handen - eller biljetten om du har en sådan - kan du med ett lugnat hjärta kliva innanför dörren. Se upp för den höga tröskeln. Bussen har ett system för att sänka karossen så man har lättare för att komma in, men detta system används inte alltid. Snubbla inte in. Och ta inte för lång tid på dig heller. Risken finns - särskilt i Stockholm, även om det nu var länge sedan jag var med om något dylikt - att chauffören i stället tillämpar tävlingen "Dörrvakten".
Denna tävling - har undertecknad endast varit med om i Stockholm - och den går ut på att en som springer jämns med bussen i hopp om att få komma med - en aning sen - blir utestängd precis när denne kommer till dörren och den slängs igen. Med ett rått skratt drar busschauffören iväg och den lämnade står förbannad kvar på plattformen i ett moln av rök. Poäng!
Lektion 2.
-----------
Placeringar i bussen
Detta är komplicerat. Normalt sett - särskilt om bussen är något äldre än ny - så är platserna placerade i följande ordning. Raderna längst fram är till för pensionärer eller rörelsehindrade. På dessa platser brukar småglin sätta sig, och när de äldre väl vill sätta sig där så brukar de likt förbannat få krångla sig längre bak i bussen, till småglinens - läs fjortisar eller ännu mindre barnrumpor - flinande munnar.
Från de efterföljande till de nästs sista i mitten sitter - ja- egentligen vilka som helst. Sista raden innan "Barnvagnsparkeringen" brukar dock fädrarna och mödrarna - dvs ägarna till de nyss nämnda vagnarna - vilja ha anspråk på. Läs dock att folk ignorerar detta, och i stället hänvisar ägarna till de nedvikningsbara stolarna alldeles intill.
Stolarna längst bak i bussen tillhör gäng/äldre fjortisar i grupp/yngre fjortisar i grupp och vilsekomna - i denna ordning för övrigt - med de vilsekomna tillhör till exempel svarthåriga tjejer som tror de vet allt om punk och allt vad det nu heter, och andra liknande former av varelser.
Tag plats där det känns bäst. Var beredd på att få hopknövlade papperslappar i huvudet från småglinen längst bak om du sätter dig nära dem. Tänd inte till. De är inte värda mödan att bli utslängd, för det är du som kommer åka på vad du nu än har tänkt i hämnd.
Beroende på buss-sort - denna information är lite overkill - så föredrar jag att sitta lite längre bak. Ja, egentligen där jag nyss pratade om. Gärna bakom den bakre dörren - såvida det är två dörrar. Strax bakom mitten även kallat. Vissa bussar har tre dörrar och då säger vi den mittre.
Anledningarna är, därför att man har uppsikt över rätt mycket av innanmätet i bussen, samt att det är ett relativt neutralt ställe att sitta på. Annars sitter jag gärna på tredje raden framifrån sett, på motsatt sida av föraren. Då brukar man kunna få ovansidan av hjulhuset som fotstöd..
Lektion 3.
-----------
Vad man pratar om på bussen
På bussen tycks det inte spela någon roll vad man ska prata om och inte prata om. Under de resor jag och Marika gjorde till och från Slussen-Orminge-Vikingshill - fram och tillbaka varje dag - så fick man höra allt från samtal om hur folk inte kunde leva utan sina telefoner till vart de gömde sina cigaretter och alkoholhaltiga drycker från sina föräldrar..
Telefonerna var det ett par ordentliga tjejfjortisar som pratade högt om. De kunde verkligen inte leva utan sina mobiltelefoner. Och så dåliga de var nu. De laggade fett. Och inte kunde de få några lånetelefoner heller om de lämnade in dem. De gamla gick ju förstås inte använda..blahablaha.
