Satt på tåget på väg hem från Björn imorse och som vanligt for tankarna iväg. :)
Jag är en person som dömer andra genom deras utseende. Jag kan inte rå för det och ibland önskar jag att jag inte gjorde det. Men faktum är att jag gör det - och jag älskar att göra det.
Att sitta mitt på stan, på tåget, bussen osv och bara titta på människor och tänka taskiga tankar om dom jag inte gillar är något jag får en kick av.
Många tycker säkert jag att jag är hemsk nu men jag vet att jag inte är ensam.
Jag vet mycket väl att folk dömer mig, dagligen.
Speciellt sen jag färgade håret blont, fan - det stack folk i ögonen direkt! :) Men jag älskar mitt blonda hår, jag mår mycket bättre som person och det är väl det som räknas egentligen?
Ja, det räknas, för dom som känner mig. Men, för personerna som möter mig på stan, ser mig på tåget eller på ett fik så är jag bara ännu en blondin. En blondin som kan få deras fjortisstämpel genom att bara vara.
Jag vet ju hur jag ser på andra personer, tro fan att man lägger märke till blondinerna mer, och dömer dom hårdare.
Vilken rätt har jag att döma?
Nästan alla jag känner eller på något sätt träffar på, båda i vanliga livet och på nätet säger att det är bara insidan som räknas och att man inte ska bry sig om utseendet. Visst fan är det insidan som räknas! Men inte går ni bara på insidan? Jag har hört snacket, jag har sett blickarna.
Jag dömer folk efter deras utseende och jag går på det intrycket tills motsatsen bevisas.
Men vet ni vad? Jag dömer folk efter deras utseende - och jag står för det.
Blond = fjortis? :)