Vägverket har sedan den 1:a juli tagit bort funktionen att via sms kolla upp regnummer, hjälp till att få tillbaka denna funktion genom att skriva under HÄR!:
http://www.namninsamling.se/index.php?nid=3585

... nya planer :)

Jag fick mitt JA!
Ja till att gå om 3:an så jag kan rädda upp allt jag har kört i botten.

:)

Imorgon, mellan 8-9 tas beslutet.
Fan, det handlar om resten av mitt liv nu. Börjar bli riktigt nervös.
Men får jag svaret som jag hoppas på ska ett underbart, nervöst och pirrigt samtal göras direkt efter.

Håll tummarna att jag får ett JA från Mr X.
Annars går allt åt helvete...!

//Alex

I söndags när Björn och jag körde upp till Skövde pratade vi om första helgen jag var häruppe..
Och jag kom på mig själv med nått hemskt =(

Qoute:
- Ja sen var vi ju och träffade Peter, så stod ni och prat.. (rättelse) ..tjötade där en stund...

... VAFAN SA JAG?!

Suck. Jag rättade mig själv mitt i en mening. Men inte så att jag sa fel och rättade till mitt "språk", nääähe då, jag rättade mig själv till Björns språk =( Min hjärna är inställd på att "tjöta" är rätt =( Usch åh fyy ;)
Sen när vi låg framför tv:n igår kommenterade jag nått på tv:n. Vad sa jag då? Inte gott iaf.. "Gött".. Och Björn var inte sen att påpeka det :P

Vart har min blekinge/skånska tagit vägen? ;) =(

Sommaren 2006 åkte jag upp till Öland för att fira midsommar med mina kompisar. Där träffade en av mina kompis på ett gäng killar som var ifrån våra trakter. Det är konstigt hur liten världen är egentligen. De här killarna var ifrån Tving, 1 mil från Nävragöl (där Ida & jag bodde) och i efterhand har vi ju upptäckt att vi haft en del gemensamma vänner :P
Jag och Ida börjades umgås ganska flitigt med en av killarna, Christian. Denna Christian är annars känd som Chrille eller Månse. Han körde en Subaru Impreza så en stor del av sommaren tillbringades i denna. Jag satt ju oftast bak, med basen dunkandes i ryggen. Lyssnade på ljudet från bilen, musiken, basen, småpratet från Ida & Chrille. Det blev många sena kvällar och nätter inne i stan..
Och varje kväll satt jag där och tittade ut i mörkret, njöt av livet. Drömde om min egna Impreza :)

Jag tror att det var i slutet av september som jag verkligen hittade rätt. Kommer ihåg den kvällen så väl.. Vi hade varit på race uppe i Holmsjö och var på väg tillbaka in till stan. Vissa saker glömmer man, t.ex vem som satt i framsätet den kvällen. Jag har fått för mig att Chrille diskuterade den bil som hela historien handlar om med sin kusin, min dåvarande pojkvän, men det kan också vara Ida. Iaf, de diskuterade en bil som tydligen skulle gå väldigt bra. Jag var nyfiken som fan och hoppades den skulle komma in till stan. Det gjorde den.
Vi stod på parkeringen på torget och kollade på den. Killarna pratade med föraren eftersom de kände honom. Jag tyckte det var en riktigt snygg bil och ville provåka. Så jag frågade. Även Ingela, en annan kompis ville åka. Tim, ägaren, ville först inte men efter lite tjat gav han med sig. Jag som hade frågat först fick åka först. Hoppade in och satte mig tillrätta. Killarna retades lite och nån sa "kör så hon gråter" vilket Tim skrattade och nickade ja åt. Jag var rätt "cool" då, inte den som var ängslig när nån drog på eller låg och lekte så jag bara skrattade och tänkte att "Här ska det inte gråtas nått!".