Cigaretterna och dryckerna var det ett par fjortisar - anar någon den röda tråden? - av den manliga varianten, även om manligheten var desto sämre - där de hatade sina föräldrar och tyckte det var skitfränt när de skröt om sina "dåd". En av dem satt med tändare och eldade på ryggstödet och en annan av dem satt och kom med det ena värre än det andra - ända tills de egna "dåden" tog slut. Då fortsatte han med vad hans "kompis" hade gjort. Baxxat en SL-buss och bränt förbi snuten och grejer...
Håhåjaja..
Lektion 4
-----------
Hur man kliver av
Av vill man ju förstås. Och då skall man trycka på en röd knapp där det är ingraverat "Stopp", på. För inte så länge sedan så ryckte man i ett snöre som hängde halvt om halvt löst uppe vid taket. Nu är det knappar som gäller. När man trycker på knappen så tänds en skylt i taket det det står tydligt "Stannar".
Det folk inte tycks veta om är att det även tänds en tydlig lampa på instrumentpanelen hos föraren. Detta kan se lite komiskt ut då skylten i taket inte tycks fungera och folk tar sig fram medelst att vingla av och an i mittengången för att säga att de helt enkelt vill av vid nästa hållplats.
Stackars chaufför som försöker hålla folk kvar i sina stolar när folk till och med kliver upp och ställer sig vid dörren - fortfarande under färd - i väntan på att få kliva av. Det kan vara en kilometer till hållplatsen och de står där som att det är jättebra att de är redo för att kliva av..
När man kliver av. Tryck på knappen. Chauffören är en människa. Människor gör misstag. Funkar inte lampan i taket och bussen rullar förbi hållplatsen - DÅ kan du gå fram och vänligt fråga om du får kliva av.
Sitt kvar tills åtmindstone bussen gör den obligatoriska svängen in mot hållplatsen - "den lilla knixen" även kallad - och kliv lugnt ut på gatan.
Ramla inte när du kliver ut och inser att trottoarkanten är lite lägre än vad du först trodde..
Fråga mig inte varför jag fick för mig att skriva detta..
Uppdaterar med mer om jag kommer på. Är lite trött efter resan..
.:Snart är vi i Fjollträsk:.:090912:. 12 september 2009, 20:35
I morse - läs vid trettontiden - var det som om hjärnan hade fattat att det var första dagen på semestern. Visserligen är det inte förrän "natten mot måndag" som är första "dagen" på semestern, men det är en tolkningsfråga.
Anledningen till varför min hjärna tycks ha blivit införstådd om läget var att det helt enkelt inte gick att få upp mig. Blev väckt - och somnade lika fort igen. Blev väckt - och så låg man - tydligen - och snarkade lika fort igen.
Klev inte upp förrän strax efter femtontiden. Jisses.
Nåväl. På måndag bär det av till fjollträsk - även kallat Stockholm. Jag och Marika, två äventyrare som kliver på planet och gör den stora staden långt där borta osäker. Stackars Stockholmare. Hur kommer dom att reagera när vi gör intrång i deras vardagsliv?
Blir intressant.
Särskilt med tanke på att Marika inte har flugit sedan hon var cirkus två år och därför inte minns hur det är. Eller att hon aldrig har åkt på kryssning någonsin, vilket vi har inplanerat någon gång i veckan.
Känns konstigt att man har tagit semester. Har aldrig gjort det någonsin. Inte ens när jag jobbade dom två och ett halvt åren på Posten så tog jag en veckas ledighet. Vet inte ens om jag fick. Där blev man ju bara utnyttjad så man fick inte ens gå till tandläkaren.
Men det kommer nog bli roligt. Även om det börjar på att vara rejält nervöst - redan nu - så har jag en känsla av att det kommer bli väldigt spännande och oerhört roligt ändå, även om man har sina värsta farhågor i bakhuvudet. Man är allt bra dum ibland egentligen. Varför tänker man ens så?
Se upp Stockholm - snart kommer vi! :)
.:Till er Transformersfans:.:090910:. 10 september 2009, 16:12
Satt och kikade lite på youtube. Jisses vad läckra klipp det fanns att kika på där :)
Här kommer ett urval av dem.
