Vad har man för nytta av "svartare än svart" eller "vitare än vitt"..?
Om en pixel har R=255, G=255 och B=255, så är pixeln helt utbränd, vitare än krita... Vad har man för nytta av någonting (ännu vitare) som inte finns?
Passar på att dra ett gammalt "norsk-skämt" hoppas ingen misstycker.
En norman kliver in i ett mörkt rum och utbrister
"Här var det mörkt! Här måste det ha varit släkt länge?" ( <-Svartare än svart.)
Har en pixel värdet R=0, G=0 och B=0, så är den kolsvart, inte en tillstymmelse till färg i den pixeln. Hur skulle den kunna bli svartare?
När man fotograferar, försöker man hamna någonstans mellan vitt och svart. I svarta partier försvinner bild info, i helt vita partier lika så, det är därför man använder multipla exponeringar, för att slippa dessa helt vita/svarta partier. Har jag tid och motivet tillåter det, drar jag fram stativet och bränner av upp till tio bilder med olika slutartider, jag använder sedan två till fem stycken, beroende på hur komplex motivet är. Finns inte tid, eller motivet är rörligare, då får man ta några bilder i "rå-format" (RAW, eller NEF som Nikon kör med.) sedan får man "framkalla olika exponerade ".jpg" ur RAW-filerna. Vissa kallar givetvis detta för "fusk-HDR", men det handlar inte om fusk eller inte, man gör vad man kan för att få fram det resultat man visualiserade från början. Jag har program som Photomatix m.m. men bilderna kommer sällan ut som jag tänkt mig i alla fall, så det blir för det mesta "hand arbete" i Photoshop.
För en tid sedan gjorde jag lite förbätringar på bilder folk skickade till mig, dessa var redan .jpg, således kunde jag bara ändra i nivåerna och maskera vad som skulle påverkas av ändringarna. Den behandlingen försämrar kvalitén på bilderna avsevärt. (Jag kallar det själv för "fusk-HDR".) men bara bilens ägare är nöjd så...
Vissa program gör filer med fil ändelsen ".hdr" men de programmen bearbetar inte fotografier vad jag vet. Mig veterligen gör de bilder från noll. Att de har ett högre bit tal på pixlarna under processen kanske är viktigt för slut resultatet, vad vet jag, jag vet i alla fall att högre antal bitar tar oerhört mycket mera dator kraft att processa, (Varje bit dubblar storleken) och om man sedan ändå gör om de till vanliga ".jpg" innan tryck/framkallning, så låter det som slöseri.
Vad HDR enligt mig, borde handla om på garaget, är att framhäva våra fordon i bästa möjliga dager. Och då har man INGEN nytta av vitare än vitt, eller svartare än svart.
Om bilen blir för mörk nertill på bilden, då sänker man slutartiden och tar e bild till, så att man kan föra samman de båda för att framhäva bilen.
Likadant om man får för mycket blänk, då får man höja slutarhastigheten och ta en mörk bild, från vilken man kan ta de delar som blev utbrända till "vitt"i grund bilden, med lite enkelt Photoshoppande får man fram sin bil så den ser så där "perfekt" ut.
En del har laddat sina bilder i ett program där man kan dra i en regel, spara och så har de varit nöjda. Det var deras vision.
Andra drar iväg och raljerar om XXX bitars färg djup, fast de får inte till sin vision här på garaget, då bilderna är i vanligt .jpg format. (Eller så går bilderna inte att öppna utan program som kan hantera filerna. Och även om det skulle gå, kan inte de flesta gorg-medlemmars skärmar visa all info som bilderna innehåller.)
Där emellan spänner sig start fälltet för HDR debatten.
