Det finns mycket att säga, mycket att berätta. Många positiva saker som hänt de senaste veckorna, men det som håller på att ta knäcken på min älskade familj är fortfarande för tungt för att jag ska kunna glädjas åt det som är bra.
Varför ska livet vara så jävla orättvist?
Så mycket som har vänt upp och ner på ens värld det senaste året, det är ofattbart att så mycket skit kan drabba en familj.
Min bror med sin son i hans PV igår, innan de skulle tillbaka upp till sjukhuset i Lkpg för fortsatt behandling av lillgrabbens cancer, för att fortsätta kampen mot helvetet.
Världens underbaraste, gladaste, finaste, bästa. Jag älskar dig så mycket! =/
4½ år gammal...
Så varför just du?
Ej fordonsrelaterade blogginlägg saknar kommentarsmöjlighet