Äntligen har man lite ledigt och kan ta igen sig, ägna lite tid åt stallet o mina älskade hästar.
Saknat dom i helgen, har haft sånt dåligt samvete för att jag inte hinner med
som jag vill, denna vecka orkade jag inte köra hem efter jobbet vare sig i ons el tors. Har tänkt att jag ska åka hem när jag slutar dom två dagarna så jag kan hinna med stall o ridning före jobbet, o sova kvar i uppsala fre natt o lö natt när det är krogkvällar och man går inte av passet förrän 4-5 på morgonen. Men nu i veckan va det så jäkla dåligt med körningar så för att få ihop nån dagskassa alls så va jag tvungen att köra långt in på natten.
Det är tur att man är nattuggla i grund ocj botten och att man älskar att köra bil :) annars hade detta aldrig funkat :)
I morse klev jag av mitt pass 04.50, helt död efter över 12 timmars körning, men med en dagskassa på mer än godkänt :) va helt crazy inatt, hann inte ens släppa av kunderna innan det kom en ny körning, så höll det på i flera timmar mellan kl 23 och 03 typ :)
En hel del drix blev det med :P ME LIKE!
Börjar se riktigt bra ut för Hiranis del nu oxå *glad* hon får fortfarande gå i liten hage så hon inte kan springa, men bara för att vara på den säkra sidan. Kommer att få gå där så länge det är skritt som gäller, har börjat anstränga henne lite lätt igen genom att promenera en halvtimme 45 min 5 dagar i veckan bara för att se hur hon klarar sig, och det har sett hur fint ut som helst efter att vi kommit tillbaka, vare sig svullnad eller värme :)
Så lugna stärkande promenader är det som gäller nu ett par veckor för att börja bygga upp henne långsamt igen :)
Släppte ut henne tillsammans med Saffi en liten stund i fredags medans jag fixade det sista i stallet innan vi skulle gå på promenad.
Tror hon blev ganska lycklig för hon lös upp som en sol när hon fick komma ut i stora hagen igen :)
Men det bästa av allt va när jag skulle hämta henne igen en stund senare, båda stod längst bort i hagen och betade. Hirani upptäcker mig förvånandsvärt fort och när hon fick syn på mig med grimman satte hon av i rask trav med spetsade öron emot mig, precis som att hon visste att hon äntligen skulle få komma ut :) Glädjen verkligen strålade om henne och jag blev så glad inombords, kände mig ganska uppskattad :)