AirOne skrev:

Big_JN skrev:

Desto äldre bil desto mer "själ"!
Har haft nyare bilar men det känns inte rätt för min del, Behöver väl en plågad och missköt "själ" till bil som påminner om mig själv! 

Visst kan man få "själen" på bilen att dö eller bli svagare genom att göra förändringar som inte passar bilen. Men gör man på rätt sätt kan man få "själen" att växa och bli en del av din egen personlighet så du känner att du aldrig kan göra dig av med den!

Därför jag har kvar dom flesta av mina bilar då jag har svårt att skiljas ifrån dom! Dom bilar jag har sålt vidare eller skrotat har inte riktigt passat mig!

Det är lite det jag menar. Gltn tex är 24 år, lika gammal som jag. Jag kan den rätt så utantill. Jag vet vilka bekymmer den har. Vet vad det är som knakar. Jag känner när nåt är galet med den, därför att den mer eller mindre berättar det för mig. (det där lät konstigt men ni verkar förstå vad jag menar..)

Medans när man satt och körde postbil - nyaste modellerna där det fortfarande luktade nytt - så var det inte ett gnek, inte nåt nåt skak. Allt funkade perfekt. Och. Man satt där och ja..det kändes inte som att bilfan hade en själ. Ingen charm över huvudtaget, som jag tycker kan vandra hand i hand.

Tycker man känner sig "ifrånkopplad" i dom nyare bilarna, får inte riktigt kontakt med plåten och rattkänslan e obefintlig!
Med XR2:an känner man allt, e det nåt som e fel känner du det i ratten eller genom fötterna eller genom hörsel!
I dom nyare bilarna hör man ju knappt motorn bara!

Istället för själ kanske man kan säga personlighet, blir nog mindre förvirrande då.

Westridger skrev:

Istället för själ kanske man kan säga personlighet, blir nog mindre förvirrande då.

"Själ" är bara ett beskrivande namn på det egentliga ordet för det. Jag kom inte på
ett bättre beskrivande ord för vad jag menade, så förhoppningsvis blev jag förstådd
Men. Personlighet funkar det också.

Jag tycker definitivt att en bil kan ha en "själ eller "personlighet" eller vad vi nu ska kalla det. Jag håller på med italienare och de har verkligen en sån. Eldiga i temperamentet.

bilens personlighet kan förändras lite genom prestanda och utseende. säg att du har trimmat och stylat en bil som du har kört orginal i 1 år. då blir den lite annorlunda när du sätter dig i den efter ditt projekt. samtidigt som den känns annorlunda så är de ändå samma bil, samma minnen, samma lukt, samma känsla. men nu är den bara bättre och har mer personlighet, mer minnen.

Skulle bilen dock bli stulen eller vandaliserad så känns den inte lika lockande längre. Den känns "våldtagen" och smutsig. men lägger man ner samma glöd i den som innan så återfår den lite av sin personlighet igen.

så sure, bilen kan ha en viss själ, men skulle mer vilja säga personlighet.

Jag tycker att benämningen "själ" är korrekt, och visst kan den försvinna.
Bilens själ är en persons uppfattning av bilen, och det kan man inte ta på. Jag tycker att bilens själ har försvunnit när man inte längre bryr sig om den säljs eller skrotas.
Och om man inte greppar detta (och förväxlar det med knarkrus) så har man antingen för litet intellekt eller för dåligt bilintresse.

AirOne skrev:

Big_JN skrev:

Desto äldre bil desto mer "själ"!
Har haft nyare bilar men det känns inte rätt för min del, Behöver väl en plågad och missköt "själ" till bil som påminner om mig själv! 

Visst kan man få "själen" på bilen att dö eller bli svagare genom att göra förändringar som inte passar bilen. Men gör man på rätt sätt kan man få "själen" att växa och bli en del av din egen personlighet så du känner att du aldrig kan göra dig av med den!

Därför jag har kvar dom flesta av mina bilar då jag har svårt att skiljas ifrån dom! Dom bilar jag har sålt vidare eller skrotat har inte riktigt passat mig!

Det är lite det jag menar. Gltn tex är 24 år, lika gammal som jag. Jag kan den rätt så utantill. Jag vet vilka bekymmer den har. Vet vad det är som knakar. Jag känner när nåt är galet med den, därför att den mer eller mindre berättar det för mig. (det där lät konstigt men ni verkar förstå vad jag menar..)

Medans när man satt och körde postbil - nyaste modellerna där det fortfarande luktade nytt - så var det inte ett gnek, inte nåt nåt skak. Allt funkade perfekt. Och. Man satt där och ja..det kändes inte som att bilfan hade en själ. Ingen charm över huvudtaget, som jag tycker kan vandra hand i hand.

Känner igen mig i det du skriver, kan min 850 i princip utantill nu och kan inte ens tänka mig att sälja den till någon annan, just för att jag blivit lite för fäst vid den

Bodegan skrev:

AirOne skrev:

Big_JN skrev:

Desto äldre bil desto mer "själ"!
Har haft nyare bilar men det känns inte rätt för min del, Behöver väl en plågad och missköt "själ" till bil som påminner om mig själv! 

Visst kan man få "själen" på bilen att dö eller bli svagare genom att göra förändringar som inte passar bilen. Men gör man på rätt sätt kan man få "själen" att växa och bli en del av din egen personlighet så du känner att du aldrig kan göra dig av med den!

Därför jag har kvar dom flesta av mina bilar då jag har svårt att skiljas ifrån dom! Dom bilar jag har sålt vidare eller skrotat har inte riktigt passat mig!

