Det börjar nästan kännas lite vemodigt nu faktiskt.
Efter ungefär 9 år av byggande, modifierande, CADande, felsökning, forskning, ombyggnationer och sena kvällar i garaget så börjar bilen närma sig punkten där den faktiskt ska användas på riktigt. Om 5 dagar är det dags för byggbesiktning och helt plötsligt känns projektet väldigt nära ?på riktigt?. Det känns nästan lite märkligt att tänka på att bilen snart faktiskt kan flytta hem till garaget hemma också. Jag har trots allt ungefär en mil till garaget där den byggts under alla dessa år, så bara möjligheten att kunna förflytta bilen för egen maskin istället för att behöva involvera biltransport varje gång känns rätt stor. Bara en sådan sak som att kunna köra den till garaget när man ska göra något på den känns nästan ovant efter alla dessa år. Samtidigt öppnar det ju även upp möjligheten att börja använda garageytan till något nytt spännande projekt framöver.
Det är en märklig känsla ändå. Projektet har varit en så stor del av livet så länge att det nästan känns konstigt att snart vrida om nyckeln och bara köra bilen.
Samtidigt är det jäkligt spännande också. Trots mängden speciallösningar och ombyggnationer så beter sig bilen faktiskt väldigt bra. Den håller temperatur, oljetryck och vätskor fint, fungerade bra under dynokörningen och börjar kännas mer som en riktig bil än ett evighetsprojekt.
Efter hjulinställningen går den dessutom riktigt fint efter vägen och känns inte alls lika osäker och experimentell längre. Vinklarna stod väldigt fel tidigare så det gjorde en enorm skillnad både för hanterbarheten och hela känslan i bilen. Det känns mycket mer som en genomtänkt och färdig bil nu än ett projekt som man hela tiden väntar på att något ska hända med.
De senaste veckornas jobb på bilen har dessutom förfinat väldigt många detaljer som tidigare varit lite för temporära, så nu känns allt betydligt mer solitt. Många av de provisoriska lösningarna har ersatts av nya, genomtänkta idéer och det känns extremt skönt att ha börjat med allt detta i god tid. Jag har egentligen inget direkt panikfix kvar längre, utan nu handlar det mest om det vanliga inför en besiktning samt de där extra detaljerna som kontrolleras vid registreringsbesiktning. Reflexer, lampor, märkningar och sådant där småpill som man lätt glömmer bort när man bygger bilen men som plötsligt blir väldigt relevant i slutet.
Själva byggdelen känner jag mig egentligen ganska trygg med vid det här laget. Det som fortfarande gnager lite är mest bullerprovet. Avgassystemet är redan rätt fullt med dämpande komponenter, så nu handlar det mest om att försöka optimera de sista detaljerna och hoppas att allt håller sig inom rimliga nivåer.
Surrade även med Opus idag kring registreringsbesiktningen då jag kom på att jag råkat slipa bort E-märkningen på backspeglarna i samband med lackeringen. Tydligen skulle det inte vara några större problem så länge det går att se att det är rätt speglar och att de överensstämmer med bilderna jag tog innan lack, vilket känns rätt skönt att kunna släppa från huvudet.
Däremot insåg jag samtidigt att jag kommer behöva lösa sidoblinkers innan registreringsbesiktningen då de nya glasen jag monterat saknar E-märkning helt och hållet. Det blir nog att antingen låna original från en kompis bil tillfälligt eller helt enkelt beställa några godkända glas innan dess.
Planen nu är även att köpa en decibelmätare och börja göra lite egna bullerprov innan det riktiga provet, mest för att få någon uppfattning om hur bilen faktiskt ligger till och förhoppningsvis slippa några otrevliga överraskningar när det väl gäller.
Men oavsett så känns det faktiskt som att mållinjen börjar synas nu.
