Idag var det så dags igen, den årliga tvätten av den gamla familjebilen Honda Accord Tourer 2.4 Executive skulle genomföras. Och det var nödvändigt då den senast tvättades i början av förra sommaren. Ja, den är synnerligen illa skött den vagnen, men det är en laståsna och arbetshäst. Inget mer.
På ena bakskärmen fick jag för två år sedan (eller det är nog tre år sedan nu) en reva då någon oförsiktig hemmafru eller RayBan-lakej körde på mig på Coop-parkeringen, självklart utan att lämna lapp. Skadan fick vara, och gömdes under månaders vägsalt, sand, grus, blod från kattungar och annan skit som passerat.
Ser jag inte en ung man på bakre raden som skakar på huvudet åt mitt negligerande av skadan...
-Ja, hur kan jag hjälpa dig?
-Rosten har såklart kommit i denna skada och eftersom det är en japansk bil så är det såklart nu nästan hål? Farbror borde tagit hand om sin bil bättre. Såklart!
Ja det borde ju faktiskt vara så. Japanska bilar är ju faktiskt bara skit, till skillnad från de fina "Premiumvagnarna" från landet i söder där stjärnor och ringar pryder grillarna. Men nej, det är ju precis det det inte är. Skadan ser ut precis som förut. Idag när den kom fram och åter fick se dagens ljus igen efter ett liv i det dolda så var det med viss förtjusning och förvåning som jag kunde konstatera att det såg ut precis som förr. Trots att bilen inte vaxats sedan Idi Amin var ute och vevade med sin promenadkäpp på savannen.
Så hur sammanfattar man då detta? Har jag haft tur med min japanska vagn som borde rostat? Ja inte fan vet jag? För övrigt vem vet? Kanske hade en Mercedes klarat rosten bättre? Kanske hade en Audi fungerat lika klockrent under alla dessa år trots avsaknad av service och tvål och vatten? Kanske hade en BMW sett ballare ut på garageuppfarten. Ja, kanske det? I don't fucking care.