Tim körde iväg, lugnt och försiktigt över torget, ner mot Biljardcaféet. Första stället man kan dra på är när man svänger av vid biljardcaféet. Jag kommer aldrig glömma suget i magen som blev när han drog på. Hur allt omkring bara blev suddigt. Första gången som jag faktiskt fick hålla mig fast i bilen. Mina ben skakade och jag var helt chockad. En sträcka på kanske max 100 meter, 100 meter som jag alltid kommer att minnas. Den lilla sträckan förändrade mitt liv. Vi körde en bit till, men det gick rätt lugnt. Kommer knappt ihåg resten av åkturen. Benen skakade och jag kunde knappt stå när jag hoppade ur. Jag visste knappt ingenting om bilar då. Jag säger inte att jag vet mycket nu heller men då var det skrämmande lite :P

Allt jag visste om denna blå-svarta bil med en huv i nått konstigt material var, förutom det faktum att den var sjukt snygg och gick så in i helvete, att den hette, ja vad tror ni?


Supra såklart.


Ingenting mer än Supra. Sökningar på Google öppnade en helt ny värld för mig: Garaget.org.
Det tog ett år innan jag blev medlem, men innan registreringen tillbringade jag många timmar framför sidan.
Efter den åkturen fanns det bara 2 saker i huvudet: att få åka igen och att få äga en Supra. Att åka låg ju närmre till hands eftersom jag bara var 16 då. Det tog över 1½ år innan jag fick åka igen. Den gången blev jag tårögd. Det var i början av förra sommaren. På samma torg som jag för första gången satt i en Supra.


Jag bestämde mig en gång för att aldrig bli tillsammans med någon som kör Supra.

Dels för att det skulle göra min längtan så mycket jobbigare
Klart jag älskar att få åka, att få se henne ute i garaget, att få sitta och prata med Björn om vad han ska köpa till bilen, att få höra henne, röra vid bilen och ja, allt det där.

Men samtidigt är det så jobbigt.. Jag kommer ihåg alla nätter jag har suttit bak i Chrilles Impreza och drömt.. Längtat.

I oktober i höstas körde Björn och jag ut en runda med Supran. Det var rätt sent, kallt ute, en fin höstkväll. Det var en vecka innan hon skulle köras upp till Västerås.
Någonstans utanför stan drog Björn på. De gav allt de hade att ge. Jag fick det där suget i magen, nästan lika mycket som första gången. Jag fick blinka bort tårarna även denna gång.
Vilken känsla det var! Jag var så glad där jag satt i mörkret och lyssnade på hur hennes morrande övergick i ett vansinnigt vråååål (Björn och ni andra ifrån Skaraborg, läs: Vrööööl).
Jag lyssnade på henne, jag kände hur hon stack och jag bara fylldes av en lycka som jag inte riktigt kan förklara. Det är nånting med det där att sitta där i mörkret. Allt mörker som blandas med gatlampor och andra lysen. Hur allting blir suddigt.
Men den där lyckan, den följs alltid av en stor sorg. Känslorna slåss inom mig, lycka och sorg. Det blir så uppenbart att jag själv har en bra bit kvar innan jag är ägare till en Supra.

När jag sitter och kollar olika projekttrådar, olika säljesannonser, bara bilder överhuvudtaget så blir den där längtan så stark igen. Blir helt gaaalen!

Ja, anledning nr 2 till att jag ville hitta nån som inte körde Supra: Jag är livrädd för att bli sedd som ett plåtluder. Vet hur liten denna jävla stan är, hur snacket går, och hur det snackas på forum. Jag är 100% säker på att det finns folk som ser mig som ett tvättäkta plåtluder. Jag har tillochmed fått välriktade kommentarer av 2 kompisar.. Då undrar man allt! Finns bara en som förstår mig, hon har suttit i samma situation själv. Och den enda som vet hur äkta min kärlek till Supra, och bilvärlden, är - det är Björn.