Läckra dräkter:
http://www.youtube.com/watch?v=akNJ6S2UqsE
En kul film där Optimus får spö:
http://www.youtube.com/watch?v=alDP12wEE5c
Lite bakom kulisserna om rösterna:
http://www.youtube.com/watch?v=aJKGAZO4beI
En "äkta" Transformer:
http://www.youtube.com/watch?v=STQ3nhXuuEM
Jag skulle bli rädd om min Citroen gjorde så här (OM jag nu hade haft nån):
http://www.youtube.com/watch?v=P4ckJFNkra8
.:Stor eloge till Dekaltrim samt bilder på sköna parkeringar:.:090907:. 7 september 2009, 17:49
Snacka om att saker och ting har gått vägen för mig idag. Vet inte riktigt varför det flyter på som det gör, om det är Marika som drar med sig all tur - eller om det helt enkelt är min tur att ha..eh..tur?
Hursomhelst.
Först var jag till Arbetsförmedlingen, där allt flöt på som vanligt. Vet inte exakt vad jag gör där längre, med tanke på att jag har fast jobb i tre år framöver. Men. Enligt Försäkringskassan är jag ju arbetslös på papperet då jag bara jobbar på "min fritid" - så varför inte försöka mygla till sig lite mer pengar när man ändå kan? Detta lär nog ta stopp rätt kvickt skulle jag gissa på. Tills nästa möte måste jag ha fått tag i en praktikplats..och..eh..ja.
Ringde till Patrik idag på SMD, för att snällt påminna om ledigheten nästa vecka. Vi ska ju som bekant till Stockholm och härja så man vill ju att ledigheten verkligen ska gå igenom. Inga problem där. Det var uppskrivet och klart. Trevligt. Min första ledighet någonsin förresten, i alla fall frivillig.
Ringde vidare till Dekaltrim där jag förklarade mitt smått pinsamma ärende till kundtjänst - en jättetrevligt tjej för övrigt - och berättade att jag hade räknat fel på de dekaler jag hade fått och att de helt enkelt var för stora. Det hjälper ju inte direkt heller att de är specialbeställda kändes det som, och ända tills detta samtal så kändes det som att jag skulle få betala för nåt jag inte ville ha ändå, klant som jag är. Men. Hennes chef skulle få ringa upp mig - illavarslande? - ty hon var inte riktigt säker på hur man skulle göra.
Sagt och gjort. 10 minuter senare så ringer han och tydligen är han förstådd i situationen för kort och gott så säger han att "äsch. Om du betalar för de du redan har fått så gör vi två nya och skickar dem till dig - gratis".
Bara att tacka och ta emot!
Och ja. Natten som var. Eller. Egentligen skulle väl detta ha legat först i texten men what the heck. Vill bara bjuda på ett par sköna bilder av hur en del parkerar, där man själv måste fram två gånger per natt. Man blir ju så glad så man kan pinka på sig..
[Taget 090907]*Ursäkta bildkvalitéen. Två smarthuvuden som parkerat så vackert till...halvtrångt för en stor Caddy..*
[Taget 090907]*Ursäkta bildkvalitéen. Framifrån sett..halvtrångt? Ja.*
[Taget 090907]*Ursäkta bildkvalitéen. Min backspegel gick precis under bussens..fan ta folk som ska parkera som idioter!*
Räcker det inte med att de ser till att man måste kliva ur låda för låda så man kan lägga i deras tidningar? Nehejdå. Parkera så man inte kommer fram över huvudtaget. Det är nya flugan..
Men.
Inte ens detta gör mig arg. Hade det varit mitt tidigare "jag" hade jag gasat mig igenom även fast det inte hade gått. Sedan klivit ur och krossat sidorutan och SLÄNGT in tidningen i bussen..
Rätt sjukt egentligen hur lugnt man är idag.
Men trevligt :)