Måndagen den 3 mars kom med strålande väder och eftersom Embla var ledig passade vi på att gå en riktigt lång hundpromenad utmed sjön och titta på massa vårblommor. Kände också att jag behövde ladda mig inför samarbetssamtalet då jag skulle träffa exet på soc, så när vi kom hem satte jag mig och förberedde med lite anteckningar. Stämde av med en god vän som jag litar på så att jag skulle komma till mötet lugn och sansad. Vissa människor är bara helt fantastiska på att balansera en. TACK! :)

Mötet då? Ja... vad ska man säga? Jag höll mig i alla fall lugn och sansad. Fick sagt det jag ville ha sagt. Fick en hel del mothugg, men höll mig lugn ändå. Framhöll att jag ville ha mina saker och kunna avsluta separationen nu, men exet tyckte väl att jag fått det jag behövde.
”Jag ger hellre dina hjul till Hitler än till dig” var väl en av de mer intressanta kommentarerna under samtalet.

Inte helt oväntat halade han också fram ett papper där han krävde halva barnbidraget. Det är väl helt okej, inte för att jag riktigt begriper hur ekonomin ska fungera för mig, men det är ju ändå inget att käbbla om. Dessutom är det så att om jag får ha Embla skriven hos mig får jag ett högre bostadstillägg, så jag bad om det. Han vägrade.

Jag ville redan när vi flyttade isär ha Embla skriven hos mig, men han vägrade då också. Vi har alltså gemensam vårdnad och Embla bor halva tiden hos var och en, men av något skäl har försäkringskassan bestämt att det bara är hushållet där hon är skriven som får bostadsbidrag som för barnfamilj. Och nu skulle jag alltså kunna få ungefär tusen kronor i månaden extra om hon var skriven hos mig med förövrigt precis samma upplägg som nu.
Ändå blåvägrar han. Hon ska vara skriven hos honom. Synd, för även Embla påverkas ju av att det är ständigt ont om pengar när hon är hos mig.
Exet får inget bostadsbidrag i vilket fall, eftersom han är höginkomsttagare.

Nåja, vi har ny tid för fortsatta samtal i slutet på mars, vi får väl se vad som händer då.

När jag kom hem igen hade min mamma varit rar och dammsugit lägenheten och Embla var på ett strålande humör och visade sitt nystädade rum! Så härligt! Åt lite mat och körde sedan hem Embla till exet för veckobyte, och släppte henne utan problem vid grinden.

Efter att ha kört på massa fina småvägar tillbaka hem passade jag på att gå igenom de klädkassar jag fått av en väninna, och det fanns en del som passade mig, en del som passade mamma, och en del som blev över. När jag ändå höll på med kläder röjde jag igenom garderoberna lite också. Upptäckte till min stora glädje att mina gamla jeans nästan passar igen, det betyder att jag är på väg uppåt igen! :)

Innan mamma for hemåt passade jag på att ta hjälp av henne för att klippa mitt nya hårprov till näringsterapeuten också. Ska bli mycket intressant att se vad det visar och kanske få lite vägledning vad gäller maten också, räknar med att få komma ner till honom och se resultatet om någon månad ungefär.

På kvällen pratade jag återigen med min vän som stöttat mig inför mötet, och kände mig stolt över att kunna berätta att jag hållit mig lugn och sansad hela tiden!

Kvällen fullbordades när Embla ringde efter hundpromenaden och meddelade att hon minsann kunde simma nu, och att hon och pappa skulle köpa en tuggummiautomat som belöning för det! :)

Kramar // Ellen :)