Detta är en lång blogg..
OBS!!! VARNING!! Lite äcklig kanske för den jättekänsliga..

Fredag kväll klockan 20:06 började värkarna lite lätt. De var så pass lindriga att jag inte blev orolig utan tänkte bara att det var förvärkar. Min lillebror (Borst) och hans flickvän/sambo kom ner till oss vid 21:30 och då åt vi pommes, bearnisesås, sallad och hamburgare.

Mina värkar kändes skarpare och jag ringde förlossning och frågade om tips på hur och vad jag skulle göra. Desirée som svarade sa att jag skulle ta ett varmt bad och två Alvedon sen att det kunde hjälpa med massage och vila med en varm kudde på magen. Jag tackade för tipsen och tog två Alvedon sen gick jag tillbaka till vårt besök och var social.

Vid 23:30 gick jag upp för att vila för Desirée sa att om man kunde så skulle man sova så mycket som möjligt. Vid 00:10 gick de andra upp och lade sig och jag låg o vred o vände på mig i sängen när Johan kom in. Sa till honom att sova för eventuellt så skulle vi få åka in på natten och det är ju bra om chauffören kan sova lite innan han ska köra.

Klockan blev 01:15 innan jag ringde förlossningen igen. Återigen var det Desirée som svarade, hon frågade om jag ville komma in om jag trodde att jag inte kunde hitta något som dämpade min smärta.
Hon frågade även om vattnet hade gått vilket det inte hade gjort. Inte ens slemproppen hade gett vika ännu. Vi kom överens om att jag skulle in i alla fall. Efter att vi hade lagt på så gick jag på toaletten och tro fan det att slemproppen gick! Väckte Johan och sa att de ville ha in mig.

Han gick in i duschen (sur pga att jag hade väckt honom) sedan gick jag in till våra nattgäsetr och sa att vi skulle in till förlossningen men att de mer än gärna fick sova vidare om de ville det. Andreas fick dock gå ner och flytta sin bil lite då den stod bakom våran. Jag packade det sista som vi skulle ha med oss, ringde även till mamma o pappa o sa att vi var på väg in.

Klockan började nu närma sig 02:00 när vi som först kom till bilen och då var värkarna så pass intensiva att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. När vi började köra så ringde Johan sina föräldrar och sa till dem att vi var på väg in.
Jag säger då det att vägen till Karlskrona har ALDRIG känts så lång som den natten, vartenda litet gupp och varenda liten håla kändes som en berg-och-dalbana. Strax efter Bräkne-Hoby kommer vi ifatt en saltbil precis när det smalnar av också, maximal otur eller vad, nu får vi ligga bakom denna ett par kilometer tänkte jag, men Johan satte igång o blinka med helljusen o blinkers o varningsblinkers o gasade på som fan för att komma förbi.

Tur att han saktade ner för det va precis att vi kom emellan honom o vajerräcket.
Vid det här laget hade Johan börjat bli riktigt orolig, men det var inte pga saltbilen eller halkan eller så. Utan det var pga att jag höll på att slita loss all inredning som fanns i bilen, jag slet i handtaget uppe i taket, jag bet i bilbältet så det höll på att gå sönder, slet tag i Johans nackstöd och i mitt nackstöd.

När vi äntligen kom till förlossningen möttes vi av Carina i dörren, hon ledde in oss till ett intagningsrum, där kopplades jag upp på en CTG-kurva. På den mättes barnets hjärtljud och mina spänningar (värkar). Jag var uppkopplad i 15 minuter vilket kändes som 3 timmar. Under tiden kollade Desirée hur mycket jag var öppen, jag var öppen 6 cm.

Klockan 03:00 ledde dem in oss på ett förlossningsrum, där de återigen kopplade upp mig på en CTG-kurva, de ville att barnet skulle vara mer aktivt än vad han var innan man lät mig andas lustgas. Vilket jag VERKLIGEN INTE höll med om! Så Carina instruerade mig om hur man skulle göra för att få bästa effekt. Till slut fick jag den i handen och andades med långa, djupa andetag. Johan berättade att jag ville ha ryggmärgsbedövning (epidural), så de förberedde den. Under tiden gick Johan ut till bilen för att hämta mobilen (kameran). När han kom tillbaka satt jag på toa, jag blev så AKUT skitnödig (inte de första man tänker på kanske ?!) Medan jag satt där kände jag ett enormt tryck nedåt att jag bara skrek rakt ut. Desirée och Carina kom och hjälpte mig in i sängen igen.

De kollade hur mycket jag var öppen, 10 cm var jag öppen när Johan kom tillbaka och då sa de till honom att det har hänt jättemycket medan han var borta 5 minuter. Man räknar med att man ska som förstföderska öppnas ca 1 cm i timmen, men så var det inte i mitt fall. Jag hade öppnats 4 cm på 30 minuter. Mitt barn hade nog bråttom ut.. :)

När jag fått på mig alla sladdar o lustgasen kom återigen i min hand böjade mina krystvärkar på ordentligt. Klockan var nu 03:40. Jag andades lustgas och skrek om vartannat. Johan smarthuvudet sa att jag behövde andas också, jo tack jag vet tänkte jag och höll på att ge honom en sån snyting, missade hans ansikte med en halv cm.

Desirée sa plötsligt att hon kudne se barnets huvud, vattnet hade inte gått ännu så hon såg hinnorna med.
Klockan blev 03:58 innan vattnet gick och då var halva huvudet ute. De satte en skalpelektrod så att de kunde se att barnet mådde bra under resten av förlossningen.

Klockan 04:12 kom det ut en pojke med vänsterarmen vid huvudet, men mådde bra. Hade en lätt knut på navelsträngen, men där var det heller inga problem. Han fick en spruta i benet innehållande K-vitamin, sedan fick han även ett stolpiller med Alvedon pga armen.

Nu var den svåra biten avklarad, jag fick dock en spruta i armen som skulle sätta igång ytterligare värkarbete. Det var för att fosterhinnan och moderkakan skulle ut, klockan 04:25 kom det ut.

Nu vägdes våran underbare Hugo av Carina medan Deisrée sydde ihop mig med 2 inre suturer. Hugo mättes till 53 cm och vägdes till 4635 gram.

Han kom upp på mitt bröst och vilken stark känsla det var!! Började gråta och kunde verkligen inte sluta, Johan fällde ett par tårar ihop med mig också under detta härliga ögonblick.
Nu skulle det till att ammas och han var verkligen hungrig.! Ville knappt sluta =)