Jobbade nu i helgen, är tillbaka på mitt gamla schema med Mercan igen, efter många om och men.
Känns bra att vara tillbaka på natten, mycket roligare.
Men man träffar mycket konstigt folk oxå, ska gudarna veta. Och lördagsnatten var inget undantag.
Första kunden var en tjej i 20-årsåldern kanske. Hon var så full att krogpersonalen ringde efter taxi åt henne och fick följa henne ut till bilen, fick fram en adress vart hon skulle sen hade hon däckat totalt, hängde med huvudet rakt ner mot magen med armarna hängandes bredvid kroppen, såg ut som hon hade dött.
Jaha, great tänkte jag.. undrar hur lätt det kommer vara att få liv i henne sen...
Kommer fram till lämningsadressen och kunden sover fortfarande, snarkandes! Börjar försöka få liv i henne genom att skaka lite lätt på henne och tjoa lite, ingen reaktion what so ever!
Efter någon minut vaknade hon väl i alla fall till liv men hon var helt väck och började svamla massa goja som jag inte fattade ett skit av vad hon pratade om, något om hennes pojkvän o så här kan man inte göra o hej o hå.
Frågade om hon skulle betala med kort eller kontant, o fick svaret "Med kort såklart!" Lite sådär småirriterad va hon, sekunden senare sov hon, igen!!!
Vad ska man göra lixom??? Hade inte en aning om hur fan jag skulle göra för att få henne att vakna o betala taxin, menar man vågar ju inte väcka folk hur som helst heller för man vet ju inte, det kan ju slå slint totalt. Fulla människor är rätt oberäkneliga.
Det enda jag kunde komma på var att ringa en kollega o be om hjälp.
Efter 15 långa minuter med kunden snarkandes i framsätet kom Mehmet till min undsättning, han fick liv i henne och hon betalade, men faaaan vad sur hon blev på honom när han väckte henne uj uj uj!!!
En körning som i normala fall skulle tagit max 10 min tog över en halvtimme...
Sen rullade det väl på rätt bra ändå, och klockan 04.50 fick jag en hämtning ifrån Vaksalag. 39 som skulle ut till Rasbo. Det var ett par i ca 35-årsåldern, killen satte sig fram och hans sambo bak.
Jag märkte direkt när dom hoppade in i bilen att det var något konstigt, i alla fall med henne, för efter några 100 meter petade hon på sambon som satt fram o frågade om det var något särskilt..
- Vadå något särskilt? Vad pratar du om? frågade han som precis som jag inte fatta vad hon yrade om.
- Nej var det något särskilt eller? upprepade hon sig..
- Nej det är inget särskilt!
För att försöka starta någon form av konversation så nämnde jag att det skulle vara gott med lite mat för man blir ju lite hungrig på morgonkvisten, för jag hatar när det är helt tyst, blir sån tryckt stämning på nått sätt.
- VA?! hör man bakifrån..
Hennes kille fick typ upprepa det jag sa tre ggr innan hon hörde, och hon svarar - Ja man kan ju inte vara hungrig när man har kunder!
Öhh?! VA?! Vad är det för kommentar lixom???
I alla fall, killen fram somnade rätt fort efter det, och efter en liten stund börjar hon med en ton i rösten som jag inte alls tyckte om..
- Vad heter du?
- Thereze
- Hur gammal e du?
- 25...
Så petar hon på sambon och säger -Det skulle vara nått va Micke!
Men han svarar ju inte eftersom att han sov, vilket gjorde henne ännu mer irriterad och säger "han som sitter här fram han har tre barn bara så att du vet!"
Varför skulle jag vara ens en gnutta intresserad av att veta det???
Hon måste ju ha känt sig nå sjukt hotad av mig eller nå för att tro att jag skulle vara intresserad av hennes sambo!!!
Och vad svarar man på en sån sak?
Sen va hon tyst. Men hon satt inte stilla, och jag hörde att hon va i mina fickor på jackan och rotade för nycklarna skramlade och jag funderade på vad fan hon höll på med egentligen.
Jag hade slängt bak jackan bakom mitt säte när dom hoppade in i bilen för att jag inte kunde ha den fram med mig, va så jäkla varm så hade dött om jag haft jackan i knät oxå.
Väl framme på adressen försvann hon ut ur bilen fortare än kvickt, öppnade även sambos dörr på vägen av nån skum anledning..
Det första han sa när hon sprungit iväg var "nu är hon sur"
Jag berättade vad hon sagt på vägen ut när han sov och han berättade att hon var sjukligt svartsjuk av sig. Vilket jag kan förstå med tanke på hur hon såg ut... som en riktig fågelskrämma!!! Inte vacker för fem öre.. och vilka kläder hon hade på sig sen *ryser av obehag*
Men i alla fall, ilade tillbaka till stan för att försöka hinna på en utlagt sthlm-körning på morgonen :) Jag hann dit i tid, och kunde till o med ta en bensträckare innan...
Det var då jag upptäckte att jackan var borta.
Kärringen hade stulit min jacka!!!!!!! Med alla mina nycklar, till lägenheten, till bilen, hem till mamma, till pappa, garagenycklar.. ja nycklar till ALLT!!!!
Så det var bara att ringa till polisen. Där sa dom åt mig att jag skulle åka ut och knacka på o be o få tillbaka min jacka... ensam!!!
Alltså nog för att man har lite skinn på näsan men åka ut själv gör jag bara inte, vad som helst kan ju hända, jag visste ju inte vad det där var för typer!
Efter att jag pratat med chefen ringde jag upp polisen igen o talade om att jag inte ville åka ut själv, och efter många om och men skickade de i alla fall ut en bil som skulle följa med mig ut och se till att jag fick tillbaka min jacka.
Jag visade vägen ut och vilket hus det var, sen sa dom åt mig att åka iväg en bit och att jag inte behövde vara där, de skulle fixa det och ringa och rapportera hur det gått.
Så jag åkte bort en bit o ställde mig, lagom så jag kunde se lite grann av vad som hände.
De ringde och bankade på dörren utan resultat, gick runt och lös in med sina starka lampor genom fönstrena.
Allt som allt tog det väl närmre en timme där borta innan de fick resultat. Till slut kom det någon och öppnade dörren och de kunde gå in och genomsöka huset.
Och mycket riktigt hittade de min jacka där, innanför dörren och ingenting saknades.
Polisen är tydligen inte helt inkompetenta i alla fall :) fast man har ju sina funderingar ibland...
Blev ett långt pass kan man säga, var inte hemma förrän klockan var över 8 på morgonen, började 16.30.... varav de sista två timmarna gick åt till det där skiten.
Jag säger det, de finns fan människor till allt