Efter allt som hänt de senaste månaderna har jag fått höra att jag kommer ta mig igenom det här, just för att jag är en stark person. Jag själv har aldrig uppfattat mig själv som det, jag som krossas så lätt. Så jag måste ha den utstrålningen, eftersom som personer i min närhet ser mig som stark. Vad får en person att verka stark? Att jag gråtit i princip varannan dag sen januari är väl inget jag sagt men så är det. Saknaden efter min mormor är så fruktansvärd att jag inte klarar av någonting längre. Gråter, har ont i magen, alltid trött. Det skulle bli bättre efter begravningen sa många, det blev värre. Att sitta rak i ryggen och hålla tårarna tillbaka numera är omöjligt, minsta lilla får hela kroppen att vilja skrika av smärta och sorg.
Och jag saknar Dig. Jag var på väg att berätta om lilleman redan samma dag som jag fick reda på det, jag ville att du skulle veta. Du känner mig så väl, jag ville dela det med dig. Men du ville inte veta av mig och jag fick respektera det. Du var min bästa, bästa vän och jag vet inte hur jag ska hitta någon som dig igen. Även om vi båda gått vidare saknar jag våra samtal för jag har inte kunnat prata med någon som med dig. Och så många skratt vi har delat, Track ID var visst inget för mig =)
Dags att ta ut hästen en sväng, är hemma i Karlskrona på långbesök och trots att allt går emot mig känns det nästan okej. Tur att jag har världens bästa kompisar som får mig att skratta så jag ligger dubbelvikt =) Och tur att Karlskrona satte TAIF-jävlarna på plats igår, riktigt fin hockeymatch! Trots domarpacket(mutade?) blev det 2-1 ;)
Saknar! :D Fy fan vad roligt vi har haft i vinter ute på vägarna :D Var även ute och körde på isen för några veckor sen, riktigt kass är jag ;)
(Ventilhattar ftw!)