Att åka bil, och köra bil, är roligt. Men att åka 180 mil och snurra runt inne i främmande städer är inte ett dugg roligt. Det är vansinne. En liten, liten aning vansinne.

Sittsår, ryggskott, mentala sammanbrott och ett låst skulderblad har varit min och Johannas verklighet de senaste fyra dagarna.

Dessutom har båda hunnit med att må dåligt på de här dagarna... först låg Johanna och mådde som en överkörd kanin på söndagen, sedan mådde jag råtta igår. Nu är vi på väg hemåt, siktet inställt på mellanstopp i Örebro för att tanka magarna och bilen.

Igår var vi ute i Ullared också, där var det inte långt ifrån en fullständig härdsmälta. Om folk hade hållit sig till trafikreglerna som gäller på våra svenska vägar inne i varuhuset hade det ju för fan gått att röra sig där ganska obehindrat. Men inte då! Nej, vi dynger ifrån oss vagnarna mitt i gångarna, ställer dom på tvären och bara måste gå i bredd med farfar som hade mått bäst av att få stanna hemma.

Johanna fick panik inne på varuhuset och jag grabbade tag fram i vagnen och drog dom båda mot kassan. Jag gillar inte köpgalna turister men panik får jag i alla fall inte, även om jag kan blir ganska hemsk i humöret.

Det var bilutställning på torget igår också. Jag och Johanna provade våra nya skinnjackor och gick ut för att fota lite. Sjuhärads motorhistoriker eller något hette dom som ställde ut... hittade en Fairlane 500 från 1958 som jag pratade lite med ägaren till. Fin bil, men min är finare. Man är väl partisk :P

Och alla dom stackare som måste pendla längs E20 tycker jag synd om... finns det en mycket tråkigare väg? Tror inte det... E4:an hemma är i alla fall lite mindre tråkig, och när man ser dom skyltarna vet man att man i alla fall är i hemtrakterna.

Men nu ska vi hem... tre dagars shopping tär på krafterna, helt klart. Nu blir det ilfärd hem till symaskinen, familjen och min favoritraggare.