Här är Supran jag åkte allra första gången.. http://www.garaget.org/?car=35874ℑ=309820
Grammatiska fel bjuder jag på! (Om ni nu orkar läsa igenom hela)
//Alex

Är hos baby nu =) Kom upp i söndags natt, och stannar tills, ja fan det har vi inte bestämt än :P Sagt en vecka men inga tågbiljetter är bokade än..
Trivs så bra häruppe och våra planer för sommaren är nog snart mer än bara planer! Hoppas kunna byta adress inom några månader ;)

I helgen ska vår älskling hämtas hem. En viss person är väldigt glad, spänd och förväntansfull! :D När samma person läste att det skulle bli fint väder i helgen blev han ännu gladare, ännu mer spänd och ännu mer förväntansfull! ;) Häromdagen började vi skoja om en sak som hände i bilen när vi var på väg för att lämna av Supran. Jag gjorde bort mig och vi skrattar så vi nästan gråter åt det fortfarande :P Men iaf, insåg häromdagen att vi bara varit tillsammans i 1½ månad när det hände. Hela resan upp var toppen. Vi pratade på, skojade, skrattade - ja det var som om vi känt varann i evigheter.

Kommer bli en härlig hemresa.. Längtar efter att få höra henne spinna igen. Längtan efter en egen Supra blir starkare för var dag, och det blir fan inte lättare av att åka med där! :P

Månse kommer upp med Subban så jag kan ta lite bilder till hans annons. Det innebär att jag får åka! :) Åh, var så jäkla längesen, ska bli underbart att höra henne morra igen :) Blir jag riktigt nöjd med bilderna så lägger jag upp dom här ikväll... :)



Mums! :)

I fredags var det mappning av älskling 2 :) Inte sett henne sen i oktober när vi lämnade av henne i Västerås. Blev helt varm i kroppen när vi gick in i tvätthallen och såg henne. Lilla Silverpilen! =) Iaf så tog vi ut henne, antagligen första gången hon stod på snö me. Halt var det, stod ju på sommardäck med så fanns inget fäste alls! Efter lite puttande kom Armin iväg och körde bort henne till VM Performance, vi låg bakom med Saaben. Hon låter sååå underbart ;) Som ett flygplan.

Mappningen var mitt livs första, kanske sista med. Otäckt faktiskt. Slutade andas vartenda pull och trodde allt skulle gå åt helvete. De körde 33 pulls sammanlagt, rätt mycket ändå. Slutade på 505hk på bakhjulen och ca 580 i motorn. Nice ;)

Efter mappningen körde Armin tillbaka henne till Hyundai där hon står just nu. Jag passade självklart på att åka :P Fy faaan vad nervigt det var bitvis :D Gick brett pga snöslasket! :P Nu står hon iaf kvar däruppe och väntar på att få komma hem. Lilla älsklingen :) Hade tänkt gå in mer detaljerat på mappningen men jag är för trött för det just nu.




Miss Silverpila, Björns och min älskling! :) <3



Björn och jag satt och kollade på bilderna sen färden upp, och jag skrattade till och sa, Kolla - du har bara en torkare kvar med. Blev tyst några sekunder innan Björn sa, Haha - det är ju fan på den sidan som det är skit kvar med :D

Björn - Du gör mig så lycklig!

Fyyy vad jag längtar till Elmia nu! Börjat krypa i kroppen lite :) Men fick ju en chock när jag såg priserna, dyyyrt :P Men det är det värt ;)

/A

http://www.garaget.org/forum/viewtopic.php?id=117057

Läste denna tråden nyss, och trodde jag skulle dö av skratt.
Förlåt FireTraXX men ditt inlägg är så jävla bra! :D

"Har vi bävrar i Sverige?"

Jag vet inte om du var seriös eller om du var ironisk :P Jag menar, du vet ju i princip allt om allt annars ;)
Tack för ett gott skratt! Tyckte bara att frågan var så klockren :)

Känslan när du rör vid mitt hjärta är som när eld sprider sin värme på frusen hud.
Dina fingrar mot min hud får mitt hjärta att hoppa över ett slag.
Dina läppar mot mina får mig att tappa andan.
Mitt hjärta tillhör dig. Nu och föralltid.
Jag älskar dig... Jag är din, så länge du vill ha mig vid din sida.

