Ja, som ni alla har märkt är jag inte helt i fas med mitt bloggande, och nu tänker jag ta mig ifatt. Har skrivt mycket "bakom kulisserna" men inte riktigt fått ihop det.

Och om någon tycker jag är knepig med mina tankar om att jag vill berätta om allt i rätt ordning, tyck det då! :P Men för mig är det viktigt att få bearbeta och summera lite, så jag gör det här på mitt vis... :)

***

På måndagen den 19 maj skulle jag åka på samarbetssamtal på eftermiddagen. Typiskt. Första bokade tiden hade jag fixat så Embla skulle vara hos en kompis och leka på eftermiddagen, och vid lunch ringer de och avbokar på grund av sjukdom. Fick en ny tid som exet accepterat redan, och då är den en måndag, samma dag som vi byter och således första dagen Embla är hos mig på en vecka! Inte så käckt att behöva ordna barnvakt innan man ens fått säga hej själv...

Och denna måndag var det alltså dags för detta möte. Jag ogillar dessa möten. Då måste vi verkligen konfronteras, och det slutar alltid på samma sätt. Exet sitter och muttrar "jag vill inte" och jag blir så frustrerad över att han inte kan se till helheten utan bara verkar tänka på sig själv. Jag känner mig bara motarbetad.

Jag hade några ärenden jag tog upp. Dels tycker jag att det är märkligt att samtalsledarna på kommunen alltid låter honom tjaffsa om allt möjligt men så fort jag försöker diskutera ekonomi eller något sådant som indirekt rör Embla får jag minsann näpsningar med att "det som ska diskuteras här ska röra Emblas bästa". Ja, jag VET att jag har lättare att tala för mig, men borde inte samma regler gälla oss båda då? Och dessutom tycker jag att ekonomin hos mig berör Embla i allra högsta grad.

Nästa grej var allt strul som varit med allehanda papper det sista. Först var det portfolion som skickats hem inför utvecklingssamtalet. Den skulle sedan skickats över till mig och tagits med på samtalet. Inte nog med att han glömt samtalet (jag ringde in honom fem minuter innan det började eftersom han inte var på plats när jag kom och jag förstod att han glömt det), jag hade inte fått se portfolion, han hade den heller inte med sig så det fanns inte mycket till underlag att samtala kring. Inte heller hade pappren till utvärderingen fyllts i eller nått mig. Det tog tre veckor av efterlysningar via skolan innan portfolion återkom och kunde skickas till mig, och inte heller då var utvärderingen ifylld av honom. Jag fyllde i mina synpunkter, men tyckte det var märkligt att han inte verkade ha något alls att säga.

Nästa händelse var skolsköterskan. Embla har fått utslag, mollusker, men eftersom jag inte var helt säker på att det var mollusker så tyckte jag hon skulle visa dem för skolsköterskan. Dit ville hon inte gå ensam, så jag följde med henne en morgon innan skolan. Döm om min förvåning när sköterskan frågade efter den saknade hälsodeklarationen inför det kommande hälsosamtalet? Vilken deklaration? Vilket samtal? Jag visste INGENTING. Några dagar senare ringde jag och frågade om hälsodeklarationen kommit in, och då hade den det. Dock visade det sig att det inte fanns något ifyllt på den. Bra. Eller inte. Släktsjukdomar som reumatism, psoriasis, diabetes och allergier är ju bra att få med. Även övervikt och dyslexi fanns det kryssrutor för. Sköterskan och jag löste det via telefon.

Slutligen saknades även hälsodeklaration inför tandläkarbesök i skolan. Fröken frågade flera gånger om den och till slut sa jag till henne att fixa en kopia till mig så jag kunde ta hand om det. Även detta hade tydligen kommit på avvägar hos exet.

Vid mötet framförde jag återigen en önskan om att få ha Embla skriven hos mig, dels för att jag vill att alla papper ska gå till mig (det fungerar ju uppenbart inte att de hamnar hos exet) och dels för att jag inte känner mig bekväm med att min dotter är skriven på samma adress som hans nya kvinna. De leker familj md mitt barn samtidigt som jag står som ensamstående. Känns inte bra helt enkelt.

Dessutom skulle det ge mig rätt till bostadsbidrag, och det påverkar ju min ekonomi en del, och i förlängningen även Emblas situation.

Trots alla mina argument fick jag bara svaret "Nej" och argumentet "Vill inte".

Till slut var jag så frustrerad att jag bara ville gå därifrån och slänga igen dörren, men så gör jag ju inte, men jag lät dem i alla fall veta att jag var irriterad och besviken och tyckte det var höjden att han fick sitta och vara på tvären utan att de hade några åsikter om saken.

Och visst, jag KAN göra rättssak av det och kräva att få henne skriven hos mig via domstol, men hur skulle Embla må av en sån process då? Det känns så onödigt, jag menar, med fortsatt delad vårdnad och hälftenboende är den enda skillnaden att jag får henne skriven så jag inte är ensamstående, alla papper kommer till mig (vilket jag klarat att sköta i alla år innan separationen) och jag får rätt till bostadsbidrag.

Men, nä, "vill inte" är tydligen ett bra argument. Var RÄTT irriterad när jag körde därifrån något hårdare än vad som nog var lämpligt. Som tur var hade syrran och Embla det trevligt hemma och jag hade inte talat om för Embla att mötet var med hennes pappa, så hon kopplade aldrig ihop mitt dåliga humör med honom.


Min syster Kattis och Embla pusslar tillsammans.

// Ellen