Det är lite det jag menar. Gltn tex är 24 år, lika gammal som jag. Jag kan den rätt så utantill. Jag vet vilka bekymmer den har. Vet vad det är som knakar. Jag känner när nåt är galet med den, därför att den mer eller mindre berättar det för mig. (det där lät konstigt men ni verkar förstå vad jag menar..)

Medans när man satt och körde postbil - nyaste modellerna där det fortfarande luktade nytt - så var det inte ett gnek, inte nåt nåt skak. Allt funkade perfekt. Och. Man satt där och ja..det kändes inte som att bilfan hade en själ. Ingen charm över huvudtaget, som jag tycker kan vandra hand i hand.

Känner igen mig i det du skriver, kan min 850 i princip utantill nu och kan inte ens tänka mig att sälja den till någon annan, just för att jag blivit lite för fäst vid den

Där ser man. Var fler än vad jag trodde till en början som vet vad jag pratar om
Då är det inte bara jag som är som man är

Jaa själen från Audin har försvunnit för länge sen.. Eller så är det min själ.. vilket som..

Mvh Tommy

När jag var liten och hade a-traktor så tyckte jag om den som fan och den hade en viss själv ända tills vi krockade den, den förlorade samma gnista men återkom

Audin jag sen hade var det bara macho med, men ändå en gnutta själ, hade den bara i mindre än 1 år så vi hann inte bli kompisar riktigt.

Pikey skrev:

När jag var liten och hade a-traktor så tyckte jag om den som fan och den hade en viss själv ända tills vi krockade den, den förlorade samma gnista men återkom

Audin jag sen hade var det bara macho med, men ändå en gnutta själ, hade den bara i mindre än 1 år så vi hann inte bli kompisar riktigt.

Ursäkta men en a-traktor ser jag som medvetet våldtaget fordon. Stackars bil som tvingas krypa fram i 45km/h, och bli kapad och hela faderullan. I dem finns det ingen själ kvar i min mening. Som sagt. Inget illa menat.

Jag tycker inte en bil har en själ, men bilen har en personlighet. Den kommer bilen alltid att ha oavsett vilken skepnad hon kommer ha.

Bilar är precis som folk, de har sina personligheter och egenheter och det är inte alltid man kommer överens även om skalet är detsamma.

Ja, bilar har själ. Jag kör franskt för tillfället (Pega 207 och en Cittra AX) och det är nånting som gör att man fastnar för dessa bilar....
Måste även säga att gamla bilar har mer själ än nya.
Känner ni igen er, när ni tittar på en ny beg bil som är perfekt. Alltså rätt färg, välvårdad, kanon motor, nya däck etc, men det är nånting som känns fel. Sådana bilar ska man akta sig för.
Nya bilar får själ ganska snabbt. Även de har sina små egenheter som man gillar eller hatar.
Italienare då? Tänk när man går förbi en Ferrari, Masserati eller en Alfa. Visst tittar man en gång extra?
En Citroen XM eller 2cv eller en Peugeot 205 GTI. Det är nåt med dessa. De bilarna berör.
En gammal golf mk1 blir jag knäsvag av. Har faktiskt en Jetta mk1, men golfen är speciell.
Även en vanlig gammal Kadett, Escort, 240, corolla eller you name it, har en personlig själ

Det är nästan som man börjar gråta nu....

AirOne skrev:

Okej. Denna fråga är till alla bilnördar som ser nåt mer än bara en plåtburk framför sig
när de tittar på sina ömt vördade fordon.

Säg att en bil har en "själ". För vissa är det en självklarhet. För andra är det..mindre
självklart. Men när man byter ut delar; när slutar bilen ha en själ?

Att byta tändstift gör väl kanske inte att själen försvinner - men frågan är; hur mycket
ska man byta för att själen ska "försvinna" ur bilen?

Ursäkta om jag har underliga tankar..

Man kan byta  väääldigt mkt (nästan allt) utan att den försvinner, det är fortfarande samma bil.
Enda gången nån av mina bilar förlorat sin själ var när den blev stulen och lagd upp&ner i ett dike. Efter det känndes den typ helt värdelös och det blev tukktis av den...

Finns de någon själ i min bil får han fan ta o hålla i sig

Bilar har ingen själ.
Ingen och inget har någon själ.

Men bilar är bara stora plåthögar som en bunke ingenjörer lyckats skapa en eller annan form av drivning.
Vissa går fort, vissa går sakta, alla är döda ting.

Lätt att en bil kan förlora sin själ... skulle jag gå ut i garaget och hitta vår gammelford omlackad och tokrenoverad  till nyskick enligt konstens alla regler skulle det inte bli samma sak... den ska ha sin slitna lack och sina krånglande detaljer..



Själ eller sin charm... mjaa.. det handlar väl att en bil skulle förlora det som är speciellt med den.

Jag anser (låter kanske psyksjuk) att oljebyte, stiftbyte och annan service är som typ kosttillskott, och att "själen" försvinner när man tex byter motor/kaross.        Jag anser att bilar är mer än bara en plåtbit. Har även diskuterat det med polare och en del tror jag har nåt fel i huvet = dom fattar tydligen inte.

Fan om min bil skulle bli snodd och "voldtagen" som ni säger, skulle den inte förlora "själ" för mig, jag skulle snacka snällt till den, byta alla delar som är blivit tillsmutasade o ge den enn full behandling. Sen skulle historian till bilen bli ännu mer utfyllande.

Bilen förlorar först sin själ när ägeren tillåter det, ställer bort bilen, glömmer den och låter den stå o rosta i sin ensamma evighet

Byta motor blir ju som en hjärttransplantation, man förlorar ju knappast själen~~ eller?