Känns som att min högsta önskan är ouppnåelig.. Jag har inte kunskapen, inte betygen för att kunna läsa till det, ingenting. Jag vill, jag vill så gärna men jag vet att mina bilder inte är tillräckligt bra på långa vägar för att kunna satsa på det. Men jag älskar det! Finns inget jag hellre vill jobba med! Älskar att fotografera, älskar hästarna, det är min frihet, mitt sätt att slappna av... :(

Ja.. Det är ju inte varje dag jag bloggar direkt. Det har blivit allt mer sällan. Vad har hänt den senaste tiden?
Jul har varit, jag fick presentkort, kläder, väska, flytta-hemifrån-saker, leksaker till kameran mm. Juldagen gick vi ut, hade jätteskoj - mycket folk ute!
Nyår var härligt även om vi kom rätt sent till festen. Fick en del bra bilder på raketerna men jag har slarvat bort min sladd så jag kan inte lägga in bilderna :( Hade Björn här i nästan 2 veckor - underbart! Saknar honom nått vansinnigt nu, jag hatar distans :(

Börjar få lite panik nu över vad man ska göra i sommar, Norge vill jag men hur länge? Tänkte jobba över sommaren bara men i så fall kommer jag jobba hela Björns semester.. Vill ju inte det! Funderar på det där med fiskrensning :) Fick höra att 5 veckors jobb gav 120 000 på fickan, det kanske vore nått.. Sen börja jobba hemma och lägga undan. Vill iaf ha 200 nästa år, så får vi väl se vad Suprorna ligger på. Kanske blir kvar i Norge hela sommaren och hösten - men frågan är hur länge man klarar distans. Tror verkligen på oss så vill inte sabba det :( Men samtidigt vill jag förverkliga min enda stora dröm. Och frågan är om det kommer att gå och få jobb överhuvudtaget i Sverige detta året? Kanske bättre att hålla sig i Norge...

Vi får väl se. Just nu måste jag försöka fixa skolan så jag klarar den. Det är rätt ostadigt med den biten just nu. Så trött på det! Jag vill ut och jobba, jag vill flytta härifrån! :(

/En rättså deppig Alex

Får bli en såndär underbar, fånig kärleksblogg!
Skulle egentligen åkt till Björn nästa fredag och var där till må/tis men eftersom jag (typ) är ledig hela nästa vecka så åker jag nog redan i helgen! Wohoo!
Snart 4 månader tillsammans och jag mår bättre än jag nånsin har gjort innan. Hade inte en aning om att det kunde kännas så rätt! En del kanske tänker - jaja men det är bara 4 månader, fjortiskärlek bla bla - men ibland klickar det bara. Har så otroligt roligt ihop med honom, kan skratta åt allt. Och att vi har Supraintresset gemensamt gör ju vissa saker lättare. Det är inte direkt svårt att komma överens om vilka träffar vi ska på :P Jag är vansinnigt kär i dig hjärtat! :) <3




Jag kommer alltid svara när du frågar vad jag känner.
Om morgondagen inte kommer, jag vill att du ska veta - jag har redan slutat att söka och leta.

Ja, nu har jag haft min förkylning i ca 2 månader.. Så trött på skiten! Började för 2 månaders sen med en !½ veckas förkylning, sen blev jag "frisk". Var frisk 1 vecka, sen blev jag smittad igen. Och sen dess har det inte gett sig. Haft en hemsk hosta i ca 1 månad med :(

Vill ju komma igång och börja simma men inte fan går det när man är sjuk hela tiden. Vissa dagar är det ju mindre än andra men det ligger hela tiden och pyr i bakgrunden. GAAH! Sover gör jag typ hela tiden med :(

Nu ska jag krypa ner igen.. Godnatt!
//Alex the sjukling